Daniel Werner (och hans tankar) » Kärlek

Dorthe

Daniel — Thu, 29 Jul 2010 07:08:56 +0000

Okej, på grund av STOR efterfrågan… Här kommer då äntligen en bild på Dorthe – Kvinnan i mitt Liv™.

Den här bilden knäppte jag igår, efter en session datorspelande. När jag klev ut i vardagsrummet fick jag se henne liggandes där, i denna ställning. Dorthe hade inte sovit på 20 timmar och sedan försökt att läsa en bok. Inte konstigt att resultatet blev som det blev.

Jag fick ta typ fem såna här bilder, varav fyra blev suddiga för att jag skrattade så mycket.

Nyckelord: Dorthe, Kärlek, sambo

Help!

Daniel — Wed, 27 Jan 2010 02:11:53 +0000

Alltså, jag är fast i ett moment 22. Ett moment 22 där jag å ena sidan längtar mig galen efter kärlek och tvåsamhet, och å andra sidan inte tycker någon känns intressant. Vad gör man då? Ingenting känns som det kändes de där gångerna när jag började prata med de tjejer jag senare blev tillsammans med. Det var ju en förbannat konstig mening, men den beskriver det hela ganska bra.

Är det jag som är för kräsen och hoppas för mycket på att få tillbaka den där ”ex-känslan”? Är jag inte över mina ex överhuvudtaget? Eller är det bara inte rätt tillfälle just nu, och väntar jag bara lite så kommer den där rätta känslan?

Dessa tomma konversationer

Daniel — Mon, 25 Jan 2010 22:38:38 +0000

Jag registrerade mig på en av nätets många dejtingsajter häromdagen. Jag vet, förlåt, jag tycker ju egentligen att alla såna ställen är fullständigt vidriga, men samtidigt så händer det så otroligt lite i mitt liv ibland. Åtminstone om kvällarna. Nåja, det tog bara några dagar, sedan svor jag återigen på att aldrig sätta min fot på ett sånt ställe igen.

Anledningen är människorna. Alltså, jag FATTAR inte. De är som skyltdockor. Finns de överhuvudtaget på riktigt? Alla har en rejäl uppsättning modellbilder i olika poser. Alla skriver att de har ”skinn på näsan” och ”båda fötterna på jorden”. Jag menar, herregud. Alla som inte spenderat för lång tid i en lägenhetsbrand har skinn på näsan. Och alla som inte tvingats amputera något efter samma brand har båda fötterna på jorden.

Dessa eviga klyschor liksom. Det är ungefär som Gillette Venus-reklamen som gick för några år sen. Ni vet, Gillette Venus? Rakhyvlar för kvinnor. I en reklamen var det ett tjugotal modelltjejer som galant svängde på deras nyrakade och gyllenbruna ben på nån jävla brygga. Assexigt tycker säkert vissa. För mig framstod de som… saker. Som ett hav av barbiedockor utan vare sig skavanker eller egna åsikter. Helt perfekta, på ett dåligt sätt. Bleh! Och så är det på dejtingsajterna.

Men! Jag är inte den som är den, så jag skrev lite fina anekdoter till en sisådär tio tjejer som var potentiellt intressanta. Det var två som svarade, resten läste brevet, tittade min profil, och vände på klacken. Den ena tjejen svarade ”hehe”, och redan där insåg jag att det inte var någon mening. Den andra tjejen pratade jag lite med på MSN. ”Woohoo! High score! Ligga!” osv. Nä, faktiskt inte. Min utförliga studie med ett stickprov på hela en person visar att de är precis likadana där.

Daniel:
*tokvinkar*
Random tös:
hehe hejhej
Daniel:
Hur står det till i afton?
Random tös:
hehe de e bra. sj?
Daniel:
Härligt att höra! Jo tack, det är fint med mig, slötittar lite på program X och äter godis. Vad gör du?
Random tös:
hehe typ inget

Gah. Förstår ni vad jag menar? Jag är kanske inte världens roligaste stå-i-centrum-och-underhålla-människa, och jag har säkert mina riktigt tråkiga stunder också. Men jag är hyfsat social, och jag tror nog att jag generellt är ganska rolig att prata med. Men vad är det där för något? Det är ju ingenting. Det är ju inte en tillstymmelse till social kompetens, eller ens intresse att prata med mig. Antingen det, eller så cybersexar hon redan med tio andra uppumpade greker som hann före i nätraggandet.

Nej. Jag vill faktiskt slå ett slag för intressanta diskussioner, det är iaf något som är viktigt för mig om det ska finnas nån chans till dejtande.

Nyckelord: dejta, Kärlek, nätdejting, ragga

Aaaaaaaj!

Daniel — Fri, 08 Jan 2010 21:42:41 +0000

Ibland borde man leva i en bubbla utan kontakt med omvärlden. Man skulle slippa vissa psykiska smärtor då tror jag.

