Häromdagen skulle jag hem från jobbet, och stod på sedvanligt vis och väntade på bussen. Det var en sån där hållplats utan kur, där det bara fanns en stolpe med tidtabellerna, och sedan inte så mycket mer. Folket stod lite utspritt och väntade, med säkert två meter mellan första väntande och själva stolpen. Så jag hade helt sonika gått förbi människorna och ställt mig vid stolpen. ”Ingen onödig yta skall förfaras så länge Daniel Werner kan stoppa det”, hade jag tänkt säger vi.

Sedan kom bussen och stannade precis framför mig. Precis när jag skulle försöka närma mig bussdörrarna så hade en fet och mer än lovligt ful tant ställt sig i vägen. Det var liksom uppenbart redan direkt att hon tyckte att det var hennes rätt att gå in i bussen först, eftersom hon väntat längst. Det tyckte inte jag, eftersom bussen stannat vid mig. Tärningen var kastad! Jag försökte gå förbi tanten, vilket hon verkade tycka var helt oacceptabelt. Hon gjorde ett aggressivt utfall och trängde sig förbi, och vände samtidigt lite på huvudet och fnös mig i ansiktet. Inom mig lät jag som Kalle Anka när han är arg, typ kvack-kvack-kvack-kvack-kvack, men utanpå var jag mitt vanliga jantelagsjag.

Ovanstående utspelade sig säkert inom loppet av fem sekunder, men jag tyckte det kändes som flera års krigsföring mellan två envisa nationer. I vilket fall spenderade jag hela resan med att ge tanten onda ögat och knyta handen extra hårt i fickan. Funderade på att peka finger åt henne innan jag klev av vid min station, men lät bli på grund av skymd sikt. INTE bra att av misstag peka finger åt exempelvis en muskulös gruvarbetare, och sedan få stryk efter noter.

Nyckelord: buss, ilska, kollektivtrafik