Ett viktigt klargörande om den här bloggen

Nu vill jag gå på dejt hörni. Med nån riktigt vettig tjej, alltså (inte ”vem som helst, bara jag får hångla nuuuu!!!”, vilket folk alltid tror så fort man meddelar att man längtar efter nånting relationellt). Men det händer ingenting, och jag känner inget större intresse från någon jag pratar med. Bara ytliga diskussioner om hur läget är och hur helgen har varit. Håll käften och bjud ut mig istället! Det verkar som att det finns nån generell uppfattning om att killen hela tiden ska ta alla initiativ till att ses. Antingen det, eller så är jag helt enkelt inte så intressant på marknaden. Oavsett så får det mig att känna mig väldigt, väldigt oattraktiv.

Nu har tre personer med potential sagt samma sak inom loppet av några månader, och det skrämmer mig. De har sagt att de inte är säkra på att de vågar träffa mig, eftersom de är rädda för att bli uthängda på min blogg. De tror på fullaste allvar att de måste prestera, för om det blir konstig stämning eller om de gör bort sig på något vis, då kommer jag att skriva elakt om dem. Det är helt sinnessjukt. Så här kommer fem viktiga punkter som man måste förstå:

1. Jag skulle aldrig blogga om någon jag träffar, om hon inte är med på det.

2. Det jag tidigare skrivit om dejter har liksom utspelat sig för runt tio år sedan. TIO ÅRS preskriptionstid måste väl vara okej i alla fall?

3. Jag har alltid försökt att vara så diskret som möjligt. Tidigare har jag skrivit ut förnamn, i fortsättningen blir det bara första bokstaven i namnet.

4. Det jag skrivit på den här bloggen har ALLTID varit med fokus på humor och självdistans. Jag har med handen på hjärtat aldrig försökt att vara rent elak mot någon.

5. Hur elak och dum i huvudet tror ni att jag är egentligen? Jag är ingen empatilös sociopat. Jag har själv läst saker om mig själv som gjort mig ledsen. Jag vet hur det känns. Hur illa jag än tycker om någon så kommer jag aldrig att känna något behov av att hämnas på bloggen.

Nu kommer säkert någon scanna igenom alla 2026 inlägg för att hitta ett inlägg där jag brutit mot ovanstående. Sorry i så fall. Jag har bloggat sen 2005, även jag har mognat en del sen dess. Vid ETT tillfälle vet jag att jag bloggade om en tjej som hade aspergers, och skrev att jag aldrig vill gå på dejt med nån med aspergers igen. Det var att gå över gränsen, och jag har både tagit bort inlägget och bett om ursäkt till henne. Det här var kanske 2009 eller nåt.

Poängen är hursomhelst att jag inte kommer att hänga ut en enda människa som umgås med mig, det kan man känna sig trygg med. Nu kanske ingen vill skeda med mig ändå, men nu vet ni alla fall hur det ligger till.

Nyckelord: , ,

Ibland får jag lust att lägga ner hela bloggen, eller åtminstone ta bort möjligheten att kommentera.

msnyaliv Ibland får jag lust att lägga ner hela bloggen, eller åtminstone ta bort möjligheten att kommentera.

Varför? Bara… varför?

”Mitt ex, det lilla livet, kanske borde ha läst detta” åsyftade inte att hon på något sätt gjorde nånting fel i vårt förhållande. Vi hade bara två vitt skilda personlighetstyper. Varför måste jag, på grund av en misstolkning av ett inlägg, bli straffad med denna information? Jag hade redan råkat se nån sorts pussbild med henne och den nya karln i en gammal Facebook-status. Det räckte där. Jag ville helst inte veta hur bra han är och hur dålig jag var.

Jag kan inte påstå att jag saknar att vara tillsammans med M, men nånstans gör det väldigt ont att höra såna saker.

