Grok – Ugnsbakade parmesansnacks

Nu tror väl ni att jag har sålt mig. ERKÄNN! Ni tror att detta ska bli ett reklaminlägg jag har fått fem hundra spänn svart för. Men tji fick ni. Tvärt om berättar jag om det här alldeles gratis. Känner att mänskligheten måste veta! Never forget!

Så… Det var väl för några veckor sen som jag klickade runt på Mathem.se och fick se de här snacksen. ”Grok – Ugnsbakade parmesansnacks” lyste det på skärmen. ”Jamen det låter ju gott”, tänkte jag eftersom jag begick ett klassiskt nybörjarmisstag och beställde mat hungrig. Så ett paket sådana åkte ner i varukorgen, tillsammans med en massa annat onödigt och onyttigt.

Sen fick jag hem matkassen. Ivrig som ett litet barn packade jag upp det hela, slet upp Grok-paketet medan frysvarorna fortfarande stod på köksgolvet och smälte. Stoppade in ett kex i munnen. Och… det åkte ut lika fort, kan jag säga. Jag lyckades inte ens äta upp ett enda, så illa var det. Kanske det absolut äckligaste jag någonsin stoppat i min mun. Jag slängde hela paketet i soporna, den där skiten skulle jag inte ens bjuda min värsta fiende på.

Seriöst, de smakade gammal ålderdomshemsfot. Det borde vara en dödskalle på paketet.

grokparmesansnacks Grok   Ugnsbakade parmesansnacks

Tragik hos naprapaten

Haha, igår var jag hos naprapaten igen. Vi gjorde nån märklig övning där jag fick sätta händerna i nacken och sen ligga över hennes knä, under nån slags halvdan omfamning. Och nu menar jag inte att jag låg över hennes knä som att hon skulle ge mig smisk. Ja… jag vet inte. Jag kan inte beskriva det bättre än så. Grejen var bara att… Det var så jävla mysigt. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Det är ganska tydligt att jag är rejält kelsjuk just nu. Känner mig som ett rumänskt barnhemsbarn som aldrig upplevt kärlek tidigare! Herregud. Det borde startas en fond till förmån för mig.

Tacofredag

Just nu sitter jag och äter tacos. Alltså, det är så JÄVLA gott. Jag fattar inte hur något så gott kan vara lagligt, relativt nyttigt och möjligt att laga på under en timme. Galet.

Igår när jag skulle handla maten uppstod det en lite märklig situation, eftersom kassören var allmänt osvensk och småpratade lite.

Jag: Hej.
Kassör: Gud vad gott med tacofredag.
Jag: *inser inte att han pratar med mig utan tittar ner i plånboken*
Kassör: Eh… Gud vad gott med tacofredag.
Jag: *tittar upp, ler artigt, men är fortfarande i en annan värld*
Kassör: Tja.
Jag: *förbryllad* Hej!
Kassör: Gud vad gott med tacofredag.
Jag: Ja, eller hur!

Alltid lika kul när man framstår som en total idiot offentligt.

Ung pervers man på tunnelbanan

Idag var jag hos en naprapat efter jobbet, för första gången i mitt liv. Man kan gå till naprapathögskolan och bli behandlad av en student, vilket verkade himla bra. Jag har ju en hel del konstigheter i min kropp. Yrsel, spänningshuvudvärk flera dagar i veckan, och en arbetsställning som skulle få jesusbarnet att gråta.

Så jag gick dit och blev tilldelad en väldigt charmig ung tös faktiskt. Det var otippat, jag hade tänkt mig en stor hårig ryss (tänk Zangief från Street Fighter). Det hade nästan varit raggmöjligheter om man inte hade känts sig så jävla äcklig därinne. Lysrör och blekfetma och dålig hållning och inspektion av alla ens kroppsliga brister. Men det var trots detta faktiskt ganska trevligt. Hon knäckte några saker och gav mig i läxa att inte sitta som en ostbåge på jobbet. Så ska vi ses igen nästa torsdag.

Sen åkte jag tunnelbanan hem och satt och tänkte på min dag. På hur det hela gått och vad man borde ha sagt och inte sagt. Jag tänkte på när jag berättade att jag har vissa problem med käken, och hur hon tryckte hårt vid mina kinder för att undersöka. Jag blev ganska öm efteråt, varpå hon frågade om hon hade tryckt för hårt. I verkligheten hade jag svarat ”nejdå” men ändå kunde jag inte låta bli att leka med tanken på vad som hade hänt om jag sagt att jag gillar hårda tag. Förmodligen hade det blivit ganska konstig stämning. Varför skulle jag säga nåt sånt? Som en snuskgubbe, bara sådär.