Idag var jag med om klassikern. Jag såg på Facebook att ett ex har skaffat ny pojkvän. Och då utan att själv stalka sönder henne, jag är faktiskt en sån som inte vill veta. Jag tänker inte plåga mig själv. Däremot såg jag det hela genom en gammal kommentar på en ännu äldre bild. Exet är en av ”the big three”, och som jag mådde väldigt bra med… ett tag.

Varför gör detta mig så nedstämd? En snabb analys av mina egna känslor säger mig att det inte är har med henne att göra, utan bara mig själv. Jag vill inte ha tillbaka något av mina ex; ett ex är ett ex är ett ex är alltid ett ex. Men det sårar mig att hon inte ville göra nånting offentligt, inte skylta med vårt förhållande på nåt sätt, när vi var ihop. Och nu är det första jag ser en stor pussbild. Då får jag mindervärdeskomplex.

Nåja. Den här känslan skulle jag behöva ligga bort nu. Fyll i blankett 5-B och lämna in i receptionen vid intresse.

Nyckelord: ensamhet, ex, facebook, Kärlek, pojkvän

Don’t let it bring you down

Daniel — Sun, 03 Jan 2010 20:34:11 +0000

Spännande. Jag skrev att det (dvs rubriken) är en låt av Eurythmics. Men för att inte ljuga för mina läsare letade jag upp låten på Spotify för att försäkra mig om att det VAR dem som gjort den. Där stod det att den framförs av någon som heter Stephen Lipson. Då skrev jag det istället. Men sen blev jag fundersam över vem tusan det är egentligen, så då kollade jag upp det på Wikipedia. Där fick jag lära mig att denne Stephen bara är producent, och låten sjungs av ingen mindre än Annie Lennox, sångerska i… just det, Eurythmics.

Nåväl, det var inte det jag skulle skriva om, utan hur det är med mig. Och det är helt okej faktiskt, tro det eller ej. Snart fyra dagar efter nyår och ännu inte deprimerad. So far so good. Kanske intalar jag mig bara att jag inte är ledsen, men i slutändan är det just detta det handlar om. Depressionen sitter i huvudet.

Jag märker att det som gör mig mest nedstämd är när jag kollar på exempelvis Facebook, och då ser någon från förr, typ mellanstadiet. Så ser jag då att denne person skaffat flickvän, varit tillsammans med henne i många år nu, och kanske t.o.m förlovat sig. Jag börjar närma mig den där åldern där folk runt omkring en faktiskt börjar göra sånt. Snart kommer babyboom:en. Självklart är det inte så att jag inte unnar dem denna kärlek, det måste jag understryka. Jag unnar ALLA den lycka kärlek kan ge. Men det är klart jag är avundsjuk. Jag vill också.

Men! Skillnaden mellan 2009 och 2010 är att år 2010 tänker jag inte låta det slå ner mig.

Nyckelord: 2010, depression, Eurythmics, Kärlek, spotify

Spamdate

Daniel — Sat, 02 Jan 2010 03:31:16 +0000

Jag gick med i Spraydate för några år sen. Det skulle jag aldrig gjort. I ett svagt ögonblick av för tidig alzheimers skaffade jag ett deluxe-medlemskap där; det var väl extrapris eller något (säger jag, sugarcoat:ande). Och nu kan de inte sluta tjata om det.

09-10-02: Nu är det bara tre månader kvar på ditt deluxemedlemskap.
09-11-02: Vi saknar dig! Det var ett tag sedan som du besökte oss på Spraydate.
09-12-02: Nu är det bara en månad kvar på ditt deluxemedlemskap.
10-01-01: Vi saknar dig! Det var ett tag sedan som du besökte oss på Spraydate.
10-01-02: Oj! Nu är det bara en dag kvar på ditt deluxemedlemskap.

Men jaaaaaaaaaaaaaaaaa!! Sluta tjata. Snacka om att bli omyndigförklarad. Såhär ser ett typiskt mail från dem ut:

Hej !

Det var ett tag sedan som du besökte oss på Spraydate. Sedan du senast var inne på Spraydate har det tillkommit tusentals nya singlar.

Kram,
Spraydate

Jag borde nästan svara något. Typ.

”Hej!

Jag ber om ursäkt att jag inte besökt er, kära Spraydate. Det var verkligen länge sen. Men det har varit lite mycket på sistone, ni vet ju hur det är när man är i farten. Spjuvrar där. Men vi kanske kan ta en fika nån gång nästa vecka? Jag vet ett nytt ställe på söder som tydligen ska servera de mest bedåååårande gräddbakelserna. Så kanske vi kan åka hem till mig och ha böghög sen? Jag slår en pling!

Kram,
Daniel”

Jag hade gjort det om jag inte vetat att ingen läser den där mailen… Jag hade gjort det!

