|
Byxorna var givetvis inte torra i morse, så nu går jag omkring på jobbet med för små svarta jeans, som skaver på ställen jag inte trodde fanns. De är så trånga i grenen så att jag tror att mina pungkulor kommer vandra in i kroppen. Dessutom skär de sig med t-shirten på ett hiskeligt sätt. Byxorna alltså, inte pungkulorna.
Ouch. Jag gjorde bort mig nyss. Jag var som sagt hos mormor idag, och åt middag och umgicks med min morbror. Innan vi åkte hemåt hjälpte jag till att bära lite gamla utemöbler i metall, som skulle slängas. Dock var dess håligheter fyllda av rostigt och kolsvart vatten, som jag givetvis fick över hela byxorna. När jag kom hem slängde jag dem i tvättmaskinen, så jag har sprungit runt i bara kalsonger hela kvällen (jag vet vad ni tänker – Raaawr! – tack så mycket). Nyss var jag ute och hängde byxorna över en stol på balkongen, och givetvis gick det en dam i trettiofemårsåldern nedanför, som såg mig mellan spjälorna. Våra blickar möttes, allt var stilla i flera sekunder, sedan smålog hon lite och gick iväg. Jag började skratta, och gick in. Dagens fail. Jag skrev mitt senaste inlägg för att roa. Enbart för att roa. Jag krävde ingenting i ersättning. Men det är först nu jag inser vilket misstag jag gjort. Det hela verkar ha tolkats väldigt annorlunda. Sällan har ett inlägg väckt såna kraftiga känslor förut. Telefonen har gått varm hela morgonen. Vissa har ringt för att erbjuda mig en större summa pengar. Andra bara för att berätta hur stark de tycker jag är. Det har talats om att starta en Daniel-fond, för att skrapa ihop till nål och tråd till mig. Men jag har avböjt. Jag är smickrad, men behöver inga allmosor. Jag är blott en vanlig man. En vanlig man, som utkämpar ett ovanligt krig. Men det är mitt krig. Jag ska vinna, men jag måste göra det ensam. From: Daniel Werner Hej. Någon som har en säkerhetsnål att avvara? Jag har nämligen hål i fickan, och nycklarna trillar hela tiden ner där. Och eftersom de är iskalla så känns det obehagligt mot benet. Jag hoppas att ni, kära medmänniskor, förstår mig i denna dystra tid. Er tillgivne, |
Daniel Werner är 25 år och har bloggat många av dessa. På den här bloggen skriver han om sina dagliga reflektioner, stora som små. Självutlämnande, cyniskt och med en hälsosam dos humor. 
 
|
|
Copyright © 2012 Daniel Werner – Den unge Werners lidanden - All Rights Reserved |
|
Kommenterat