Tips från coachen: Skaffa aldrig katt.

Jaha. Så var det dags för kvällens underhållning.

Jag hade precis duschat, rakat mig, omsorgsfullt oljat in mina blänkande muskler, och allt det där andra som ung man behöver göra för att bibehålla kroppslig hygien. Tänkte gå och lägga mig när jag plötsligt satte foten i… Nej, inte en potta. Utan i en rejäl kattspya. Naturligtvis, tänkte jag, eftersom jag hade gett honom mjukmat tidigare på dagen. Tre av fyra dagar får han torrfoder, och så fort han får mjukmat så kastar han i sig maten och spyr sen upp det på ett så omständigt ställe som möjligt. Sist var det under sängen, över en elsladd. Sen stod han där och försökte krafsa över imaginär sand halva natten, så att jag tvingades upp.

Ikväll var det inte bara på golvet vid sängen. Nej, det hade varit alldeles för enkelt. Det var såklart i sängen också. Som av en händelse tänkte jag ”bara han inte spytt i sängen åtminstone” bara sekunder innan jag såg det hela. ”Bara inte”; famous last words. Jag borde ha vetat bättre.

Så nu var både täcket och lakanet blött och luktande av hårboll blandat med kattmat. Omöjligt att sova i. Och jag har ett rejält duntäcke, så efter lite googlande (ja, jag kan ingenting om hushållssysslor) så har jag lärt mig att man måste tvätta sånt med tennisbollar och grejer. Och sen torktumla djävulskapet! Herregud. Då måste jag både lyckas boka tvättstugan och sen faktiskt lyckas ta mig dit. Det kommer ju inte att hända. Så jag köper nytt istället, det är tusen spänn raka vägen åt helvete.

Ibland överväger jag att sluta ge Salahuddin mat överhuvudtaget. Vad är det för mening? Han spyr ju ändå bara upp det.

salahuddinspydde Tips från coachen: Skaffa aldrig katt.

… Men man ska väl inte vara för hård mot kattstackarn. Han är ändå fjorton år, man vet aldrig hur länge han är kvar. Och jag älskar honom ju, den jäveln.

Nyckelord: , , , ,

Katten som blev arg

Jag kanske är känslig, men ibland tycker jag att Salahuddin har lite väl kort stubin.

Jag hade absolut inte petat sådär fyra gånger tidigare.

Nyckelord: , , , , ,

Salahuddins kamp

Herbofili – en folksjukdom man inte gärna talar högt om.

Nyckelord: , , ,

Salahuddin, den bortskämda katten

Idag var jag hos mormor, och hälsade på Salahuddin medan det var visning på min lägenhet. Han hade fått tre paket favoritmat med sig, men inte en enda bit hade han rört sen jag lämnade honom där igår. Mormor testade att bjuda på annan mat, men det var ingen succé.

Nyckelord: , , , ,

Salahuddins sista natt med gänget, dvs mig

… på flera dagar. Jävlar vilken Aftonhoran-rubriksättning, för övrigt.

Anledningen är att jag ska ha visning på lägenheten på söndag och måndag. Då kan icke katten vara hemma, utan han har istället en ofrivillig semester inplanerad. Till mormor. Han lär nog få vara där åtminstone fyra dagar, och det blir INTE roligt! Inte för att han ogillar min mormor, utan mer för att han är allmänt rädd för det mesta (lite som jag). Rädd för att åka bil, rädd för en främmande lägenhet, rädd för nya ljud, rädd för mormor, rädd för annorlunda rutiner. Men det ska bli spännande.

Och ja, det blir fyra väldigt ensamma dagar i det Wernerska residenset.

salahuddinslappar Salahuddins sista natt med gänget, dvs mig

Här ligger han, naivt ovetandes om vad som komma skall.

Nyckelord: , , ,

Min katt… är ondskan.

Jag har ett vitrinskåp där jag förvarar alla mina samlarprylar av nördkaraktär. Just nu, eftersom jag vill och ska flytta, så har jag börjat packa ner sakerna i en stor flyttkartong. Varsamt lindar jag in varje japansk samlarfigur i toalettpapper (thank fuck att jag köpte ett 24-pack Lambi för inte länge sen) och lägger den sedan i kartongen, staplad som tetris.

Nyss hade jag dörren till skåpet öppet en liten stund, när jag fick se Salahuddin sitta i närheten. Jag pekade mot de kvarvarande figurerna och förklarade så pedagogiskt jag kunde: ”Om du går in där så blir det inte nådigt”. Jag trodde väl inte att han frivilligt skulle gå in bara för sakens skull. Men det tog nog bara tio minuter, sen hörde jag ett krasch, en duns, och en katt som försökte ta sig upp på de olika hyllplanen.

Jag passade på att stänga dörren i nån halv minut eller så. Då var det inte lika roligt att vara där, tyckte han. Men han måste lära sig orsak och verkan!

salahuddincaptured Min katt... är ondskan.

Nyckelord: , , , ,

Salahuddin är tillbaka!

Jag trodde inte att jag skulle få se min lilla kisse igen. Men idag ringde polisen och berättade att de tyckte att katten skulle ha det bättre hos mig än på polishuset. Det brott som jag eventuellt har begått (vilket jag inte har gjort men ändå) har sedan länge preskriberats, så det är inte längre fråga om ett polisärende. Om ”ägaren” vill ha tillbaka katten så måste de stämma mig, och då får saken lösas i civilrätten. Men jag hoppas verkligen inte att nåt sånt händer, nu när de vet att katten har haft sex bra år hos mig, och att jag vill fortsätta ha honom.

Så efter jobbet var jag och hämtade Salahuddin på polishuset, där han var inlåst i ett rum bakom åtminstone tre säkerhetsdörrar. Han måste klassats som en rejäl fara för allmänheten, den saken är säker. Han låg och tryckte i ett hörn av buren, och hade inte ätit nåt av maten han fått. Men när jag sträckte fram handen så kom han fram på en gång, och började jama. Lycka!

Nu har han precis fått lite käk här hemma, och blivit borstad ett bra tag med favoritborsten. Jag tror att han känner sig ganska okej, efter omständigheterna, men att han tycker att det där hotellet inte var något vidare.

Jag vet att det bara gått ett dygn, men jag var verkligen säker på att jag inte skulle få se honom igen, och det kändes obeskrivligt jobbigt. Är man inte van vid att ha djur så förstår jag att det kan låta märkligt, men han är verkligen en familjemedlem. Ett stort tack till alla som har stöttat, och till polisen i Flemingsberg som varit supertrevliga och förstående hela vägen.

salahuddintillbaka Salahuddin är tillbaka!

Nyckelord: , ,