Jag gör ett nytt försök. Kanske är det patetiskt. Kanske är det förgäves. Men jag gör det ändå, i hopp om en ljusare framtid. Sprid gärna sidan, det skulle göra mig jätteglad. :’)
|
Nej. Jag tänker inte låta mig slås ner av några Flashback-nördar. Jag har fått mycket varm och bra respons på min sida, och det är den jag tänker bära med mig. Inte era tråkiga och bittra kommentarer. Sidan är uppe igen, pojkar och flickor. Nu kan ni håna mig hur mycket ni vill. Jahapp, nu har det blivit lite för mycket uppståndelse på Flashback att jag måste ta ner sidan. Tror den var uppe hela två dygn. Oh well, easy come easy go. Nu har de roligt åt bloggen istället, men det gör däremot ingenting. Hoppas ni gillar den, pojkar och flickor! I morse när jag kollade på sidan så visade det sig att jag hade runt 1500 unika besökare. ”Vad i hela helv…” tänkte jag. Sen var en i gästboken på sidan vänlig nog att förklara varför. Det visar sig att jag har gått och blivit kändis över en natt. Jag är nu ett stående skämt i humorsektionen på det mytomspunna forumet Flashback. Det hela känns lite obehagligt, eftersom Flashback är känt för att husera Sveriges största idioter. Men all publicitet är bra publicitet, right?
|
Daniel Werner är 25 år och har bloggat många av dessa. På den här bloggen skriver han om sina dagliga reflektioner, stora som små. Självutlämnande, cyniskt och med en hälsosam dos humor. 
 
|
|
Copyright © 2012 Daniel Werner – Den unge Werners lidanden - All Rights Reserved |
|
Kommenterat