tisdag 17 januari 2012 kl 19:29 Det känns som att det är många i min närhet som skaffar barn just nu.
Jag tycker att det är märkligt hur vissa personer som fått barn verkar förlora sin egen identitet. Man ser det ganska ofta. Allting kretsar kring barnet, och de benämner sig själva som ”Edvins mamma” och sånt. EDVINS MAMMA?! Man är väl fortfarande en egen person, med eller utan en Edvin?
Det är samma sak med graviditeter. Alla blivande föräldrar verkar tro att de går igenom något som ingen någonsin har gjort förut. Jag minns en episod på jobbet, då en avlägsen kollega skulle bli pappa. Hans chef kom och frågade hur det går med hans frus mage, och han ropade tillbaka – i nästan obehaglig extas skall tilläggas – att slemproppen hade gått. Slemproppen hade alltså gått. Och alla bara ”åh, grattis!”.
Måste man säga så till alla? Att slemproppen har gått? Man kan inte säga att barnet beräknas komma inom 24 timmar eller vad det nu kan vara? Man måste nämna just den där slemproppen? Fy fan vad äckligt. Det fattades bara att han kunde visa upp bild på eländet på sin telefon.
Men jag vet ju inte. Jag kanske blir likadan. Om några år kanske det är jag som bloggar om att slemproppen har gått.
Nyckelord: Barn, gravid, Graviditet, slempropp
torsdag 26 november 2009 kl 13:07 
Haha! Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en bild på det här spelet, som tidigare bara fanns i några vaga minnesbilder från en reklam på barntrean när man var sju-åtta år. Men här är den. ”Ring around the nosy” heter den tydligen på engelska, och går ut på att barn iförda elefantmasker ska plocka upp ringar med hjälp av masken.
Vad heter den på svenska tror ni?
…
…
…
… Wait for it…
…
…
…
SNABELKALAS!
Kommentarer överflödiga. 
Nyckelord: Barn, leksak, snabelkalas, Spel
söndag 9 augusti 2009 kl 01:05 Kom att tänka på en grej. En bekant till mig – nu kommer jag inte på vem det var bara för det – har fått barn och skrev om detta på facebook. Grattis till henne och så, verkligen kul. Men iaf. Nån kompis till henne hade bett att få se bilder på den lille knodden, men där var det stopp. Hon ville inte lägga upp några, med motiveringen att Facebook då ÄGER bilderna.
Och visst. Det står i Facebooks finstilta regler (har jag hört, jag har inte orkat läsa dem själv) att alla uppladdade bilder på Facebook officiellt ägs av sidan. Men hur paranoid måste man inte vara om man tror att Facebook, som omsätter ca en miljard och har massor av miljoner användare, ska vara intresserade av just DIN fula unge? Vad ska de anställda göra med bilderna tror du? Sälja dem till terrorister? Sitta och onanera åt dem? Gå raka vägen till polisen och hävda att det är DERAS fula unge eftersom de trots allt äger bilderna på den fula ungen?
Psst! Facebook skiter i din fula unge. Jag lovar. 
Nyckelord: Barn, Bilder, facebook, finstilt
tisdag 10 februari 2009 kl 14:04 ”Magsjukan var en bebis – 19-åriga Emelie fick föda på stört!”
Okej… Nio månader utan att märka att man är gravid? Uppmärksam tjej. Men grattis till bebisen, Emelie! Dock skulle jag nog ta ut lite extra ledigt om jag var du, ifall det kanske är en bebis till på väg. Man vet ju aldrig om det kan finnas ett syskon kvar där inne.
Nyckelord: Barn, Bebis, Förlossning, Graviditet
lördag 7 februari 2009 kl 21:53 Det var lite problem med bloggen häromdagen. Helt plötsligt gick det inte att visa drop down-menyerna här ovanför. Hur jag än gjorde så vägrade de komma fram. Jag blev extremt grinig, och tappade helt lusten att blogga något mer. Väldigt märkligt, och ganska tragiskt, hur något så litet kan få mig helt omotiverad för all framtid. Men skit i det. När den värsta krisen gått över så kröp jag till korset. Lade om hela designen från grunden, och sen fungerade det. Snart var livslusten tillbaka.
Eh, ja. Det jag skulle komma till var att jag tidigare hade en omröstning om vad jag ska berätta om, men denna försvann i och med designomläggningen. Hursomhelst, det fanns fyra alternativ. När jag först såg min egen penis, när jag kissade i en fantaflaska, när jag bet mig själv i armen, eller när jag trädde en kondom över huvudet. Det förstnämnda vann. Så here goes.
Jag var liten, kanske tre år. Satt i badet med mamma sittandes på en stol bredvid. Plötsligt fick jag syn på den. Saken mellan mina ben. Vad tusan var det för något? Jag vände mig då frågande till mamma och sa: ”E den gejen heter? Snabel?”
Jag behöver inte säga mer. Detta blir jag fortfarande retad för av min familj. Det är ingen preskriptionstid på sånt, brukar vi säga. Hemskt.
Nyckelord: Badkar, Barn, Barndom, Snopp
|
|
Kommenterat