Plötsligt kände jag att tunnelbanevagnens energi liksom hade ändrat karaktär. Jag kände mig iakttagen på ett obehagligt vis. Det visade sig att jag hade tänkt lite för högt och mumlat ”jamen jag gillar hårda tag” rakt ut.

Såatteh… Nu har jag med andra ord förbrukat min möjlighet att bo någonstans på gröna linjen. Ska jag testa blå eller röda härnäst?

Tips från coachen: Skaffa aldrig katt.

Jaha. Så var det dags för kvällens underhållning.

Jag hade precis duschat, rakat mig, omsorgsfullt oljat in mina blänkande muskler, och allt det där andra som ung man behöver göra för att bibehålla kroppslig hygien. Tänkte gå och lägga mig när jag plötsligt satte foten i… Nej, inte en potta. Utan i en rejäl kattspya. Naturligtvis, tänkte jag, eftersom jag hade gett honom mjukmat tidigare på dagen. Tre av fyra dagar får han torrfoder, och så fort han får mjukmat så kastar han i sig maten och spyr sen upp det på ett så omständigt ställe som möjligt. Sist var det under sängen, över en elsladd. Sen stod han där och försökte krafsa över imaginär sand halva natten, så att jag tvingades upp.

Ikväll var det inte bara på golvet vid sängen. Nej, det hade varit alldeles för enkelt. Det var såklart i sängen också. Som av en händelse tänkte jag ”bara han inte spytt i sängen åtminstone” bara sekunder innan jag såg det hela. ”Bara inte”; famous last words. Jag borde ha vetat bättre.

Så nu var både täcket och lakanet blött och luktande av hårboll blandat med kattmat. Omöjligt att sova i. Och jag har ett rejält duntäcke, så efter lite googlande (ja, jag kan ingenting om hushållssysslor) så har jag lärt mig att man måste tvätta sånt med tennisbollar och grejer. Och sen torktumla djävulskapet! Herregud. Då måste jag både lyckas boka tvättstugan och sen faktiskt lyckas ta mig dit. Det kommer ju inte att hända. Så jag köper nytt istället, det är tusen spänn raka vägen åt helvete.

Ibland överväger jag att sluta ge Salahuddin mat överhuvudtaget. Vad är det för mening? Han spyr ju ändå bara upp det.

salahuddinspydde Tips från coachen: Skaffa aldrig katt.

… Men man ska väl inte vara för hård mot kattstackarn. Han är ändå fjorton år, man vet aldrig hur länge han är kvar. Och jag älskar honom ju, den jäveln.

Kategori ”hur fan hittade jag hit?”

Såg precis en spännande sak på Ebay.

inkontinensebay 640x359 Kategori hur fan hittade jag hit?

Alltså… Så många dimensioner av humor i det hela. ”97 watchers”… ”88 sold”… ”One size fits most” (men det kom inte med på bilden)… Och vad händer om man får erektion? Spricker hela maskineriet då?

Om karma finns så lär jag väl bli fullständigt inkontinent innan 30, men jag kommer i alla fall att ha en inbyggd värmeflaska när ni andra står och fryser om benen på vintern.

 

Jag tar inga egna initiativ längre

whocutthecheese Jag tar inga egna initiativ längre En gång när jag gick på dagis så åt vi någon sorts mellis. Där det serverades mackor med diverse pålägg, bland annat smör och ost. En barndomskompis – som för övrigt växte upp till att bli ett as – körde ner smörkniven så djupt i smörpaketet han kunde. Den unge Daniel Werner, cirkus fem-sex år gammal, tänkte ”det där såg kul ut” och gjorde detsamma. Fast i den stora biten ost som stod på bordet. Sen fick den unge Daniel Werner skäll av fröken.

Och ja, på den vägen är det när jag har försökt ta egna initiativ i livet. Varje gång jag gör nånting så visar det sig att jag har tänkt fel, och så uppstår katastrofala konsekvenser. Som när jag i fjärde klass slog ihop bänklocket rakt i huvudet på en klasskompis, så hon började grina och sprang till läraren. Eller när hela gruppen på mitt förra jobb hade spenderat dagar med att skjuta gummisnoddar på varandra, och mitt första och ända skott landade i en kollegas öga. För att inte tala om snopp-incidenten i lågstadiet.

Nu för tiden gör jag ingenting överhuvudtaget, det slutar ändå alltid i tragedi.