Jag är väl en självömkande person, bara. Varför kan jag inte få vara det? Varför ska folk känna sig tvingade att kommentera och kritisera mig som person? Och om jag nu framstår som icke-feministisk ibland, gör det mig verkligen till en person som förtjänar spott och spe? Varför vill folk ständigt lägga ord i munnen på mig? Varför vill folk sitta och bestämma att jag därför har ett kvinnoförakt? En blogg som till 80% är skriven i syfte att roa, definierar den mig som person?

Jag har aldrig tidigare haft så stor lust att bara lägga ner alltihop. Jag vet att jag är en bekräftelsebehövande person, men bloggen känns inte värd det längre. Jag får alldeles för lite positiv kritik jämfört med hårda ord. Det är helt enkelt inte kul längre.

Nyckelord: , ,

VARNING: Dejta inte mig!

osundrelation VARNING: Dejta inte mig!

Hörni! I fall nån mot förmodan är intresserad av mig så måste jag härmed utfärda en varning. Jag har tydligen en osund relation till sex och relationer.

Det måste väl handla om att jag gillar att ritualslakta mina partners i badkaret efter att vi älskat. Men jag trodde att alla gjorde så. Jag vet inget annat!

Nyckelord: , ,

Dagens dejtingsajt

Gud, jag kräks på dessa klyschor på dejtingsajter. Nu såg jag en tjej som faktiskt uppfyllde de flesta av dessa:

Skriva att man pluggar till civilingenjör trots att man inte vet vad en sån gör – Check!
Ha en bild på sig själv i träningskläder – Check!
Ha en bild på sig själv där man hoppar fallskärm – Check!
Skriva att man har skinn på näsan och båda fötterna på jorden – Check!

Far och flyg (utan fallskärm) känner jag spontant då. Men det är bra att hon har skinn på näsan, visserligen. Det ser så äckligt ut annars.

Nyckelord: , , ,

Eh… Ja, det var kul.

singeldeppig Eh... Ja, det var kul.

Ja, jag vet att det var menat som ett skämt, men… jag fattar bara inte.

Personen i fråga är en barndomsvän till mig. Han gifte sig för några år sen; nånting som alltid är garanterat att göra mig deppig när jag tänker på det. Absolut ingen missunnsamhet, men… Jag vill också ha det där. Jag skulle kunna ge upp det mesta i mitt liv mot att få stadga mig med en själsfrände på det där viset. Jag tror inte att han, eller folk i allmänhet, fattar hur enormt tungt jag tycker att avsaknaden av tvåsamhet är.

Så nu var inte bara Facebook snälla och gnuggade singelskapet i mitt ansikte (kan man ens direktöversätta så?), utan jag blev även hånad för det. Av honom – en person som har sitt på det torra kärleksmässigt. Fyyyyyyy fan! Det är som att en miljardär går ner till rännstenen och pekar och skrattar åt en uteliggare. Fyyyyyyyy fan, I tell you!

Var en god vinnare. Snälla.

Nyckelord: , , , ,

Dagens dejtingsajt

Om du är en kille som lever på frysmat och sitter framför datorn och spelar WOW, COD eller något annat hjärndött spel i mjukisbyxor VARJE kväll så är du inget för mig, men däremot om du är en kille som gillar bra mat och vin och är över 1,80 så hör av dig!

Hör jag bröllopsklockor klämta? Låter som en tjej för mig, right?

Förresten, var hittar man spel i mjukisbyxor? Mina brukar bara ha plastfodral.

Nyckelord: , ,

Ge mig en sån, tack!

Jag läste om en flickvän som hade gett sin pojkvän ett GTA 5 Survival Pack, komplett med spelet, chips, dip, godis, dricka, allt. Av ren kärlek!

Vanligtvis kan jag ju åtminstone hantera min kärlekslängtan, men när jag ser sånt förvandlas jag till ett litet otryggt barn som bara vill ha det där NU.

gta survival pack Ge mig en sån, tack!

Nyckelord: , ,