lördag 4 juni 2011 kl 23:22 Playstation Network (PSN) har legat nere pga en hackerattack, för er som inte vet om det. Nu är allt igång igen, och som plåster på såren ger de bort två valfria spel. Jag valde ett som heter Dead Nation, ett arkadliknande skjuta-zombies-tills-man-inte-längre-tänker-spel. Och det var ju jävligt kul.
… Tills det kom en så svår bana, med så mycket zombies och annat otyg, att det ta-mej-faan inte GICK att klara. Blev så arg att jag kastade handkontrollen i väggen. Kollade att den var hel. Det var den. Slog knytnäven i bordet. Kollade att den var hel. Det var den inte. Sen, i stridens hetta, trodde jag att jag hade en annan skjorta på mig än vad jag faktiskt hade; en sån man bara kan dra av sig. Slet av mig skjortan så knapparna flög över rummet.
Plötsligt hade jag inte bara förlorat i spelet. Hela jag var sämst, jag var sjuk i huvudet, och ingen tyckte om mig. Då satte jag mig ner och snyftade litegrann, tills jag lugnat mig.
Jag är mycket patetisk, men sådant är livet för mannen med låg självkänsla.
Nyckelord: ensamhet, ilska, patetik, PSN
lördag 26 mars 2011 kl 19:37  Kära dagbok. Idag var jag med om ett litet prekärt missöde. Jag låg i soffan och spelade tv-spel, närmare bestämt PSP. Det står för Playstation Portable, och ni oinvigda kan se hur konsolen ser ut om ni tittar på bilden här bredvid. Fin va? Sådär ser min ut. Svart och glansig och väldigt macho.
Tyvärr gjorde jag idag åter igen misstaget att försöka spela fightingspel. Varför lär jag mig aldrig att jag inte kan spela sådana? Det finns nämligen ingenting som gör mig så arg som fightingspel. Jag är i allmänhet ganska bra på att spela, men när det kommer till just den här genren så förvandlas jag ett monster av frustande ilska så fort något inte går som jag vill. Och efter att ha dött mot samma motståndare tio gånger i rad kände jag för att kasta PSPn i golvet. Som tur är så är jag, även när jag är så arg, fortfarande tillräckligt vid mina sinnens fulla bruk för att inte vilja ha sönder saker med flit. Så jag kastade PSPn i soffan istället.
Jag hade dock missat en liten variabel i ekvationen. Skiten studsade från soffan, ner på golvet, och det var slutet på den skärmen.
Jag satt en stund och svor för mig själv, men insåg att jag omöjligt skulle kunna skylla ifrån mig. Bara att bita i det sura äpplet, och skamset beställa en ny. Operation ”Hitta en så billig PSP som möjligt som jag kan använda tills den nya kommer ut julen 2011″ inleddes. Och jag hittade faktiskt en för under tusenlappen. En Limited Edition och allting! Så den beställdes snabbt.
Det fanns bara en liten hake… Inte ett ord. Jag vill inte höra. Tyst!
Nyckelord: ilska, Manlighet, PSP, Tv-spel
fredag 7 januari 2011 kl 13:17  Häromdagen var jag och Dorthe på IKEA, detta Mecka för förälskade par som ännu inte bråkat offentligt. Målet var att hon skulle köpa ett skrivbord och en datorstol, eftersom jag fyllt min 65 kvadrats lägenhet med nördprylar och således inte riktigt gett henne en egen plats att vara på. Nu har vi trots allt bott ihop i typ åtta-nio månader, så det är hög tid.
Efter att ha hittat möbler vi gillade, konstaterat att dessa var slut, hittat nya, ätit köttbullar och potatis med lingonsylt, gjort bort oss vid en handikappstoalett, hämtat ut varorna, försökt styra vagnen som har totalt ostyrbara hjul genom en decimeter hård snö, hittat en taxi, artighetskonverserat i en halvtimme och slutligen kånkat in allt i porten så var vi äntligen hemma. Då kom det riktiga eldprovet, eftersom jag fått till uppgift att bygga ihop skrivbordet.
