En inblick i hur det är att vara jag

För ett par veckor sedan fick jag kontakt med en tjej på en dejtingsajt. Vi började prata och hon gjorde det väldigt snabbt tydligt att hon ville träffas nästa gång hon kom upp till Hufvudstaden (vilket var planerat att bli några veckor senare). Träffas och idka sweet sweet love. Dock inte på en bädd av rosenblad och med tusentals tända ljus, lyssnandes på Barry Whites dova stämma. Nej, något mycket grisigare och mörkare. Det kan ju visserligen vara trevligt ändå, men jag vill nog ha mer.

Av nyfikenhet frågade jag hur hon kan veta att hon bara vill ligga och garanterat inte ha något mer. Hur kan man VETA, liksom? Egentligen var det väl skitsamma, men jag ville ha bekräftelse på att jag var intressant nog för något djupare. Så jag förklarade lite kring mina nojor. Om hur jag inte ville vara någon hon låg med och sedan använde som avskräckande exempel för sina väninnor. Varför man nu skulle göra nåt sånt vet jag inte, men jag tänker mig alltid det värsta möjliga scenariot. Om någon attraktiv person visar intresse så är det förmodligen dolda kameran, liksom.

Hon hade ingen förståelse för de här känslorna utan avböjde vidare kontakt. Så jag nojade med andra ord sönder det hela. Hon förklarade att hon inte kände samma intresse längre och att detta har gått åt helt fel håll. Och sen sa hon det jag så ofta får höra, och som gör mig lika ledsen varje gång: ”Det är oattraktivt med låg självkänsla”. YOU THINK?! Så jag bad henne fara och flyga. Det var ju rätt larvigt gjort, men det var ångest-adrenalinet i mig. Ångest som kom från känslan av att jag hela tiden förstör för mig själv.

Alltid samma sak. Jag är så jävla RÄDD! Först nojar jag järnet över huruvida tösen är intresserad eller bara skojar. Sen nojar jag järnet över huruvida hon kommer att se ut eller bete sig som ett grottroll när vi ses. Sen nojar jag järnet över vad hon kommer att tycka om mig. Sen nojar jag järnet över att jag har gjort vederbörande på smällen. Jag kallar det ”de fyra stadierna av dejt-nojighet”.

Daniel Werner - nojar sönder potentiella samlag since 1986. icon biggrin En inblick i hur det är att vara jag

Nyckelord: , , , ,

Sunkhelvete

Japp. Nu blev det en sån kväll. En sunkhelveteskväll.

Sen jag sålde lägenheten i Huddinge och flyttade till Bromma så har jag förvandlats till något jag inte riktigt känner igen mig i. Jag gick med lite vinst i försäljningen och såg plötsligt vad man kan göra med pengar. Man kan köpa sig bättre lägenheter. Bättre liv, i mina ögon. Jag är medveten om att det här är ett enda stort I-landsgnäll, det finns folk som inte ens hittar ett förstahandshyreskontrakt i den här stan. Men jag kan inte hjälpa det; jag finner mig själv med att önska att jag hade mer pengar. Jag vill bo närmare stan. I en större lägenhet. Men det har jag inte råd med. Och plötsligt känns den här lägenheten så klaustrofobisk.

Hur gör man då för att tjäna pengar? Jag funderade på att lära mig programmering, och skapa en mobilapp. Men jag förstår inte programmering. Jag fick IG i den mest grundläggande programmeringskursen som existerar (Visual Basic) i gymnasiet. Så det går ju inte. Sen slog det mig – en webbsida! En webbsida om nördprylar i alla former. Det ska jag göra. Men först måste man skaffa sig ett domännamn, och det är där det ALLTID fallerar. De flesta .com-domäner är upptagna, eftersom giriga företag köper upp miljontals och sen säljer dem till ockerpriser. Och allt som inte är upptaget tycker jag låter dumt. Alltså, jag kan utan tvekan nämna trettio namn jag registrerat för att dagen efter tycka de låter idiotiska.

