SENASTE NYTT: Reinfeldt egentligen kvinna!

Som av en händelse märkte jag idag att skidåkerskan Anna Haag och den kära ledaren Fredrik af Reinfeldt är väldigt lika. Eller hur? Se på tänderna! Ögonen! Kan det vara så att de egentligen är samma person? Vad tror ni? Jag tror det.

reinfeldt SENASTE NYTT: Reinfeldt egentligen kvinna! annahaag SENASTE NYTT: Reinfeldt egentligen kvinna!

… Och JA, jag kanske råkar vara en smula uttråkad på jobbet, såhär i semestertider. So sue me!

Kycklingfajitas, esé!

Dagens middag. Jag är inte den som har 37 olika ingredienser, utan det räckte gott och väl med kyckling, paprika, lök, majs, creme fraiche samt salsa. Mycket gott.

Jag övervägde först att spela in ett Matlagning med Daniel-avsnitt, men det blev ändå alldeles för få missöden i köket för det.

kycklingfajitas Kycklingfajitas, esé!

Och med träningen går det bra?

hunkdaniel Och med träningen går det bra?

… Vadå?

Ja, faktiskt! Jag tränar minst en gång i veckan, oftast på helgen. Tycker mig se lite resultat, men det kan vara inbillning.

Något som däremot är svårt är att träna efter jobbet. Jag har valt pass där jag slutar tidigt, men… det går inte. Om jag äter mat innan så mår jag illa. Om jag inte äter mat innan så känner jag mig svimfärdig. Pest eller kolera; det går inte att träna i något tillstånd.

Helst av allt skulle jag vilja träna på morgonen. Utan att (ännu) ha förvandlats till en sån där kille som går i linne året runt, oljar in sig, och står och spänner sig i timmar framför spegeln, så kan jag erkänna att det är bland den bästa känslan som finns. Man får sån energi! En timme innan frukost på morgonen, sen är man pigg hela dagen. Stor skillnad från vanliga vakna-klockan-tio-och-vara-småseg-hela-dagen-dagar.

… Träningsinlägg var väl för övrigt det sista jag trodde att jag skulle skriva på den här bloggen. Känner mig så äckligt hurtig. Som en reklam. Testa min Ultrapowerfecespower-diet NU! Jag är inte bara tandläkare; jag är mamma också. Vitaepro funkar för mig, eftersom jag är dum i huvudet! icon biggrin Och med träningen går det bra?

Att inte bry sig om vad andra tycker

… är lättare sagt än gjort, har jag märkt.

För några år sen hängde jag på en ganska obskyr nätcommunity, bestående av rätt tajta grupperingar av människor. Jag försökte komma med i gemenskapen, men jag har alltid så fruktansvärt svårt att skaffa vänner. Eftersom jag kände mig allmänt ogillad lämnade jag communityn. Sen dess har jag, via avlägsna bekanta, fått höra att det går rykten om mig. Jag är tydligen svinig mot tjejer, minsann! Vilket inte är sant överhuvudtaget. Jag har historiskt lätt för att få dåligt samvete. Kanske har något skämt träffat fel nån gång, men svinig? Nej.

Egentligen borde jag väl bara låta bli att bry mig. De får tro vad de vill om de inte tänker ta sig tid att lära känna mig, eller ens prata med mig. Men ändå känns det tungt. Det är en hemsk känsla; dels att uppleva att man blir utfryst, och dels att det beror på falska rykten.

Ett steg mot ännu märkligare matvanor

9263633 origpic cb8dda Ett steg mot ännu märkligare matvanorförekommen anledning så har jag nu gjort mitt livs bästa investering. En investering som jag känner kommer att ändra mitt liv radikalt. Jag har köpt en kylväska! Inte för att kyla nåt, utan snarare hålla saker varmt. Typ nachotallrikar.

Så igår ringde jag till Taco Bar på Sveavägen, bad dem mäta storleken på deras Nacho Deluxe-emballage. Ja, på riktigt. Sedan finkammade jag nätet efter en väska stor nog. Till slut hittade jag den. Beställde. Och där och då kan man säga att mitt liv delades upp i två. Före kylväska och efter kylväska.

