måndag 13 februari 2012 kl 20:27  Nu är de här!
… Eller rättare sagt, för några veckor (månader?) sen var de här, men eftersom jag är så långsam så har jag inte smakat dem förrän nu.
Det handlar alltså om chips med cheese burger-smak. Typ… Smaken av ostburgare, grillade i en amerikansk diner där svettiga truckförare möts för att käka och diskutera sånt truckförare brukar diskutera. Ugandas utrikespolitik t.ex. Nåja. Beskrivningen av chipsen låter inte dum alls.
Och… ja. De smakade ungefär som väntat. Fruktansvärt äckligt.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på VAD de smakar, men inte tusan är det några hamburgare. Möjligtvis hamburgare som någon stampat på. Barfota. Och sedan malt ner i en rostig köttkvarn. För att slutligen fritera i solrosolja.
Slutbetyget blir… Ja, det blir nog 10 av 349 ledamöter, med en stark inrådan att inte köpa denna produkt.
Nyckelord: cheese burger, chips, Estrella, snacks
torsdag 26 januari 2012 kl 20:39 Jag köpte lite olika snacks från USA, av ren nyfikenhet hur detta skulle kunna tänkas smaka. Och det skulle jag ju inte ha gjort. Ikväll har jag ätit:
- Skittles, detta godis som alla talar så varmt om.
- Några amerikanska ostbågar från Burger King. 103% ost!
- Svartpepparchips som nån stackars hillbilly i staterna har friterat i en hink.
Nu har jag nog fått någon slags allergisk chock. Det svider på tungan och bränner i halsen. Antingen det eller så håller jag på att bli sjuk (att människan inte är gjord för att blanda ovanstående saker kan det förstås också vara). Det känns som att tungan svullnar upp. Snart går det väl inte att andas längre. Ögonen ploppar ut. Jag får spontan sädesavgång. Fradga rinner ur mungipan. De sista dödsrosslingarna letar sig ur mina kvarvarande håligheter.
Och det är ju lite spännande att jag väljer att blogga om det hela, istället för att typ ringa efter ambulans.
Nyckelord: allergi, chips, chock, Godis, Skittles
fredag 18 november 2011 kl 18:27 Dagens I-landsproblem: ”Åh, det är så jobbigt att välja chipssmak.”
Nyckelord: chips, helg, ilandsproblem, problem
torsdag 25 augusti 2011 kl 22:21 Jag såg någon reklam om att man kunde köpa amerikanska snacks. Drypande av fett eller ej; jag blev nyfiken. Så eftersom jag är min egen lyckas smed beställde jag helt sonika lite olika sorter. Här kommer den efterlängtade recensionen!
Burts hand fried potato chips sweet red paprika
Chipsen med ett så långt namn att det knappt får plats på påsen. Och namnet ”Burts potato chips” är ungefär lika lockande som ”Kladdes kebab” (ja, det finns här i Stockholm). Men här dömer vi inte chipsen efter påsen, inte! De var överraskande goda.
Först och främst krasar det sådär härligt när man stoppar in ett chips i sin längtande mun, och för de gnistrande tandraderna mot varandra. Då vet man att det är chips och inget annat man äter, och det tycker jag är en fördel. Vidare så är smaken inte dum den heller. En påtaglig smak av paprika (föga förvånande) med en söt eftersmak,vilket samspelar otroligt bra.
Till nackdelarna hör dock att man snabbt blir trött på det söta, för att vilja ha något om behandlar en som skit istället. Det blir tre Marit Paulsen av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Burger King Hot Fries
Fries innebär ju som bekant pommes frites. Och det är det… till formen. Inte till så mycket annat. Här handlar det mest om snacks ”med en smak som påminner om… starkt”, som Maria Montazami säkerligen skulle ha uttryckt det.
Snacksen är heta. Så heta att det dammar i truten. Och hett är i de allra flesta lägen bra, men i det här fallet är det mer hetta än smak. Och det som infinner sig är mest en smak av vinäger. Vinäger är kanske det äckligaste jag vet. Speciellt eftersom jag – för första och sista gången i mitt liv – åt Salt & Vinäger-chips i Dublin. Sedan spydde jag som en kalv i två dagar.
Betyg: 1/5
Burger King Onion Rings
Här har vi något som passar farbror i galoscherna!
Åter igen handlar det om fejkprodukter. Det är alltså inga riktiga lökringar enligt konstens alla regler, utan snarare snacks med löksmak. Om ni nånsin smakat OLWs stjärnor eller hjärtan, så är det ungefär samma stuk på detta. Fast med lök. Rejält med lök. Men gott är det! Hela påsen försvann på ett kick, och kvar låg jag och bara kippade efter andan.
… Nice.
Det hade blivit en femma om jag inte dagen efter hade andats, svettats och allmänt utsöndrat lök.
Betyg: 4/5
Nyckelord: amerikanska snacks, Burger king, chips, recension
onsdag 25 maj 2011 kl 14:34 Mycket rolig episod i den lokala pressbyråaffären idag. Jag var där för att inhandla den numera dagliga dosen av ”tranbärstankar” och Wasa sandwich, eftersom jag har påbörjat mitt nya hälsosamma liv. In kommer en liten grabb, sisådär sex år, och vad jag antar är hans mamma, 30+.