Och sen, om jag faktiskt hittar ett namn, då kommer jag att ge upp eftersom inte halva jordens befolkning besöker min sida den första kvarten. Jag har liksom skeva förväntningar på folks intresse av mig och min sida.

Det är just det här som alltid är problemet med mig. Varför tror jag inte på mina egna projekt? Varför ger jag upp så fruktansvärt lätt? Det hade varit enkelt om jag haft låg självkänsla med bra självförtroende (fast då hade jag å andra sidan varit betydligt odrägligare som person). Men icke.

Nyckelord: ,

Apropå det här med introversion

Mitt ex, det lilla livet, kanske borde läst detta. Men det hade nog inte gjort någon skillnad.

 Apropå det här med introversion

Nu låter det kanske som att jag är gravt mentalt handikappad, men riktigt så illa är det förhoppningsvis inte.

Nyckelord: ,

All publicitet är bra publicitet, right?

Apropå det här med människor som man trodde gillade en varpå det visar sig att det är precis tvärt om.

Det blev lite diskussioner angående låten som tillägnats mig, huruvida jag är utsatt för hån eller idoldyrkan på det forum jag hängde på för en sisådär tio år sedan. Det är nämligen så att jag och min blogg diskuteras ganska ofta, fick jag veta. Av ren nyfikenhet gick jag in där och sökte på mitt namn. Så Schulmanskt av mig! Det jag fick se var förvisso inte så förvånande, men ändå ganska trist.

werner1 All publicitet är bra publicitet, right?

Att hamna i samma kategori som mig är tydligen något att skämmas för. Och tjejen: Varför sa du aldrig nåt?! VARFÖR?!?!?!?!!!

werner2 All publicitet är bra publicitet, right?

Här hängs tydligen mina Skype-konversationer med damer ut av någon okänd välgörare. Men visst, det är inga påhitt, ibland startar jag mina konversationer med ”Ligga?”, ”Vad har du på dig?” eller nåt annat sexistiskt eftersom jag råkar tycka att det är roligt.

werner3 All publicitet är bra publicitet, right?

Ja, jag är sämst på att laga mat. Jobbar på saken!

werner4 All publicitet är bra publicitet, right?

Det här var som replik på att jag hade skrivit en grinig kommentar på Nanna Johanssons inlägg där hon hånar kontaktsökande män på dejtingsajter. Jag tyckte helt enkelt inte att det var kul, och skrev att jag tyckte att hon betedde sig illa. Min kommentar hånades sedan på forumet, varav den person som förmodligen är mest anti-den-här-bloggen skapade en hel tråd tillägnad mig.

Så bara för att jag ogillar när man driver med taffliga dejtingsajts-killar så är jag alltså kvinnohatare. Bara så ni vet. Att kalla mig korkad är däremot helt okej, enligt författaren.

werner5 All publicitet är bra publicitet, right?

Nån har sett mig i centrum, förmodligen tillsammans med M. Samma person tycker om att ta smygfoton på mig i tid och otid, och sen publicera på Facebook. Jag vet ju inte anledningen till detta, men det känns inte superroligt efter tre-fyra bilder.

Det här är alltså bara fem av en större mängd inlägg om mig. Är det någon som vill påstå att tonen är vänlig? Inte det minsta hånfull? Jag menar ju inte att tycka synd om mig själv, utan bara påtala att det kaaaanske inte är så kärvänlig stämning som vissa försöker få det till.

Men för all del, fortsätt. I och med den här bloggen, och mitt ständiga självutlämnande av mig själv, så är jag i viss mån en offentlig person (och detta säger jag inte med någon hybris i tonen; jag får ju knappast gå före i kön på valfri innekrog). F-kändis, på sin höjd.

Hur som helst: Jag kommer att fortsätta med mitt trista, patetiska, sexistiska och misogyna bloggande, var så säkra!

