Idag känner jag för att berätta lite om en episod ur Daniel Werners liv, med de skakande tankegångar som ingår.

Jag var inne i den lokala leksaksaffären (okej, jag inser att det redan här låter oroväckande) för att köpa lite lego (… och det räddade ju inte situationen). Det är roligt att bygga lego, och jag ville ha något att bygga. Helt enkelt. Problemet är att jag tycker det är pinsamt att köpa lego. Det är som en tonåring som köper kondomer, fast omvänt.

Jag köpte mitt lego. Betalade. Sedan ville jag på ett diskret sätt visa expediten att jag inte skulle ha det själv. Så jag stannade vid paketinslagningen, visade med hela kroppen att jag funderade på om jag skulle slå in ”presenten”, och sa sedan ett tydligt ”äh” och gick vidare.

Inga misstankar.

Nyckelord: affär, lego, leksaker, Pinsamt