Jag gör ett nytt försök. Kanske är det patetiskt. Kanske är det förgäves. Men jag gör det ändå, i hopp om en ljusare framtid. Sprid gärna sidan, det skulle göra mig jätteglad. :’)

OUCH, den kommentaren sved. Och ja, jag har syndat och läst flashback-åsikter igen. Och jag vet inte om det är någon generell ensamhet ikväll som får mig nedstämd eller vad det är, men det känns lite träffande ändå. Är det jag gör helt lönlöst? Det vägrar jag tro. Jag förstår inte mentaliteten om jag ska vara ärlig. Om jag går med i spraydate, är inte det precis lika desperat som det jag har gjort? Man skapar en profil, skriver att man är singel och sökande, och att man hoppas på svar. Jag har skapat en egen sida, skrivit att jag är singel och sökande, och att jag hoppas på svar. Jag var med på ”Hallå P3″ förra veckan. Ja, vad säger man? HAH! Okej… Här kommer mitt projekt jag pratat om. Och till er nu, som inte tycker den här idén är så bra, ber jag i all välmening hålla er mun. Jag tycker om er alla, men många av er förstår inte mig när det kommer till detta. Jag har själv grubblat i flera dagars tid på huruvida jag ska lansera sidan eller inte, eftersom det kan anses som så sjukt desperat om man inte läser och reflekterar ordentligt. Men till slut har jag kommit fram till att det gör mig lyckligast att lansera sidan, eftersom det då ger mig nåt slags hopp om att någon fin tjej ska svara en dag. |
|
|
Copyright © 2012 Daniel Werner – Den unge Werners lidanden - All Rights Reserved |
|
Kommenterat