Om första gången jag utförde cunnilingus

Jag måste ha rejält mycket feber nu, för mot bättre vetande så blir jag åter igen sådär fruktansvärt självutlämnande. Jag har funderat på att skriva om det här flera gånger, eftersom jag tycker att det är ganska komiskt. Men eftersom mamma, morbror, diverse andra släktingar, samt en hel hop med kollegor läser min blogg så har jag aldrig riktigt vågat. Men nu gör jag det ändå. Socialt självmord kallas det.

Jag vill varna för att det här inlägget innehåller inslag som kan väcka anstöt hos känsliga läsare. Sockerbagaren som bor i staden gör därför bäst i att inte läsa. Kort sagt: Parentally invisity, explishit language. Vid klagomål på bloggens innehåll, ring Granskningsnämnden - 08-606 79 72.

Det var Nådens år 2005. Eller 2006. Precis runt årsskiftet där. Jag hade blivit rådumpad av min första flickvän, och var som mest singeldeppig när jag träffade på den här tjejen på nätet. Efter ett krogbesök slutade det med att vi låg hemma hos henne och hånglade. Vi dejtade egentligen bara några få gånger, men jag trodde såklart att det var mer. Jag var upp över öronen förälskad, och betedde mig fruktansvärt obehagligt. Alltså nivån var bebisspråk och användandet av ordet ”sötis”.

Under en av dessa dejter kom vi väl in på ämnet sex, och att jag aldrig praktiserat cunnilingusens ädla konst. Hon tyckte att jag borde testa. Själv var jag visserligen nyfiken, men samtidigt lät det läskigt. ”Kan man verkligen göra så?” tänkte jag, och skrämde upp mig själv när jag tänkte på den eventuellt äckliga smak eller odör som hennes sköte skulle ha.

Men hon tjatade. Inte så mycket för att hon faktiskt ville, tror jag, utan kanske mer för att hon ville att jag skulle få testa. Hon ville vidga mina sexuella vyer, godhjärtad som hon var! Så jag gjorde det. Men eftersom jag var orolig för hur det skulle smaka så stoppade jag i smyg in – ja, i munnen alltså – två bitar mint-tuggummin. Det skulle ta udden av det värsta, tänkte jag. Sen skred jag till verket.

Problemet var bara att hon var så fruktansvärt… ja, hårig på ren svenska. Det här var väl på den tiden då ”landningsbana” inte var ett allmänt vedertaget begrepp. Så när jag gjorde andningspauser mellan djupdykningarna så ville det sig inte bättre än att tuggummit fastnade i hennes ymniga könshår. Vilket jag så diskret som möjligt försökte få loss och stoppa tillbaka i käften. Hela grejen kändes så äcklig att jag tillochmed klöktes några gånger.

Hon sa att hon fick orgasm, och jag trodde på henne. Så naiv man var. Om hon fick det, av min hopplösa prestation, så borde hon studeras av forskarteam över hela världen. Hon skulle kunna donera sina nerver.

Daniel Werners första cunnilingus? Två halvtuggade tuggummin i betyg. Av 100.

tuggummi Om första gången jag utförde cunnilingustuggummi Om första gången jag utförde cunnilingus

Nyckelord: , , , ,

Mitt sämsta sex någonsin

 Mitt sämsta sex någonsinIdag slog det mig plötsligt att jag aldrig berättat om mitt sämsta samlag i detta jordeliv. Hittills, vill säga. Så därför tänker jag nu ta tillfället i akt och göra det. Varför då, undrar ni? Dels för att den här bloggen en gång i tiden kallades för självutlämnande. Nu har det knappt skrivits om nånting sånt på väldigt länge, så det vill jag råda bot på. Och dels för att kategorin ”sex” är ödsligt tom.

Så okej! Det här bjuder jag på.

Varning! Nu har vi kommit till ett inlägg som vissa personer kan anse som stötande, och inte borde läsa. I denna skara innefattas bland andra mamma, pappa, mormor, vissa kollegor, eventuella radikalfeminister, samt RFSU.

Den här historien utspelar sig den 15:e Mars 2009, för att vara exakt. Jag hade snackat ganska mycket på nätet med en tjej som var väldigt på och ville ses. Och till slut gick jag med på det, som den kåte samarit jag är. Så hon kom över, och vi satt vad jag minns och såg någon film medan hon bjöd på hemmagjorda chokladbollar. Och alltså… Det var de äckligaste chokladbollar jag smakat. Typ bara smör! Och alldeles för mycket kakao! Det var som att äta en isterklump täckt av damm!

Men det var inte det värsta. Trots chokladbollarna så funkade vi väl ganska bra ihop, för inom kort hånglade vi för fullt där i soffan. Det var hett, och allt fortskred väldigt bra. Vi drog oss så sakteliga mot sovrummet. Och när det väl skulle bära av till sydligare breddgrader så… Nej. Verkligen NEJ. Det var verkligen… helt… snustorrt. Som fnöske. Inte ens en liten oas i denna till synes oändliga öken. Och det i sig är absolut ingen fara, det kan ju bero på nervositet, mediciner, eller att jag helt enkelt var helt sämst på att kyssas. Inget fel med det. Men vad ska man då göra i ett sånt läge?

