Dragen vid näsan i drömmen

I natt drömde jag att jag var och spankulerade i den lokala stormarknaden, och fick där se att de sålde iPhone 4! What! Varför hade inte jag fått veta att den börjat säljas? Men det hade den tydligen, med ett stort glittrande paket liggandes på disken. iPhone 4 stod det med stora bokstäver över hela ytan. iPhone fucking 4, utbrast jag i smått extas, och betalade glatt de sisådär 5999 kr den kostade.

När jag kom hem kastade jag mig direkt på golvet och började likt en gremlin att slita upp paketet, bara för att se att däri fanns en kamera. Jag tittade förundrat på den svarta formen i paketet, lyfte på den och tittade under. Ingen telefon. Lyfte på strömkabeln. Ingen iPhone.

Den resterande drömmen gick mest ut på huruvida jag skulle få lämna tillbaka paketet eller inte. Således kan vi alla konstatera att jag måste ha ett extremt underhållande liv som drömmer så magiskt fantasifulla saker.

Nyckelord: , ,

Ny digital-tv från Bredbandsbolaget!

Jag har fått ny digital-tv från Bredbandsbolaget, med inspelningsbar HD-box!

Nu kan jag ÄNTLIGEN spela in helgmålsringning, och se när jag vill!

Nyckelord: , , ,

Hur nördig jag egentligen är

Jag lade upp detta på Samlarsidan.se, så jag kan ju lika gärna posta det här också. Nu vet ni den hemska sanningen. :(

Nyckelord: , , ,

Något stämmer inte här...

Det är tamejtusan helt otroligt. Jag förstår det faktiskt inte riktigt själv. Men… nya datorn fungerar utan problem. Inget hårslitande. Inga filer som fattas. Inga obehagliga ljud från fläkten. Inget primalskrikande och tillsömnsgråtande och armbitande.

Underbart!

Nyckelord: ,

Den lille entreprenören

Idag köpte jag Star Wars-leksaker på ebay för 800 kr, eftersom det var ett tillfälle jag inte kunde missa. Jag älskar när det händer. En stackars familjefar ska sälja sin sons alla leksaker och säljer en sisådär femton olika saker för en spottstyver. Sen har han ingen aning om att det finns ett enormt samlarvärde i just dessa leksaker, och att jag sedan kan sälja dem på Tradera för 300 spänn styck.

Och nej, jag kommer inte låta bli att sälja dem för att istället sitta hemma på vardagsrumsgolvet och leka med dem. Att ni ens tänker tanken. Jag är besviken.

Nyckelord: , , ,

Tord! Tord! Den är klar nu! … igen.

ÄNTLIGEN Star Destroyern på 3100 bitar klar, efter längre tid och fler svordomar än jag vill erkänna. 90 cm lång, 60 cm bred, och väger 7 kg. Om jag nånsin måste flytta på denna igen så hänger jag mig.

Nyckelord: , ,

Legoissues

Undrar om det är dags att lägga av med Legobyggandet på ett tag nu. Mina tummar och pekfingrar är röda och ömma, och det bränns när jag tvättar händerna.

:(

För övrigt har jag en ny nördsida: Collectors Edition

(Disclaimer: Är man ingen jättenörd så lär man inte uppskatta sidan, så t.ex töser som vill ligga med mig bör ej titta på sidan då detta aktivt kan förminska deras lust att göra detta)

Nyckelord: , ,

Dissar vi minns - Teaser 1

Här kommer en liten teaser om vad som komma skall. Det är lite work in progress just nu, men nåt i denna stil ska det bli. Här är en bit ur kapitel tre:

Så småningom började jag mellanstadiet. En hel ny skola, smockfull med större barn. Vi som gick i trean och kunde vara malliga över detta hade förvandlats till små fyror, minst på skolan. Där fanns retande femmor, mobbande sexor, smygrökande sjuor, hånglande åttor (men inte hånglande med mig uppenbarligen), och allra värst de mopedåkande och skräckinjagande niorna. Niorna kändes som utomjordingar när jag gick i fyran. De var finniga och långa, flera meter minst, och ibland kom de med stora guppande bröst som man inte trodde folk i någon annan ålder än mammas kunde ha.

Det var dock efter att ha gått på detta ställe i ett år, och börjat femte klass, som jag träffade Erika för första gången. Hon började nämligen fyran i samma klass som jag, och… Ja, det var nog kärlek vid första ögonkastet. Sådär filmiskt magiskt, ni vet. Änglakörer, bländande ljus, hela konkarongen. Den dagen var episk. Åtminstone för mig. För henne var det måndag.

Tyvärr hade jag lite väl mycket konkurrens i klassen. Det vill säga… Alla. ALLA killar var intresserade av den tösen. Hon var verkligen docksöt, med sitt ljusa självlockiga hår, sin näpna lilla potatisnäsa, och sina charmiga fräknar… Okej, det låter kanske inte som världens bäst säljande docka, men för mig och resten av klassens killar var hon det sötaste vi sett.

Hursomhelst! Det var faktiskt ingen mindre än undertecknad som tog första steget till att visa intresse, av alla dreglande killar. Detta skedde när årets skolfoton släpptes. Ni vet, det kom en karl och ställde upp stora paraplyer i aulan, försökte få en att le in i en kamera, och två månader senare kom det en bunt foton på eländet. Sen tvingades man köpa alltsammans till överpris bara för att ens mormor inte skulle missa en årgång av samlingen i bokhyllan. Just denna högtid hade nu nått min skola, och efter att ha tänkt igenom situationen och mina valmöjligheter letade jag upp Erikas nummer, slog darrhänt in siffrorna, och lyfte luren.