Nyckelord: , ,

Accepterades inte som vän – kände sig kränkt

Jag fattar inte. Min gamla chef har lagt till alla gamla kollegor på Facebook, utom mig. Min förfrågan är ännu obesvarad (trots att jag var bland de första som skickade en). Det är inte första gången som jag ser samma fenomen, det är samma sak med ett gäng gamla klasskompisar och annat.

Var jag verkligen så hatad på mitt förra jobb, utan att märka det? Detta skrämmer mig.

Nyckelord: ,

Affirmationer vid låg självkänsla

Jo, jag hörde ju att det där med affirmationer ska vara bra.

affirmationer Affirmationer vid låg självkänsla

Nyckelord: , ,

Årslista 2013

Idag är det den sista dagen på 2013, så det tänkte jag att vi firar med en lista över hur året har varit. En fin tradition.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag utmande min sociala fobi (som förmodligen inte kan kallas social fobi längre) genom att hänga med på en massa olika evenemang i somras. Men det absolut bästa jag gjort var nog att jag följde med på den enorma firmafesten på jobbet. Jag och trerätters middag (som jag åt lite av), sittandes vid långbord med säkert tusen kollegor omkring. Det var bra jobbat, förra året hade det varit fullständigt otänkbart. Och visst fasen kände jag av ångesten. Men jag gjorde det.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag skulle bli mer positiv, skaffa åtminstone lite bättre självkänsla, samt göra fler matlagningsvideos. Det finns mycket att jobba på, men allt det där har jag gjort.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inte någon jag skulle kalla vän, nej. Om jag nu inte glömmer nån. Ingen super-närstående i alla fall.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, gubevars!

Vilka länder besökte du?
Sverige; jag var inte utomlands en enda gång i år. Men jag har däremot börjat längta efter att resa igen, efter att i flera års tid ha känt att det inte skulle gå. Men det får bli med någon bra partner, jag vill inte resa ensam.

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Ja, alltså, bestående kärlek hade ju varit trevligt. Att äntligen hitta den där själsfränden (eller en av dem, jag tror att det finns fler än en) som allt bara fungerar med. Givetvis inte utan att man får kämpa, men ändå en person som finns där, och som jag kan få finnas för.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Det var utan tvekan 23-24 Juli, när jag och M åkte till dalarna och träffade hennes familj. Jag fick i princip panikångest innan, och ville inte följa med. Ställde till med en jävla scen, precis om när jag skulle träffa hennes mamma. Men såhär i efterhand, även om det tog slut mellan oss, så ångrar jag ingenting. Det var bland de mysigaste upplevelser jag har varit med om. Kanske mitt livs bästa sommar.

Jag längtar tillbaka till samma känsla.

Vad var din största framgång 2013?
Igen, att jag vågade vara med på firmafesten. Att jag gjort såna enorma framgångar med både självkänslan och ångesten.

Största misstaget?
Förmodligen att jag var så sjuk i huvudet tillsammans med M. Aldrig sett mig själv så psykiskt svag och så aggressiv (givetvis inte riktat mot henne). Hon väckte det värsta i mig, samtidigt som jag nog befann mig i en väldigt mörk period.

Och som jag skrev ovanför, jag skäms över att jag nästan alltid ställde till med en scen så fort vi skulle göra nånting som jag var rädd för (pga ångesten). I stort sett alltid blev jag positivt överraskad, och jag borde ha gett henne mer credit för det.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Njaaa. Magen har väl bråkat en del, varav det blivit en del sjukdagar. Men det är ingenting jag kan hjälpa, direkt. Under året har jag i alla fall lärt känna min kropp bättre.

Bästa köpet?
Lägenheten, hoppas jag. Men jag har givetvis konstant oro för att det ska finnas en stor hake med stället. Typ att det är papperstunna väggar eller att man tvingas till sodomi med föreningens ordförande.

Annars ett köp jag gjorde för bara några dagar sen. Apple har uppdaterat iMovie (alltså det program man redigerar filmer i för mac) och försämrat det. Så jag tog 2200 riksdaler och köpte Final Cut Pro. Och det är enormt mycket bättre. Så det blir roligare videos framöver!