Det tog bara några minuter, sedan var jag rejält i gasen och arg som ett bi. Jag hade byggt ihop stommen av bordet, och skulle nu försöka få en liten irriterande skrivbordslåda på plats. Detta skulle ske genom att skruva fast gängor på insidan av skrivbordet, och på utsidan av lådan… Helt omöjligt. En hand skulle längst in i skrivbordet och hålla i skruven, en annan skulle hålla fast gängorna, och en tredje hand skulle skruva fast skiten. Resultatet blev att jag satt på golvet, svettig och väldigt arg, drog ut lådan i huvudhöjd mot mig och skrek att det inte finns någon bra ställning för att göra detta. Sedan följde ett lång rad svordomar, ett par knytnävsslag i golvet, och en lång suck. När jag var klar så gick det ändå inte att stänga lådan, så vi (läs: Dorthe, eftersom jag var i ett frustande upplösningstillstånd) fick montera bort allt och använda den utan gängor istället.
”Epic fail” suckade jag och gick och tröståt inlagda vitlökar i chilimarinad.
Nyckelord: bygga, ikea, ilska, skrivbord
söndag 4 juli 2010 kl 15:51 Häromdagen skulle jag hem från jobbet, och stod på sedvanligt vis och väntade på bussen. Det var en sån där hållplats utan kur, där det bara fanns en stolpe med tidtabellerna, och sedan inte så mycket mer. Folket stod lite utspritt och väntade, med säkert två meter mellan första väntande och själva stolpen. Så jag hade helt sonika gått förbi människorna och ställt mig vid stolpen. ”Ingen onödig yta skall förfaras så länge Daniel Werner kan stoppa det”, hade jag tänkt säger vi.
Sedan kom bussen och stannade precis framför mig. Precis när jag skulle försöka närma mig bussdörrarna så hade en fet och mer än lovligt ful tant ställt sig i vägen. Det var liksom uppenbart redan direkt att hon tyckte att det var hennes rätt att gå in i bussen först, eftersom hon väntat längst. Det tyckte inte jag, eftersom bussen stannat vid mig. Tärningen var kastad! Jag försökte gå förbi tanten, vilket hon verkade tycka var helt oacceptabelt. Hon gjorde ett aggressivt utfall och trängde sig förbi, och vände samtidigt lite på huvudet och fnös mig i ansiktet. Inom mig lät jag som Kalle Anka när han är arg, typ kvack-kvack-kvack-kvack-kvack, men utanpå var jag mitt vanliga jantelagsjag.
Ovanstående utspelade sig säkert inom loppet av fem sekunder, men jag tyckte det kändes som flera års krigsföring mellan två envisa nationer. I vilket fall spenderade jag hela resan med att ge tanten onda ögat och knyta handen extra hårt i fickan. Funderade på att peka finger åt henne innan jag klev av vid min station, men lät bli på grund av skymd sikt. INTE bra att av misstag peka finger åt exempelvis en muskulös gruvarbetare, och sedan få stryk efter noter.
Nyckelord: buss, ilska, kollektivtrafik
onsdag 24 februari 2010 kl 16:33 
”Du måste vara sjuk i huvudet”
Någon bryr sig lite obehagligt mycket om sina krukväxter tror jag.
Och btw, jag tog själv denna bild förra sommaren, så minns var ni såg den först om onda misantroper stjäl den. Det vore elakt i så fall. Nästan som att stjäla en blomkruka.
Nyckelord: arg, argalappen, blomkruka, ilska, lapp
tisdag 25 augusti 2009 kl 14:31 Usch, ibland känner jag verkligen att jag blir arg. Jag vill bara skälla ut folk. ”Varför svarar du inte för, din förbannade jävla…” vill jag fråga. Men sen kommer jag på att det inte tjänar nånting till, så då låter jag bli.
För övrigt… I natt drömde jag att jag och mamma kollade igenom ett arkiv med porrfilmer på internet. ”Hur många gånger har du sett den filmen?” frågade hon och pekade på en film. ”Tre gånger, men jag känner mig inte bekväm med att prata med dig om det här” svarade jag.
Hur fan ska man tolka den drömmen liksom? Jag vill nog inte ens veta.
Nyckelord: dröm, ilska, Porr
|
|
Kommenterat