Fru Domare… Juryns representanter…

Jag vänder mig idag till er i ett överdrivet delikat ärende. Ett ärende som förhoppningsvis ska bestämma den ökände brottslingen Salahuddins framtid. Hans tidigare brott har varit smärre förseelser i form av olaga mattiggande, ringa nedputtande av prydnadssak, samt några lättare former av jamande för tidigt på morgonen. Han sitter dock nu häktad för något mycket värre.

Idag har Salahuddin – hädanefter refererad som ”den åtalade” – gjort sig skyldig till det grövsta jag sett på många år, vilket endast lämnat mig i avsky mot detta hatbrott. Det finns bara ett ord, och det är ondska. Här är en kort rekonstruktion.

Jag ska hämta den åtalade där han ligger i sovrummet; något han vet att jag inte samtycker till (men som ändå är lagligt än så länge – jag har lämnat in en motion till 2010 års lagrevision). Under tiden sjunger jag ljudligt med öppen mun, något som jag ibland gör när jag är hemma och tycker lägenheten är för tyst. I samma stund som jag tar upp den åtalade så inser jag att han har blivit laddad med statisk elektricitet där han legat. Det är dock för sent. Mina muskler går inte att hejda, utan de för armarna tillsammans med den åtalade mot min öppna mun.

PANG, säger det, och det som tidigare känts som en på miljonen är nu ett faktum. Elektricitet hoppar från den åtalade till min högra framtand, och smärtan är under en kortare stund totalt olidlig. Jag släpper den åtalade i sängen strax intill, och tar mig för munnen.

Jag utgår från att detta varit en länge planerad handling från den åtalades sida, och jag röstar för livstids fängelse på vatten och torrisar.

Tack för ordet.

Nyckelord: elektricitet, Katt, salahuddin, stöt