Mormor ringde och undrade om jag vill komma över och äta köttbullar och stuvade makaroner imorgon. Det lät trevligt.
Samtalet drog ut lite på tiden, så jag ville kolla min status i Tiny Tower (ett fruktansvärt beroendeframkallande iPhone-spel). Jag reste mig ur soffan, och gick runt i lägenheten letandes efter min telefon. Letade på bordet. Letade på soffbordet. Letade till och med i hallen.
Efter säkert en halv minut trillade polletten ner. Det var iPhonen jag pratade i. Jag har inte ens någon hemtelefon.
Idag fick jag min efterlängtade iPhone 4S. Och det här med Siri var ju jäkligt skoj. Jag var givetvis tvungen att överrösa den stackars virtuella assistenten med obsceniteter direkt och hon beter sig verkligen som en riktig kvinna. Konversationerna påminner om flera av mina förhållanden!
”OK”. Vadå ”OK”?! Det var faktiskt flera veckor sen sist! Du kan inte ha huvudvärk varje kväll.
Och angående det där sista: Story of my life. Varför svarar alltid mina tjejer samma sak?
Nu är det bestämt. Bekräftelsen är här. Jag får min nya iPhone 4S på måndag eller tisdag. ”Detta måste firas med en bild”, tänkte jag, och skrev detta inlägg.
Jag tänkte först ha mig själv naken bredvid iPhonen, men det hade kanske blivit lite väl grafiskt. Så det fick bli mitt tecknade alter ego istället.
24 timmar senare, och endast tre frågor har ackumulerats. Det är så att man vill lägga ner hela bloggen. Jag kräver en ursäkt, en kram, och kanske ett presentkort på en iPhone 4S.
Mvh
En smått bitter ung man vars blogghybris precis har slagits i spillror ganska brutalt
Jag är hemma och är förkyld. På grund av detta har jag haft tid att utforska min kära iPhones olika appar, och således kan jag nu presentera: Min kväll – timelapse!
Helt tokigt. Den släpptes igår, och jag hade inte en tanke på att jag faktiskt skulle få tag i en. Men jag tänkte att det var värt att testa, och traskade ner när jag trodde den lokala Telia-butiken öppnade. Det visade sig vara en timme tidigare, men jag ställde mig i kö ändå.
En timme senare hade jag min telefon; en av de sista de hade. I rule!
Mina hörlurar till iPhonen spelar på sista versen. De har under en tid sakta förtvinat av flitigt användande, fram till att de häromdagen slutade spela musik högt för att istället spela den sjukt lågt. Så nu när jag ska lyssna på musik tvingas jag ha på högsta volym, och då låter det ändå som att sångtexterna viskas fram av en lodis två kvarter bort.
Till följd av dessa problem så var jag inne i den lokala The Phone House-butiken idag, och skulle köpa mig ett par nya. Expediten visade mig ett par hörlurar av nyare och troligen dyrare modell från en annan tillverkare, varpå jag bad om originallurarna till iPhone (eftersom jag vant mig vid den ljudbilden och tycker den fungerar bra, oavsett om de andra lurarna på pappret är bättre). Ordväxling uppstod.
Han: Nä originallurarna säljs inte här, det borde väl du veta som jobbar på <censur>. Jag: Nej, jag jobbar inte med mobiltelefoni. Han: Förresten är de inte särskilt bra. Jag: Nja, jag tycker ju det. Han: Men de är inte bra. Jag: Nej, men jag tycker ju det, som sagt. Men okej, då vet jag.
På vägen ut gapade han ett MYCKET sarkastiskt ”ha en trevlig dag nu” efter mig, varpå jag svarade ett minst lika sarkastiskt ”detsamma, ha en väldigt trevlig dag”. Efter en sekund tillade jag ”ditt CP” sådär lagom högt, och självutnämnde mig till vinnare av fighten.
Vaken inatt igen; det är tamejtusan omöjligt att sova längre. Dessutom har jag torrhosta – ni vet, sån där hosta där det känns som hela luftrören vibrerar som om det vore tal om en amatörmässigt påspikad reservdel på en skrotfärdig folkvagn. ”Host host horrrrrrrrrgh” låter det när jag hostar. Alltid de två vanliga hostningarna först, och sedan bara vet man att den tredje kommer göra ont. Och då hoppas man att ingenting lossnar från folkvagnen. Host host horrrrrrrrrgh! Nej, det gick bra den här gången med.
Jag funderade lite där jag låg i sänghalmen. Jag funderar tyvärr väldigt mycket när jag ska sova nu för tiden. Antar att det är överskottsenergi som måste göras av med. Man kunde ju önskat att det hade varit fina tankar, men icke, mestadels tänker jag på varenda litet tillkortakommande jag har. Och sen är det väldigt mycket ex. Dessa ständiga ex som hemsöker mig. Försvinn! Det brukar vara ungefär ”åh, period X var en mysig tid, och händelse Y var en härlig stund, jag lär väl aldrig få känna den glädjen igen” trots att jag vet att det inte är sant. Vore enklare att slippa tänka alls när man ska sova. Finns det något litet lobotomi-kit man kan ta innan läggdags varje kväll?
Sen tänkte jag också på att jag vill köpa en ny mobiltelefon. Just nu har jag en iPhone 3G (när jag köpte den var det coolt, men nu har alla en) som har närmare två år på nacken. En HTC Hero eller HTC HD2 hade suttit fint. But then again, no. Det blir en iPhone 4 istället, när den (troligen) släpps under året.
Jag har en iPhone 4!
Kommenterat