I morse, ca 09.40, väckte Salahuddin mig varsamt genom att lägga två välplacerade spyor vid fotändan av sängen. Som tur var inte i sängen, utan alltså bara vid. Upp och hämta hushållspapper, fettlösarspray, mer hushållspapper, och sedan lägga mig igen. Det tog inte många minuter innan Salahuddin ville upp och gosa. ”Nähädu” tänkte jag och puttade ner honom. Efter ytterligare några minuter kom han upp och pep på det sätt som han gör av endast en orsak. Hunger. ”Nähädu” tänkte jag igen. Jag tänker ju inte kasta fotogen på en eld jag precis har släckt.
Och så har han fortsatt ungefär hela dagen. Små beklagande pip följt av lite argare pip. ”Piiiiiiiiiiiiip… PIP! … Piiip!”. Det är min Salahuddin, det!
HAR DU INTE MATAT HONOM PÅ HELA DAGEN?!!!! O.o MATA HONOM!!!!
Jooooodå! Videon var från i morse, han fick inte mat på ett par timmar efter spyan bara. ^^
han är fin din katt – men det är kanske för att jag sluppit se hans spyor som jag tycker det.
när jag kom hem ikväll hade det flyttat in en liten diabeteskatt hos mig. han slickade på min nattmat.