Igår spelade jag och Micaela in en film. Ett dramatiskt litet epos dedikerat till människans utsatthet gällande dess föda. Eller nåt.
Featuring kommentarer av undertecknad.
|
Igår spelade jag och Micaela in en film. Ett dramatiskt litet epos dedikerat till människans utsatthet gällande dess föda. Eller nåt. Featuring kommentarer av undertecknad. Idag var jag i den lokala lekparken, och… eh… lekte. Jag passade på att göra ett litet montage också. Som BONUS! ENBART för er njutning! En ung man ventilerar sina funderingar kring det som i folkmun kallas träning. Ibland har jag ett helvete på jobbet. Jag har velat berätta min historia så länge. Men det har bara inte gått. Ni måste förstå mig. Jag menade aldrig att dölja nåt för er, det kändes bara för tungt. Ikväll känns det äntligen som att tiden är inne. Ni förtjänar att få veta. Få veta mitt beslut. Medan jag väntar på att avlida under Kraftiga KaskadKräkningar (KKK) passade jag på att komponera ett litet stycke, med tillhörande musikvideo. Jag är inte den som tycker om att skryta, men det känns som att jag kanske har en framtid inom den här branschen. Vi får se om det blir Sony eller Universal som signar mig först. Beror på vem som bjuder högst. Äh, jag vet inte. Jag tänkte spela in en video där jag uppvisade nåt slags världsrekord i att trycka fram alfabetet. Men dels var inte resultatet särskilt bra, och dels var min nysning det som var roligast. Men jag kanske å andra sidan har någon mycket skev förkärlek för nysningar. |
Daniel Werner är 26 år och har bloggat många av dessa. På den här bloggen skriver han om sina dagliga reflektioner, stora som små. Självutlämnande, cyniskt och med en hälsosam dos humor. 
 
|
|
Copyright © 2013 Daniel Werner – Den unge Werners lidanden - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|
Kommenterat