To be continued, sådär dramatiskt och bra…

Nyckelord: , , , ,

Ett skamset erkännande

Hej folk,

Jag har nånting tråkigt att berätta. Innan jag börjar vill jag att ni sätter er ner. Sitter ni redan så ställ er upp, och sen sätter ni er. Sen bör ni nog ta ett djupt andetag och helst hålla en vän i handen, för jag tänker inte hålla tillbaka känslorna. Nej, inte den här gången.

De senaste dagarna har jag utvecklat något som läkarna än så länge ställer sig förbryllade till. Det kallas Star Wars-dille (Starwarsium delirium brutalis vulgaris), och det finns ännu inget botemedel. Det började med, som ni alla vet, att jag upptäckte Star Wars-legots underbara värld för några månader sedan. ”En AT-AT i lego vore roligt att ha” tänkte jag, och beställde en sån. Jag fick den, packade upp den, byggde ihop den, och beundrade den där den sen stod på hyllan. Det gick några dagar, och jag började surfa runt på skoj, för att se vad det fanns mer för lego med Star Wars-tema. Det fanns… ganska mycket. Vips så var en X-wing beställd. Och en TIE Fighter. Och en AAT. Why hello there, det fanns ju samlarutgåvor i lego också. På något magiskt sätt, efter att jag fått veta detta, så TELEPORTERADES det in flera lego-samlarmodeller i min lägenhet, och pengar TELEPORTERADES ut från mitt konto. Mycket underligt.

Detta blev som en drog; jag kunde inte sluta. I hyllan uppstod snart en Tantive IV, en B-Wing, en samlar-TIE Fighter, en samlar-Y wing, en samlar-AT-ST, och slutligen en samlar-Millennium Falcon (vars pris jag tidigare endast drömt om att förmå mig själv till att betala).

Jag började sälja gamla spel på Tradera. Ingen dum idé alls faktiskt; tusenlapparna strömmade in och försvann i samma takt. Snart hade jag köpt varenda lego-samlarutgåva som fanns. Det existerade inte mer! Shit. Vad skulle jag göra nu? Vad skulle jag göra med mitt liv? Jag var singel och arbetslös, nånting behövde jag hitta på att göra om dagarna. Så jag började köpa andra Star Wars-samlarprylar istället. Och här är vi nu.

Så, mina vänner… Jag är ledsen, men det blir nog inga julklappar i år. Jag hoppas ni förstår.

Med vördnadsfulla hälsningar,

Ägaren av er definitiva favoritblogg
Daniel Werner

PS. Detta har jag köpt idag:

Nyckelord: , , , , , , ,

Daniel testar: OLW Sourcream & Bearnaise-chips

Tack för Din fråga Thomas! Självklart strävar vi här på Daniel Werner AB efter att lyssna på Dig som kund. Din åsikt är värdefull för oss! Det är just därför som vi under det senaste året har lanserat många spännande tjänster som just Du kan tänka på medan Du smeker Dig själv i badkaret.

Eh.

Nä okej, så var det kanske inte. Men jag såg de nya OLW-chipsen när jag var i affären och skulle köpa dagens sexpack cola, och tänkte att det kunde bli ett kul blogginlägg där jag verkligen lobbar för att ni alla ska smaka denna gudamåltid av gudamåltider. Men… det blev inte så. Jag ska här berätta varför.

OLWs Sourcream & Bearnaise-chips är alltså det senaste. Det som alla coola quarterback-killar äter, och alla snygga cheerleader-tjejer äter och sedan kastar upp på toaletten när ingen ser. Äter man inte OLWs Sourcream & Bearnaise-chips så är man helt enkelt en lite sämre människa, som förtjänar att slås ihjäl med en spade på stadens torg. Detta ville jag inte vara idag, så tillsammans med colan blev det alltså en påse av ovan nämnda snacks.

När jag kommit hem och ätit klart kvällsmaten i min ensamhet (jag hoppas att ni ser framför mig hur jag sitter vid ett bord och snyftar medan jag äter, med endast ett stearinljus som sällskap – gärna med lite sorgsen fiolmusik till också) öppnade jag förväntansfullt påsen. Mina ögon riktigt lyste i natten, och lite dregel befläckade ena ärmen på min skjorta.

Men glädjen utbyttes snart i total sorg. Jag förde ett chips till munnen, och snart var hela härligheten däri (sluta tänk snusk hörni). Men… Chipsen smakade… Som ankfjädrar doppade i lapskojs? Som snömannens penis? Som man kan tänka sig att ordet ”klägg” skulle smaka? Som ett brutet näsben inbakat i ansjovisdoftande mördeg med två smörslungade tändstift på en spegel av pensionärsurin med bara en touch av hundfrenulum. Nej, ingetdera. Värre. Chipsen smakade precis som vanliga Sourcream-chips. Kanske med en liiiiten eftersmak av någon sorts sötma, men annars ingen skillnad. Ingen bearnaisesmak här inte.

Jag känner mig lurad. Förd bakom ljuset. Jag vet inte riktigt vad jag ska lita på här i världen längre. Om inte chipssmakerna stämmer så vet jag inte vad som gör det.

Fy fan. Nä, OLWs Sourcream & Bearnaise-chips får endast 7 Katerina Janouch i betyg. Mycket dåligt.

Nyckelord: , , ,