Eftersom jag aldrig varit med om något liknande så fanns inget glidmedel i det Wernerska residenset. Vad göra? Va? VA?! Låta bli att ligga? Icke.

Det var då hon kläckte idén som i generationer skulle användas som skräckexempel på mänskliga tankar. Först var det Förintelsen. Sedan var det bombningen av Hiroshima och Nagasaki. Sedan var det detta. Hon tyckte nämligen att vi kunde testa att använda olivolja. OLIVOLJA.

Det hela blev absolut inte bra. Det blev oljigt (no shit), fett, illaluktande och allmänt äckligt. Och då ska man också lägga med i beräkningen att flickan i fråga inte hade använt en rakhyvel i hela sitt liv. Jag är inte superkräsen på den punkten, men här snackar vi riktigt 70-tal. Så det, indränkt i olivolja, det blev liksom… Hemskt. Det såg ut som Gudrun Schymans förlossningsfilm! Jag vaknar fortfarande skrikandes vissa nätter.

På något sätt lyckades jag väl prestera i någon grad, så att det var över. Jag var absolut inte bra på någon punkt själv, något annat påstår jag inte. Men jag vill nog tro att jag var lite skärrad av hela situationen. Sen låg vi och stirrade i taket ett tag, innan hon åkte hem till sig.

Något halvår senare träffade jag på henne på pendeltåget. Kanske det stelaste samtal som ägt rum mellan två personer. Olivoljan hade förstört vår relation, och det var väldigt tydligt att det hela var oreparerbart.

Nyckelord: , , , , , , ,

ATM

Kollega 1: Vad står ATM för?

Jag och en annan kollega svarar samtidigt.

Kollega 2: Automatic Teller Machine.
Daniel: Ass To Mouth! … eh… eller Automatic Teller Machine.

Nyckelord: , , , , , ,

Långt kvar till den sexuella botten

En gammal bekant berättade att hennes ex hade viftat med sin penis och gjort gråtljud varje gång han ville ligga med henne men hon inte hade lust. Så. Jävla. Sexigt.

Där är man åtminstone inte än.

Nyckelord: , , , ,

Skärpning, bloglovers

Det speciella med mina blogg-groupies är att de inte vill ligga med mig. Måste säga att jag känner mig lite blåst på konfekten.

Liksom, här skriver jag texter, dag ut och dag in. Allt för er njutnings skull. Och hur tackar ni mig? Genom att rapa och gå från bordet, som hunden från spyan. Ni bara går. Inte ens ett litet slick längs penisroten får man. Fy fan, säger jag. Jag vet inte hur ni är uppfostrade, men det är faktiskt kutym i såna här sammanhang.

Det finns bara två saker att göra. Antingen skaffa fejk-rustning och decimeterlång tunga, det fungerade ju för Gene Simmons. Eller så får jag ta en bild där jag ligger i en soffa, insmetad med bajs. Det fungerade ju för Jockiboi.

Nyckelord: , , , , , , ,

Jag har blivit en TV-knullsfluktare

Jag zappade runt lite bland mitt femtiotal kanaler (varav jag brukar se på typ tre av dem), och hamnade slutligen vid ”Hannah med H”. Det är väl nån slags ungdomsfilm vad jag förstår (där lät jag för övrigt som ”Daniel, 83 år”).

Efter en stunds tittande så kom det som alltid kommer. De knullar i filmen. De knullar, och det ser så jävla mysigt ut.

Sen fick jag ångest, precis som vanligt. Jag kan se skildringar av i stort sett vad som helst och ändå fatta att det bara är på film och inte behöver överensstämma med verkligheten. Mord, djurplågeri, män som borrar hål i asteroider. Men så fort det vankas lite filmsex så blir jag extremt avundsjuk och gråter i duschen.

Nyckelord: , , , , ,

Mitt ex, the gimp

Idag råkade jag se en f.d flickvän på ett community för folk som gillar BDSM. Och ja, jag är medlem på en dylik sida. Dock väldigt lite för att jag uppskattar BDSMandets ädla konst – jag är själv väldigt vanilj av mig – utan snarare på grund av det faktum att jag känner att jag måste finnas på varenda mötesplats på hela internet. Det är som en sjukdom. Men skit nu i det.

Jag såg mitt ex där. Det var en halvskuggad bild med refens till hennes namn. Jag blev fundersam. Läste en text om henne, och efter det fanns det inga tvivel längre. Det var garanterat hon! Dessutom hade hon markerat undergivenhet som en livsstil. EN LIVSSTIL! Det var då fan ingen livsstil som jag kände till!

Den här tjejen hatade vårt sexliv så mycket att hon till slut knappt ville överhuvudtaget. Jag trodde inte hon var så sexuell av sig bara. Och så får jag läsa om hur hon gillar att bli nedtryckt och påsatt med ett äpple i käften! Det var en mindfuck av sällan skådat slag.

Nyckelord: , , , , ,