Äkta kärlek – bara trams?

Jag ska videoblogga oftare.

Nyckelord: , , , ,

  • Martina

    Tvåsamheten är inte något fabricerat och det är inte heller nåt från det förgångna heller. För varr dock heterotvåsamhet en extrem norm, och den har på senare tid börjat ifrågasättas ganska hårt. Folk är mer öppna med att de inte är vare sig heterosexuella och/eller monoamorösa. Och bara för att den här personen du pratade med inte tror på det. Folk kan tro hur starkt som helst utan att det ändrar opinion till fakta, och det är sant både angående normer och religion. :P
    Sen finns det också tjejer som också bara vill ha sex, de är inte ens sällsynta, men som om man som tjej är ute efter det så är det så väldigt mycket krav på en nästan, för som tjej så har man fått det itutat i sig att man ska vara monogam och vilja ha kärlek i första hand, och om man avviker från det så är man ”promiskuös”, som om det vore nåt dåligt. Inte för att det är nån annans ensak, men kommer det ut så kan det påverka en tjejs status nåt enormt, vilket är åt helvete.
    De tjejer jag känner (och själv har varit) som bara vill ha exuella möten väljer helst någon de litar på, någon som de vet inte kommer döma eller outa dem, så då blir det väl någon i bekantskapskretsen.

    Sorry för den långa kommentaren :P

  • Martina

    Och alla felstavningar och no-sense-meningar. Ahh, ångest.

  • Icehorse

    Jag har haft ett som resulterade i fler förutsättningslösa möten med en kille. Vad var mitt syfte, jag sökte äkta kärlek, någon att bygga bo med. Han var inte min typ. Vi fortsatte träffas för de sociala, lite käk, det blev soffmys som slutar med riktigt bra sex. Båda får ut maximalt av den sexuella akten. I takt med att vi lär känna varann, utvecklas även sexet mer. Vi somnar i varandras armar för att skiljas åt nästa dag. Vid återupprepade tillfällen frågar jag hur det ser ut. Han vill inte inleda något, pga avståndet. Vem skadar vem, skadas man överhuvudtaget och har mitt syfte ändrats? Är detta bekvämt eller obekvämt, hanterbart eller ska det rasa alla murar och dra mig baklänges i en sjö av iskallt vatten?

    Jag väljer medvetet att träffa honom, jag väljer medvetet att såras. Jag väljer att sluta ses, det försöker vi med om o om igen. Nu en gång för alla. Mitt syfte kvarstår och känslorna växer för denna man. Vi skrattar ihop, vi finns, vi nästan älskar på ett sätt, som bara förälskade kan. Jag kan ta på känslorna han hyser. Men ändå, en suck. Det blir inte mer än detta. Inte mer. Förälskad kan man bli av den sexuella dragningen. Men det är få man kan hålla ihop med hela livet. Var noga med villkoren, förutsättningar, respektera varann och balansera känslorna. Enkelt svårt, rätt medel, djup förälskelse, långt förhållande!

  • http://inkansritblogg.blogspot.se/ Ingrid

    Jag tror stenhårt på att äkta kärlek existerar(även om jag bara stött på människor som man bara funkar med i vänskapligt/sexuellt syfte *baah*) enda anledningen till att vi idag skiljer oss och inte klarar av ”till döden skiljer oss åt” är att vi ger upp för lätt…

  • Sandra

    Hejhej :)

    jag håller inte riktigt med din kompis där , jag tror att det finns äkta kärlek där ute :) men den är bara svårt att hitta förvissa , få som verkligen hittar den men jag tror ändå att den finns .

    Men ja jag har också tänkt så finns det verkligen äkta kärlek och då för min del finns det verkligen det någon för mig där ute ?
    Har tänkt många gånger att de högst kan bli engångsgrejer , varit på väg många gånger att ge upp , men mina komisar har sagt att de självklart finns någon där ute för mig :)
    De är bara att hoppas ! :)

    Och jag tror säkert att de finns någon för dig :) du kommer hitta henne !

    Japp , de är va jag tycker :) kram på daj

  • Sandra

    blev lite felstavningar ser jag nu :) men du för står säkert ändå va jag vill få fram :)

  • Sandra

    blev lite felstavningar ser jag nu :) men du förstår säkert ändå va jag vill få fram :)

  • http://shitstainbarbie.blogg.se Shitstain Barbie

    Jag tror att äkta kärlek finns, någonstans där ute. Väljer ofta att kalla det trams, inbillningssjuka osv men innerst inne vill jag ju tro på det. Har väl bara blivit lite cynisk. Vet inte varför men jag bär ofta på en stark misstro över att folk är kära i varandra, är det konstigt!? För äkta, genuin kärlek verkar ändå få förunnat.

    Jag har känt känslan, även om jag inte fått mitt ”lyckliga hollywoodslut”. Kanske finns inga såna, och man måste acceptera det. Fint att vara kär i alla fall, veta att man känt känslan, att det finns och går, än att aldrig ha känt det.

  • http://www.twitter.com/Popopsson Alexander

    Svår fråga det där. Jag tror att det finns olika grader på kärleksskalan. Man kan säkert hitta en människa som man blir helt otroligt förälskad i men den kärleken kommer att försvagas år efter år… En del lyckas hålla ihop i alla år för att man fattar ett tycke för varandra och vill vara tillsammans. Men det betyder inte att man är kära.

    Men på något sätt är det kanske äkta kärlek? Att man håller tillsammans? Man tycker om varandra? Som sagt, kärlek är många saker.

  • http://facebook.com/freakfabrik Freak

    Jag tror stenhårt på kärleken och hittar man någon kan man leva livet ut med den. Men det är inte lätt, man får fan jobba lite för det. Så mycket hänger nog även på viljan att satsa, allt blir inte serverat och varar för evigt utan lite jobb.

  • http://showandra.blogg.se J

    Haha, Salahuddin sitter och funderar om han ska orka lyssna på dig där eller inte. Tillslut sticker han…

  • Sandra

    Kärlek är väl främst väldigt individuellt – hur man definierar det. Jag tror på livslång kärlek och jag tror på att man fortfarande kan vara kära i varandra efter 50 år. Inte nykära förstås men kärleken har så många mer sidor än så. Med tiden växer den, utvecklas och förändras – men det är fortfarande kärlek. Den klyschiga filmkärleken tror jag dock inte på, den speglar inte verkligheten och ger folk idéer om att ett förhållande ska vara på ett visst sätt och jag tycker inte att man kan sätta någon mall för kärlek och förhållanden.

  • http://munkavle.blogspot.com Alv

    Det måste finnas annars så får jag nog ta och skicka in en arg insändare til DN. Det gäller bara att hitta någon med samma syn på kärlek som man själv har för att undvika missförstånd och diskussioner som startar med att motsvarande
    part yttrar ”Du älskar mig inte längre!” när man själv ger ömhetsbetygelser dagligen men på ett annat språk.

    Sedan inbillar jag mig att man inte bör tänka så förbaskat, tänka är fan aldrig bra. Undrar om det finns kurser i det.