Bildextra!

Inga moderater på våra gator!!!

10520141 568940783218345 1490994436 n Bildextra!

O blogg, jag hafver försummat dig

Herregud vad jag har blivit dålig på att blogga. Det är som att huvudet är helt tomt. Visserligen händer det extremt mycket spännande saker i mitt liv nu, men att sammanfatta det i ord på den här sidan, det går inte. Men ni kanske kan ana vad som har hänt. Det som nästan alltid händer när mitt bloggande tvärdör (därmed inte sagt att det är särskilt vanligt).

Jajemen, jag har träffat en tjej. En M. Och den sjuttonde gjorde vi det hela officiellt; passande nog när Werner hade namnsdag. Och jag måste säga att… det känns tokrätt. Det var åratal sedan något kändes så rätt.

Men det är otäckt också. Otäckt för att… Ptja, ju rättare det känns desto räddare blir man ju. Och sedan har jag på nåt sätt byggt upp en trygghet kring att vara singel, singeldeppig och ganska ensam. Sånt ÄR mitt liv, liksom. Jag vill inte ha det så, men nu när det ändrats så kan jag inte hjälpa att tycka att det känns lite ovant. Men på ett bra sätt förstås; jag klagar inte. Det kan faktiskt vara så att jag är lite lycklig nu.

Bildextra!

#kattselfie

10632491 633122003462734 104231647 n Bildextra!

Bildextra!

Egentligen är han så jävla irriterad över att jag inte går upp och ger honom mat nån gång.

1737937 1485444531702031 902542021 n Bildextra!

Hell Caesar!

10601712 673793056030414 1487627084 n Hell Caesar!

Vad är fel på mig?

Här kommer anledningen till dåligt bloggande (eller okej, det finns en anledning till, men den ska vi kanske inte nämna här än): Jag är döende! Eller ja, nästan i alla fall.

I tisdags åkte jag bussen hem från jobbet som vanligt. Kände mig väl lite småseg, men inget speciellt. Satt med solen i pannan ganska länge, men tänkte inte på att flytta på mig. När jag klev av bussen så mådde jag piss – enorm yrsel, illamående, huvudvärk, och lite förhöjd temperatur. Och så har det pretty much varit sen dess. Jag har ingen jättefeber, utan det ligger på max 37,5. Men jag kan inte minnas när jag låg över 36,8 sist. Och jag KÄNNER mig ju fruktansvärt febrig. Som att det snarare vore 38,5. Det känns okej om jag sitter med en fläkt rakt i ansiktet, men så fort den är av så känns det som att jag är i klimakteriet. Dessutom har alla symtom utom yrseln försvunnit.

Imorrn ska jag till vårdcentralen, så får vi se vad de säger. Kanske är det bara inbillning? Det kanske bara är värmen? Men det har ju varit varmt i flera veckor nu, och jag har inte känt såhär förrän nu? Märkligt.

En äkta hen, eller tankeläsare?

Märklig situation på den lokala restaurangen idag.

Jag var där för att köpa lite lammracks (som för övrigt inte var så goda), så medan jag väntade på min mat satte jag mig i uteserveringen och betraktade de andra gästerna. Närmast mig satt två afrosvenska män med medföljande fyra väldigt högljudda barn. Plötsligt kom en tredje person gående utanför restaurangen, varpå en av männen ställde sig upp och ropade. De kände uppenbarligen varann  sen tidigare. Personen kom fram, tog i hand, och de pratade en stund medan jag sneglade lite diskret på dem.

Den som kom fram var ovanligt svår att definiera könet på, åtminstone tillräckligt för att få mig att reagera på det. Hen hade någon slags turban på sig, kort hår och skäggstubb, men såg ut att ha bröst. ”Jisses, undrar om det där är en man eller kvinna” tänkte jag. Inte för att det spelade nån roll, men det är ju sånt där man kan finna sig själv med att fundera över. Hur som helst ryckte jag på axlarna och tänkte på annat. Sen gick personen iväg, och efter bara trettio sekunder påkallade en av männen min uppmärksamhet.

Han: Du!
Jag: Va?
Han: Du! Titta där borta. Tror du att det där är en man eller kvinna?
Jag: Oj, jag vet faktiskt inte. Jag funderade precis på det faktiskt. *lite orolig för att ha förolämpat någon*
Han: Haha! Det är en kvinna!
Jag: Jaha, se där ja. *ler artigt*
Han: Men hon ser ut precis som en man!
Jag: Okej!
Han: Hon har ändrat sig, du vet.
Jag: Åsjutton. *gör tummen upp utan att egentligen veta varför*
Han: Men hon mår bra!
Jag: Ja, det är huvudsaken. *ler artigt igen och vill avsluta samtalet*
Han: Det är huvudsaken!

Sen tittade jag ner i mobilen och log lite för mig själv med tanke på det absurda i diskussionen, och att de läste mina tankar så totalt. När jag tittade upp så satt båda männen och skrattade och pekade på mig. Och nånstans där kom min mat, och jag pep iväg.