Pressmeddelande

26 Mars 2015
Stockholm

Det är dystra tider för den här bloggen. Jag vill inte slå på stora trumman och säga att den är helt nedlagd, för rätt som det är får jag lust att dela med mig av nånting igen. Men just nu… not so much.

Anledningen är flera:

  • Jag har fått jobb som drifttekniker på NOCen (nätövervakningen) på det företag jag jobbat på de senaste fem åren. Awesome hittills. Om två veckor börjar jag köra nattpass en tredjedel av tiden. Får väl se hur det går, men än så länge känns det hur bra som helst. Dock tar jobbet en hel del tid.
  • Det händer inte så mycket spännande saker i mitt liv längre. Det är vardag, på gott och ont.
  • Jag har eventuellt lite andra webbprojekt att jobba med. Ett som kanske kan bli större och generera lite mer intäkter, vilket osökt leder mig in på den sista punkten.
  • Nu har jag bloggat relativt flitigt här i nästan åtta år. ÅTTA ÅR! Resultatet av det är ungefär 300 besökare om dagen. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli någon ny Kissie, men det hade varit roligt att bli lite mer känd i bloggosfären. Jag hade kanske behövt vara lite mer radikal, men varje gång jag skrivit något kontroversiellt har jag inte klarat av de negativa åsikterna. Jag skrev negativa saker om radikalfeminism för ett tag sen. Sen blev jag kallad kvinnohatare och fick flak från diverse håll. Nånstans där dog mitt intresse för bloggen, Birro-kränkt som jag ibland blir.

Och för att spä på hela denna misär, nu när vi ändå är igång, så kan jag med en klump i halsen meddela att det ICKE blir någon Eurovision Song Contest-liveblogg i år. Jag ska nämligen jobba natt den 23/5, när finalen sänds.

Jag kommer säkert skriva här igen nån gång, ska ni se.

För pressackreditering, intervjuförfrågningar och spontant nakenbildsskickande, vänligen kontakta:

Daniel Werner
daniel snejbel-ej danielwerner dått se

Nyckelord: , , , ,

Brainfog

Just nu känns det som att den här bloggen hostar sina sista dödsrosslingar innan flatline:n är ett faktum. Jag vet inte riktigt varför. Jag har en underbar flickvän – ja, det är sant. Men det förklarar inte varför varken fantasin eller inspirationen finns där. Jag befinner mig i nåt slags brainfog-stadie där det känns ungefär som att det är en blockad i hjärnan som förhindrar mig från att tänka klart. Som att det är ett abstrakt hinder framför mig, och så snart jag kommit över det kommer tankarna att flöda fritt.

Dessutom har jag väldigt svårt att hitta ord, både i skrift och tal. Mest tal; eller det är väl det jag märker allra tydligast. Är det såhär för alla människor? Jag tycker att det är minst tio gånger om dagen jag tvingas säga ”nä, det ordet är försvunnet just nu” mitt i en mening.

Antingen genomlider jag en period av extrem tankspriddhet, eller så är det nån slags hjärntumör på gång. Den som lever får se. Förutom om tumören trycker mot synnerven, då får jag inte se. Haha. Lite humor sådär.

Nyckelord: , , ,

Disqus kan möjligen fara lite åt helvete

Just nu är kommentarsfunktionen på bloggen rätt fucked up. Den hade plötsligt stängt ner sig själv häromdagen, varpå jag aktiverade den nån timme senare. Då hade det kommit in några kommentarer, som vägrade följa med tillbaka när jag återaktiverade det hela. Så då synkade jag kommentarsdatabasen flera gånger, vilket nu resulterat i duplicerade inlägg. Felsökning pågår, för den som bryr sig.

Jag blir så trött på teknik ibland. Varför kan inte bara saker fungera?

Nyckelord: , ,

Ett viktigt klargörande om den här bloggen

Nu vill jag gå på dejt hörni. Med nån riktigt vettig tjej, alltså (inte ”vem som helst, bara jag får hångla nuuuu!!!”, vilket folk alltid tror så fort man meddelar att man längtar efter nånting relationellt). Men det händer ingenting, och jag känner inget större intresse från någon jag pratar med. Bara ytliga diskussioner om hur läget är och hur helgen har varit. Håll käften och bjud ut mig istället! Det verkar som att det finns nån generell uppfattning om att killen hela tiden ska ta alla initiativ till att ses. Antingen det, eller så är jag helt enkelt inte så intressant på marknaden. Oavsett så får det mig att känna mig väldigt, väldigt oattraktiv.

