Slängde sopor, blodvite uppstod

Sådär ja, då var det som om ingenting hade hänt. Så att säga.

En liten episod utspelade sig. Dorthe skulle komma kl 14.00, och då var tanken att jag skulle vara långt därifrån. En sisådär tjugo i började jag bege mig, och eftersom jag nu ändå skulle ut så passade jag på att slänga lite sopor. En kartong med Webhallen-emballage, papper och annat bråte i, som skulle till grovsoporna, och så en plastpåse med matrester och en krossad mugg i, som skulle till det vanliga soprummet. Och nej, jag krossade inte muggen för egen maskin, i ett raseri över att jag har för få läsare av bloggen, utan det var faktiskt diskmaskinen som råkade vara lite för våldsam.

Jag placerade plastpåsen ovanpå kartonglasset, och drog alltsammans som värsta bagladyn. När det hela skulle över tröskeln vid ytterdörren började påsen längst upp att kapsejsa. Jag kastade mig mot den, men för sent. KRAAAASCH lät det, och påsen var i backen, och på något sätt hade jag lyckats skära upp hela långfingret på kuppen. Jag antar att den trasiga koppen var inblandad. Blodet forsade. Nej, inte ”hypokondrisk-man-forsade”, utan det FORSADE verkligen.

”Aaaaaaaaj faan” skrek jag så det ekade i trapphuset, eftersom jag stod med halva kartongen utanför lägenheten och andra inuti. Mycket irriterad och stressad, och med blodet rinnande längs underarmen, sprang jag in igen, stängde ytterdörren så att inte Salahuddin mitt i allt skulle se sin chans att rymma, och letade efter någon form av plåster. Allt skedde under mängder av både svordomar och könsord.

Inom kort var plåstet på och jag var iväg. Efter att ha plockat upp muggskärvorna från hallen, släpat ut kartonger och påse via hissen och ut genom porten, låtit bli att mitt i ilskan strypa två barn som undrade vad jag skulle göra, slängt kartongen i grovsoporna, gått med påsen till soprummet, insett att jag glömt nyckeln i låset till grovsoprummet, svurit, gått tillbaka och hämtat nyckeln, och slutligen slängt soppåsen så var allting äntligen klart. 13.55 stod klockan på. Jag hade undkommit med blotta förskräckelsen och ett långfinger som troligen aldrig kommer att kunna spela dragspel något mer.

Sen gick jag och tröståt en glasstrut, kraftigt självömkande. Se själva.

Nyckelord: , , , , ,

Moget beteende

Idag ska mitt ex, kodnamn Dorthe, komma och hämta det sista av hennes grejer. Jag har vackert ställt fram det jag kunnat hitta i hallen. Själv ska jag befinna mig i nån park och äta glass tills hon SMSar att det är säkert att komma hem. Extremt moget av herr Werner, men så får det bli.

Vad ironiskt det hade varit om jag träffar mitt livs kärlek i den där parken.

Nyckelord: , , ,

Insomnia, please release me

Vaken inatt igen; det är tamejtusan omöjligt att sova längre. Dessutom har jag torrhosta – ni vet, sån där hosta där det känns som hela luftrören vibrerar som om det vore tal om en amatörmässigt påspikad reservdel på en skrotfärdig folkvagn. ”Host host horrrrrrrrrgh” låter det när jag hostar. Alltid de två vanliga hostningarna först, och sedan bara vet man att den tredje kommer göra ont. Och då hoppas man att ingenting lossnar från folkvagnen. Host host horrrrrrrrrgh! Nej, det gick bra den här gången med.

Jag funderade lite där jag låg i sänghalmen. Jag funderar tyvärr väldigt mycket när jag ska sova nu för tiden. Antar att det är överskottsenergi som måste göras av med. Man kunde ju önskat att det hade varit fina tankar, men icke, mestadels tänker jag på varenda litet tillkortakommande jag har. Och sen är det väldigt mycket ex. Dessa ständiga ex som hemsöker mig. Försvinn! Det brukar vara ungefär ”åh, period X var en mysig tid, och händelse Y var en härlig stund, jag lär väl aldrig få känna den glädjen igen” trots att jag vet att det inte är sant. Vore enklare att slippa tänka alls när man ska sova. Finns det något litet lobotomi-kit man kan ta innan läggdags varje kväll?