Nyckelord: Mail, Spam, Spraydate

Dejtadaniel.se – The dejtadaniel strikes back!

Daniel — Mon, 28 Dec 2009 03:51:14 +0000

Jag gör ett nytt försök. Kanske är det patetiskt. Kanske är det förgäves. Men jag gör det ändå, i hopp om en ljusare framtid. Sprid gärna sidan, det skulle göra mig jätteglad. :’)

Dejta Daniel!

Nyckelord: daniel, dejtadaniel, dejtadaniel.se, Dejting, kontaktannons

O grymma värld!

Daniel — Sun, 20 Dec 2009 23:15:24 +0000

Idag raggade jag på en tös på internet. Inget fancy, jag kommenterade något i hennes galleri och skrev något fyndigt och småflirtigt. Vad fick jag som svar tror ni?

Haha, du är inte tillräckligt snygg.

*eko, eko, eko inuti mitt huvud*

Hon kan säkert slänga ur sig en sån kommentar utan att blinka, men hon ANAR inte hur ledsen jag blir låååångt efteråt.

Alltså… Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Jag överlever nog. Men jag blir förundrad över hur vissa människor fungerar. Jag hade aldrig dissat nån på det viset; aldrig. Och om det nu skulle ha hänt pga tillfällig sinnesförvirring eller liknande så skulle jag ha så infernaliskt dåligt samvete efteråt. Hur kan vissa människor må bra av att såra andra? Tråkigt att se.

Nåt som däremot var desto roligare att se var att min nyaddade vän Nalle Knutsson skickade en julhälsning till mig på Facebook! Att han inte har en aning om vem jag är utan skriver på knackig engelska väljer jag att se mellan fingrarna på. Men ändå. Tack Nalle, du gjorde min dag. På köpet fick jag även en bild på en något överförfriskad Nalle samt chaufför. Vackert!

Nyckelord: Dissad, helgon, Kärlek, Nalle Knutsson, ragga

Hon använde tänderna

Daniel — Sat, 12 Dec 2009 20:03:29 +0000

En gång kom jag och min dåvarande flickvän på det romantiska i att dela på en hallonrem och mötas på mitten. Så vi började äta på varsin ände. När vi nått mitten så råkade hon bita mig, riktigt hårt dessutom. Jag fick en fläskläpp.

Nyckelord: fläskläpp, Kärlek

Dissar vi minns – Teaser 1

Daniel — Wed, 09 Dec 2009 23:20:14 +0000

Här kommer en liten teaser om vad som komma skall. Det är lite work in progress just nu, men nåt i denna stil ska det bli. Här är en bit ur kapitel tre:

Så småningom började jag mellanstadiet. En hel ny skola, smockfull med större barn. Vi som gick i trean och kunde vara malliga över detta hade förvandlats till små fyror, minst på skolan. Där fanns retande femmor, mobbande sexor, smygrökande sjuor, hånglande åttor (men inte hånglande med mig uppenbarligen), och allra värst de mopedåkande och skräckinjagande niorna. Niorna kändes som utomjordingar när jag gick i fyran. De var finniga och långa, flera meter minst, och ibland kom de med stora guppande bröst som man inte trodde folk i någon annan ålder än mammas kunde ha.

Det var dock efter att ha gått på detta ställe i ett år, och börjat femte klass, som jag träffade Erika för första gången. Hon började nämligen fyran i samma klass som jag, och… Ja, det var nog kärlek vid första ögonkastet. Sådär filmiskt magiskt, ni vet. Änglakörer, bländande ljus, hela konkarongen. Den dagen var episk. Åtminstone för mig. För henne var det måndag.

Tyvärr hade jag lite väl mycket konkurrens i klassen. Det vill säga… Alla. ALLA killar var intresserade av den tösen. Hon var verkligen docksöt, med sitt ljusa självlockiga hår, sin näpna lilla potatisnäsa, och sina charmiga fräknar… Okej, det låter kanske inte som världens bäst säljande docka, men för mig och resten av klassens killar var hon det sötaste vi sett.

Hursomhelst! Det var faktiskt ingen mindre än undertecknad som tog första steget till att visa intresse, av alla dreglande killar. Detta skedde när årets skolfoton släpptes. Ni vet, det kom en karl och ställde upp stora paraplyer i aulan, försökte få en att le in i en kamera, och två månader senare kom det en bunt foton på eländet. Sen tvingades man köpa alltsammans till överpris bara för att ens mormor inte skulle missa en årgång av samlingen i bokhyllan. Just denna högtid hade nu nått min skola, och efter att ha tänkt igenom situationen och mina valmöjligheter letade jag upp Erikas nummer, slog darrhänt in siffrorna, och lyfte luren.

To be continued, sådär dramatiskt och bra…

Nyckelord: bok, Diss, dissar vi minns, Pocket, teaser