… med Daniel. Del sex.
Diskutera.
|
Som extra fredagsbonus så bifogar jag en bild på mig, tagen igår.
Idag när jag var och handlade den typiska nyårsmaten (en platta coca cola och en påse tacokrydda) så möttes jag av följande rubriker. HERREGUD! Ett barn som skriker på nätterna! Vilken världssensation! Stoppa pressarna för helvete! Lägg ut! LÄGG UT! Fast å andra sidan, det kanske är mer spännande än det verkar. Hon kanske inte skriker? Hon kanske håller mamma vaken på andra sätt? Hon kanske sitter i en fåtölj med en whiskypinne och berättar gamla anekdoter? Hon kanske säger att Daniel Westling inte är hennes riktiga pappa och sedan smäller i dörren till sitt rum för att lyssna på Kent på högsta volym? Eller så kommer hon inramlandes vid tolvsnåret för att lukta folköl och säga hur mycket hon älskar alla? Men troligen inte. Troligen handlar det bara om att Expressen är republikaner och vill hänga ut Estelle som ett demonbarn som – hör och häpna – SKRIKER om nätterna. I morgon ska jag laga mat alldeles själv. Jag tänkte bjuda mig på Gratinerade Nachos med smält ost, salsa, hemmagjord guacamole och creme fraiche. Det kommer att bli helt episkt, förutsatt att jag lyckas med rätten. Det närmaste jag kommit nånting liknande var när jag värmde en skål nachos i ugnen, så det finns ju mycket utrymme för misslyckande eftersom det här är så pass mycket mer avancerat. På grund av detta kanske jag, beroende på hälsostatus och hur pigg jag är efter jobbet, spelar in det hela och skapar ett nytt avsnitt av Matlagning med Daniel. Det ni! Idag plockade jag ihop två kassar med burkar som jag gick ner för att panta. Jag stod länge och väl vid pant-automat 2 och lyssnade på hur pant-automat 1 tjöt över att den var full (det är alltid minst en apparat som är trasig eller full). Bakom mig kom en tant och började att stampa med foten för att visa sin otålighet. Jag jävlades genom att panta ännu långsammare. När jag ändå var i affären passade jag på att gå till posten och skicka några Tradera-vinster till folk. När allt var klart tog jag mitt pantkvitto och gick till kassan. Maskinen scannade in det, och det blev 62 kr. Sen gick jag till McDonalds och beställde en sweet chili chicken-wrap, en stor pommes och en stor fanta utan is. Samt en extra cheeseburgare. En ganska gedigen middag, minsann. Tjejen i kassan gjorde dock fel och stoppade först i normalstora tillbehör, så jag fick vänta lite extra. Det gjorde inte så mycket. Sen gick jag hem och åt maten medan jag tittade på Schulman Show. Jag snabbspolade den sista kvarten, och stoppade sedan in cheeseburgaren i kylen. Tänkte spara den till senare. Men det tog nog inte så lång tid innan jag var där och tinade den igen. Efter det såg jag en film, Mystic River hette den, och handlade om tre män och ett mord. Eller flera mord, kanske. Helt okej. För någon timme sen var den slut, och nu ligger jag här och skriver detta, enbart för er njutning. Så ja, det var min dag, det. Ni trodde säkert att det skulle komma nånting intressant, roligt eller kanske spännande. Men tji fick ni. Ni kan inte komma här och tro att jag ska kunna leverera på kommando. Pressa mig inte! Thor? Daniel Werner? Aldrig förr har gränserna varit så diffusa.
Jag hittade en gammal bild på mig. Det är helt sjukt att man en gång i tiden har sett ut såhär.
Hej, kvinnor i lämplig ålder (typ 20-25). Finns det någon som vill gå på en dejt med undertecknad? Jag har lite problem med en halvdålig självbild just nu, och så tycker jag inte om att äta mat bland folk, men bortsett från det är jag en ganska rolig grabb med ett stort hjärta och funktionsduglig penis. Får denna poetiska text ert hjärta att stå i brand, så maila gärna mig på: Mvh |
Daniel Werner är 26 år och har bloggat många av dessa. På den här bloggen skriver han om sina dagliga reflektioner, stora som små. Självutlämnande, cyniskt och med en hälsosam dos humor. 
 
|
|
Copyright © 2013 Daniel Werner – Den unge Werners lidanden - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|
Kommenterat