Sen tänkte jag också på att jag vill köpa en ny mobiltelefon. Just nu har jag en iPhone 3G (när jag köpte den var det coolt, men nu har alla en) som har närmare två år på nacken. En HTC Hero eller HTC HD2 hade suttit fint. But then again, no. Det blir en iPhone 4 istället, när den (troligen) släpps under året.

Nyckelord: , ,

Aaaaaaaj!

Ibland borde man leva i en bubbla utan kontakt med omvärlden. Man skulle slippa vissa  psykiska smärtor då tror jag.

Idag var jag med om klassikern. Jag såg på Facebook att ett ex har skaffat ny pojkvän. Och då utan att själv stalka sönder henne, jag är faktiskt en sån som inte vill veta. Jag tänker inte plåga mig själv. Däremot såg jag det hela genom en gammal kommentar på en ännu äldre bild. Exet är en av ”the big three”, och som jag mådde väldigt bra med… ett tag.

Varför gör detta mig så nedstämd? En snabb analys av mina egna känslor säger mig att det inte är har med henne att göra, utan bara mig själv. Jag vill inte ha tillbaka något av mina ex; ett ex är ett ex är ett ex är alltid ett ex. Men det sårar mig att hon inte ville göra nånting offentligt, inte skylta med vårt förhållande på nåt sätt, när vi var ihop. Och nu är det första jag ser en stor pussbild. Då får jag mindervärdeskomplex.

Nåja. Den här känslan skulle jag behöva ligga bort nu. Fyll i blankett 5-B och lämna in i receptionen vid intresse.

Nyckelord: , , , ,

Den är på! Fett med på!

Haha, kom precis att tänka på en episod ur mitt liv. Vill ni höra? Det vill ni va? Bra. Och mamma, om du läser detta trots att jag sagt åt dig att inte besöka min blogg så är det dags att sluta göra det nu.

Jag var tillsammans med min första flickvän. Detta var i Nådens år 2004.  Vi hade precis slutfört lite morgon-älskog, och jag skulle till skolan och hon skulle hem. Allt kändes sådär bra som det kan göra ibland, och jag spatserade glad i hågen till första lektionen. Filmvetenskap tror jag att det var.

När jag hade suttit där en stund, och tittat på filmen Clerks, så tyckte jag att det började kännas lite konstigt. En märklig känsla jag inte riktigt kunde placera.

Efter lektionen gick jag på toaletten. Det visade sig att jag glömt kondomen på.

Nyckelord: , , ,

Ex – tabu eller ej?

En gång frågade Hanna #2 mig hur min första kyss var. Jag funderade. Hur skulle jag berätta utan att ge för ingående detaljer om min dåvarande flickvän? Till slut sa jag att det hela skedde på en kyrkogård i Stockholm, och att jag var väldigt nervös.

När vi gjorde slut tog hon upp detta. Tydligen hade inte jag kommit över mina tidigare förhållanden, eftersom jag hade så svårt att prata om dem nu. Jag blev helt ställd. Inte tusan har jag svårt att prata om tidigare förhållanden heller, men jag trodde bara att jag gjorde henne en tjänst som lät bli att ge för mycket detaljer.

Jag kan bara se till mig själv. Visst kan man tala om vissa saker som hänt i ens tidigare liv, även med andra partners. Men jag har iaf inget intresse av att få veta exakt vilka fina stunder min partner har delat med hennes tidigare pojkvänner. Men jag vet inte… Är det måhända jag som har en ålderdomlig syn på det hela?

Sen när blev det befogat att prata om sina ex?

Nyckelord: , , ,

Facing the fears

Just nu fejsar jag mina fears. Lyssnar på musik som påminner om ex. Markus Krunegård – Jag är en vampyr.

Men hey, den är bra.

Nyckelord: , ,

Ett paket till ett ex.

Idag fick jag SMS av mitt ex. Hon ville att jag skulle skicka tillbaka hennes kudde och nattlinne. Hon erbjöd sig att betala frakten, men jag svarade att jag bjussar på det. Vilken ängel man är.

Nyckelord: ,