Nu väntar jag ivrigt på att få hem min kylväska, så att jag kan ta med min kylväska på promenad. Och inviga min kylväska.

Min kylväska kommer att innehålla följande:

  • Axelband
  • Ficka fram med elastiska förvaringsband
  • Smal ficka bak för exempelvis tidningar eller karta
  • Stor dragkedjeförsedd öppning
  • Snabböppning med kardborreband för enkel tillgång till innehållet
  • Bottenplatta håller den stabil
  • Kompressionsremmar för att hålla packstoleken nere då den inte används

Jag tror på det här. Jag tror att det kan bli bra. Vad tror ni? Kommer jag att bli nöjd med min kylväska? Vad tycker ni om storleken (15 liter)? Färgen? Kommer jag att få mycket ragg med min kylväska? Kommer min kylväska att definiera mig som person? Borde jag älska med min kylväska för att välkomna den i familjen? Är det sant att kylväskan gör mannen?

Kylväska™ – om Daniel själv får välja.

Disqus kan möjligen fara lite åt helvete

Just nu är kommentarsfunktionen på bloggen rätt fucked up. Den hade plötsligt stängt ner sig själv häromdagen, varpå jag aktiverade den nån timme senare. Då hade det kommit in några kommentarer, som vägrade följa med tillbaka när jag återaktiverade det hela. Så då synkade jag kommentarsdatabasen flera gånger, vilket nu resulterat i duplicerade inlägg. Felsökning pågår, för den som bryr sig.

Jag blir så trött på teknik ibland. Varför kan inte bara saker fungera?

Kickstarta min bok?

boken Kickstarta min bok?

Okej, jag har tänkt på en sak. Ni kanske inte vet det här, men jag håller på att skriva på en bok. En bok som är tänkt att bli nån slags självbiografisk, självutlämnande kavalkad av mina kärleksmässiga fadäser genom åren. Absolut inte menat som något självömkande, utan som humor som ibland kanske kan få det att hugga till lite i hjärtat (eller få folk att tycka jag är patetisk, det finns den sorten också). Precis som den här bloggen, tänker jag mig. ”Dissar vi minns” är i alla fall arbetsnamnet.

Jag skrev säkert en tredjedel av boken runt 2009-2010 men sen lade jag det hela på is eftersom jag dels inte kände ork efter jobbet. Och dels för att jag blev så fruktansvärt självkritisk. Jag har ju som bekant inte världens bästa självkänsla eller dito förtroende, så jag fann mig själv med att plötsligt känna att boken blev skit. Verkligen skit. ”Ingen kommer att vilja läsa detta. Varför försöker jag ens?”

Nu har jag dock fått upp ögonen för projektet igen, och har fått en idé. Kickstarter! För er oinvigda är det en sida där man kan berätta om sitt projekt för att få bidrag för att förverkliga det hela, mot att bidragsgivarna sen får ett exemplar av det projektet handlar om. Så jag tänkte att jag helt enkelt startar en insamling för detta projekt. Om man gillar bloggen och tror att en bok skulle kunna bli kul så bidrar man med valfri summa, och bidrar man med en viss summa eller mer så får man ett exemplar av boken. Jag har ju verkligen ingen aning om hur många som skulle vara intresserade av det här, och jag förväntar mig ju knappast en halv miljon på 30 dagar. Men tänk om jag kunde få ihop tio tusen eller något; det hade underlättat enormt!

Pengarna skulle gå till att få boken publicerad och tryckt (planen är senast till våren), till korrekturläsning, research och annat jox, samt inte minst som ren motivation. Jag vet att det finns folk som skulle köpa boken, men inte ALLS hur många. Om låt oss säga hundra personer aktivt låter mig veta att de är intresserade av boken genom att bidra med lite pengar till dess realisation, då blir det sen väldigt svårt att påstå att ”ingen kommer att vilja läsa detta”.

Så… Vad tror ni? Kan det vara en idé?