Vad spenderade du mest pengar på?
Ja det blir ju utan tvekan lägenheten. Liksom, 2,16 miljoner kronor är ganska svårslaget. Och jag hoppas inte att det låter skrytsamt, det är inte direkt som att jag betalat det kontant.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
M gjorde mig väldigt glad i början. Och jag blir pirrglad när jag tänker på lägenheten. Det ska bli skönt att komma från detta gudsförgätna ställe.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013?
Lana del Rey – Ride, som jag lyssnade på när jag satt på pendeltåget och öppet grät när det tagit slut. Förväntar mig en asiat som ropar ”HAH! Gaaaaaaaaay!” här.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket gladare, förutom några dagar efter uppbrottet samt de sista veckorna i December (dvs nu). Men på det stora hela är jag mycket gladare, jag vet att det går över. Skulle inte kalla mig kroniskt deprimerad, vilket jag varit tidigare.

Vad önskar du att du gjort mer?
Deltagit i sociala tillställningar. Tränat. Levt för stunden.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Nojat. Suttit hemma och ugglat.

Hur tillbringade du julen?
Hos föräldrarna i Strängnäs, sedan annandagen hos pappa och farmor.

Blev du kär i år?
Ja, i M i början av året.

Har du sagt ”Jag älskar dig” till någon?
Ja, till M i början av året. Kommer fortfarande ihåg hur pinsamt jag tyckte det var att det stod ”I love you” på asken jag gav henne på alla hjärtans dag. Försökte förklara mig i typ en kvart, hur hon fick ta budskapet med en nypa salt. Sen sa det vi till varann några veckor senare.

Favoritprogram på TV?
Historieätarna tyckte jag var förjävla bra.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Det finns många tunnelseende radikalfeminister och PK-människor på twitter som jag avskyr. Men tror inte att jag hatar någon.

Bästa boken du läste i år?
Har nog fanken inte läst en enda bok i år. Så jag drar till med ”Den Heliga Skrift – Bibeln” av Adolf von Fisenpropf Gyllenstråhle.

Största musikaliska upptäckten?
Marina and the Diamonds! Little Marbles!

Något du önskade dig och fick?
Lägenheten. Kärlek.

Något du önskade dig men inte fick?
Bestående kärlek. Men det är bara på’t igen! *colgateleende*

Årets bästa film?
Första Bilbofilmen räknas väl som 2012, men jag såg den i början av året så jag får väl säga den.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Spenderade den med horor i Las Vegas. Snortade kokain från en svart mans erigerade penis. Haha, nej. Jag firade med familjen här hemma. NÄSTAN lika dekadent.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Fortfarande bestående kärlek. Jag är ledsen att jag måste upprepa mig, men jag tycker att det är så JÄVLA mysigt. Jag kanske är kär i kärleken, men det betyder inte att jag inte är kär i en person också. Eller att jag tar vem som helst (uppenbarligen).

Hur skulle du beskriva din musikstil år 2013?
Mycket kvinnliga singer-songwriters typ. Jag gillar’t.

Vad fick dig att må bra?
Bra musik! Vetskapen att jag snart dissar Huddinge och dess vidriga pendeltåg för evigt.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Fortfarande Zooey Deschanel. Det kommer nog alltid att vara hon. Vet dock inte hur sugen hon var på mig, hon har inte hört av sig angående det.

De bästa nya människorna du träffade?
Ja det måste väl ändå vara M, och hennes vänner S och G. Förbannat mysiga människor, väldigt tråkigt att de inte blev en permanent del av mitt liv.

Största förändringen hos dig själv?
Som jag skrivit tidigare, mitt psykiska välbefinnande har ökat med typ 3000% .

Hur firar du nyår?
Ensam, det har blivit tradition sen åtminstone tre-fyra år tillbaka. Gör skagentoasts och dricker Champis. Awesome!

Nyckelord: , , , ,