Nu har tre personer med potential sagt samma sak inom loppet av några månader, och det skrämmer mig. De har sagt att de inte är säkra på att de vågar träffa mig, eftersom de är rädda för att bli uthängda på min blogg. De tror på fullaste allvar att de måste prestera, för om det blir konstig stämning eller om de gör bort sig på något vis, då kommer jag att skriva elakt om dem. Det är helt sinnessjukt. Så här kommer fem viktiga punkter som man måste förstå:

1. Jag skulle aldrig blogga om någon jag träffar, om hon inte är med på det.

2. Det jag tidigare skrivit om dejter har liksom utspelat sig för runt tio år sedan. TIO ÅRS preskriptionstid måste väl vara okej i alla fall?

3. Jag har alltid försökt att vara så diskret som möjligt. Tidigare har jag skrivit ut förnamn, i fortsättningen blir det bara första bokstaven i namnet.

4. Det jag skrivit på den här bloggen har ALLTID varit med fokus på humor och självdistans. Jag har med handen på hjärtat aldrig försökt att vara rent elak mot någon.

5. Hur elak och dum i huvudet tror ni att jag är egentligen? Jag är ingen empatilös sociopat. Jag har själv läst saker om mig själv som gjort mig ledsen. Jag vet hur det känns. Hur illa jag än tycker om någon så kommer jag aldrig att känna något behov av att hämnas på bloggen.

Nu kommer säkert någon scanna igenom alla 2026 inlägg för att hitta ett inlägg där jag brutit mot ovanstående. Sorry i så fall. Jag har bloggat sen 2005, även jag har mognat en del sen dess. Vid ETT tillfälle vet jag att jag bloggade om en tjej som hade aspergers, och skrev att jag aldrig vill gå på dejt med nån med aspergers igen. Det var att gå över gränsen, och jag har både tagit bort inlägget och bett om ursäkt till henne. Det här var kanske 2009 eller nåt.

Poängen är hursomhelst att jag inte kommer att hänga ut en enda människa som umgås med mig, det kan man känna sig trygg med. Nu kanske ingen vill skeda med mig ändå, men nu vet ni alla fall hur det ligger till.

Nyckelord: , ,

Bör kanske se över mina nyckelord

Okej… Jag vet inte riktigt hur man ska tolka att detta är vad folk har sökt på för att hitta min blogg.

mestsokta

Nyckelord: ,

Vad har jag gjort?

Mitt senaste inlägg kan möjligen vara det hemskaste nånsin. Jag har nog skrivit mer självutlämnande saker, men det känns så galet intimt på nåt vis. Kollegor jag inte alls har någon verbal snusk-relation med har gillat inlägget. Vad har jag gjort?! Jag har skapat ett monster!

Vilka förväntningar på kommande inlägg, dessutom. Det kommer ju att bli fullstända UPPLOPP på gatorna om jag inte fortsätter i samma stil. Herregud.

Så därför får jag nu panik-blogga om nånting annat, för att täcka upp skadorna lite. Så… eh… Salahuddin kräktes igår. På marmorskivan ovanför elementet. Jag var nästan säker på att han skulle spy ner i elementet, och göra det omöjligt att rengöra, men han lyckades faktiskt pricka skivan perfekt. Bra jobbat, Salahuddin!

Och nu har ni glömt det andra va? Ooooookidoki!

Nyckelord: , , , ,

Herregud! All time low i bloggdyrkande!

Igår Lördag såg jag att jag hade det lägsta besökarantalet på månader. MÅNADER! Det var typ hälften så många som vanligt.

Så… Varför? Varför gör ni så? Varför hatar ni mig? Är jag inte rolig längre? VA?! ARE YOU NOT ENTERTAINED?! Fyfan. Jag trodde bättre om er. Jag trodde vi hade nånting VACKERT tillsammans. Men okej. Bra. Då vet jag. Då vet jag var ni står. Kul. Det ska jag komma ihåg. Fine. Mmmhm. Oj så skoj.

Och förresten, jag fejkade varje gång vi låg med varandra. *smäller i dörren*

Nyckelord: , ,