Grabben kommer med en godispåse i handen, och beger sig genast mot glassboxen. ”KOLAGLASS!” utbrister han. Mamma säger nej. ”Jo, kolaglass!” säger pojken och öppnar locket på frysboxen. Mamman stänger den. ”KOLAGLASS!!!” skriker han så det ekar i affären. Fortfarande inget medhåll från hans mor. Då börjar pojken skrika och hoppa jämfota. Sen kör han sparken-kortet; något som är nytt för mig. ”DU FÅR SPARKEN!” skriker han, vilket får mig att fundera på om det är hans mamma överhuvudtaget, eller någon sorts lyx-nanny.
Mamman/lyx-nannyn går därifrån, varpå pojken grabbar tag i en kolaglass. Sen går han mot chipsen och vill ha sådana också. Där går gränsen, så det får han inte. Han lägger ifrån sig godispåsen och tar chips istället. Då är det OK. Sen beger hans sig mot utgången. Mamman protesterar och pekar på kassan, där jag och ett gäng andra människor står i kö. Pojken går emellan folket och ställer sig näst först i kön. Protester från hans mor igen. Till slut ställer hans sig sist i kön med sin kolaglass och sina chips.
Medan allt detta utspelar sig står jag bara och skrattar.
Nyckelord: chips, pressbyrån, tjuvlyssnat
måndag 21 mars 2011 kl 22:13 Jag spelade precis lite Wii Fit igen. Heter det spelade när det handlar om ett träningsspel förresten? Knepigt. Vad säger SAOL?
Hur som helst. Efteråt var jag så trött att jag inte riktigt var vid mina sinnens fulla bruk, men jag ville ändå försöka stoppa i mig något. En banan direkt efter träning ska ju vara bra sägs det. Tyvärr har jag ingen sådan på lager, så jag tänkte ”next best thing” och tog några nävar chips. På grund av ovan nämnd trötthet råkade jag dock slå till hela påsen, så allt givetvis åkte ut på golvet.
Så de stackars själar som eventuellt råkade se in genom fönstret på Casa de Werner fick ikväll skåda en svettig man iförd endast kalsonger och strumpor, som åt chips från golvet. Det är det som kallas misär.
Nyckelord: chips, misär, Wii fit
fredag 27 november 2009 kl 20:34 
Tack för Din fråga Thomas! Självklart strävar vi här på Daniel Werner AB efter att lyssna på Dig som kund. Din åsikt är värdefull för oss! Det är just därför som vi under det senaste året har lanserat många spännande tjänster som just Du kan tänka på medan Du smeker Dig själv i badkaret.
Eh.
Nä okej, så var det kanske inte. Men jag såg de nya OLW-chipsen när jag var i affären och skulle köpa dagens sexpack cola, och tänkte att det kunde bli ett kul blogginlägg där jag verkligen lobbar för att ni alla ska smaka denna gudamåltid av gudamåltider. Men… det blev inte så. Jag ska här berätta varför.
OLWs Sourcream & Bearnaise-chips är alltså det senaste. Det som alla coola quarterback-killar äter, och alla snygga cheerleader-tjejer äter och sedan kastar upp på toaletten när ingen ser. Äter man inte OLWs Sourcream & Bearnaise-chips så är man helt enkelt en lite sämre människa, som förtjänar att slås ihjäl med en spade på stadens torg. Detta ville jag inte vara idag, så tillsammans med colan blev det alltså en påse av ovan nämnda snacks.
När jag kommit hem och ätit klart kvällsmaten i min ensamhet (jag hoppas att ni ser framför mig hur jag sitter vid ett bord och snyftar medan jag äter, med endast ett stearinljus som sällskap – gärna med lite sorgsen fiolmusik till också) öppnade jag förväntansfullt påsen. Mina ögon riktigt lyste i natten, och lite dregel befläckade ena ärmen på min skjorta.
Men glädjen utbyttes snart i total sorg. Jag förde ett chips till munnen, och snart var hela härligheten däri (sluta tänk snusk hörni). Men… Chipsen smakade… Som ankfjädrar doppade i lapskojs? Som snömannens penis? Som man kan tänka sig att ordet ”klägg” skulle smaka? Som ett brutet näsben inbakat i ansjovisdoftande mördeg med två smörslungade tändstift på en spegel av pensionärsurin med bara en touch av hundfrenulum. Nej, ingetdera. Värre. Chipsen smakade precis som vanliga Sourcream-chips. Kanske med en liiiiten eftersmak av någon sorts sötma, men annars ingen skillnad. Ingen bearnaisesmak här inte.
Jag känner mig lurad. Förd bakom ljuset. Jag vet inte riktigt vad jag ska lita på här i världen längre. Om inte chipssmakerna stämmer så vet jag inte vad som gör det.
Fy fan. Nä, OLWs Sourcream & Bearnaise-chips får endast 7 Katerina Janouch i betyg. Mycket dåligt.
Nyckelord: bearnaise, chips, OLW, test
onsdag 25 november 2009 kl 22:40  Potatischips med smak av tång och havssalt
Våra chips är gjorda i Sverige på Kravmärkt potatis och solrosolja som gör chipsen underbart krispiga.
Till potatisen goda smak har vi tillsatt tång, viltlök, rosépeppar och havssalt för att förhöja dess fräscha och smakrika karkatär.
Så sjukt äckliga. Hårda chips med en bismak av något som man inte ens skulle ge till sin hund.
Dessutom kände jag ingen smak av tång nånstans. Varken rörtång, hovtång eller avbitartång. Däremot smakade det väldigt mycket alger, och det var äckligt.
Nyckelord: chips, mat, tång
|
|
Kommenterat