Äntligen hemma. Fy sjutton vilken bra konsert det var, det var en upplevelse av stora mått. Ni som inte är så familjära med Rammsteins framträdanden (jag har ju sett dem på film tidigare) bör veta att det inte direkt är ett litet band som står i varsitt hörn av scenen och spelar. Nope, Rammstein är show. Ikväll var det som vanligt komplett med eldkastare, explosioner, fyrverkerier, Flake (keyboardisten) i en gummibåt över publikhavet, och sedan lite snusk i form av en gigantisk penis som sprutade ut skum över publiken medan deras nya hit ”Pussy” spelades.

Pussy var dock den enda riktigt bra av de nya låtarna, eftersom jag hört den några gånger tidigare. De andra, typ fem-sex stycken, kände man inte igen, och det är en liten tabbe av dem tycker jag. Jag vill påstå att man inte går på en konsert för att njuta av musikkvaliteten, utan snarare av känslan. Om man endast skulle lyssna på musiken så är ju sällan live bättre än studioinspelat. Så då känns det lite märkligt att spela så pass många låtar som ingen hört förut.

På vägen hem gjorde SL bort sig igen, såklart. Jag satt nog fast i tåget i en och en halv timme. Föraren pratade länge och väl, det kom nog nya meddelanden närmare tio gånger under den perioden. Problemet var bara att ingen hörde vad han sa, eftersom volymen var minimal. Det lät ungefär som att någon skulle sitta i ett hörn och viska. ”Mummel mummel Stockholms södra mummel mummel vidare mot södertälje central mummel”. Jamen tack så mycket.

Och slutligen så kan vi alla hålla med om att iPhones kamera är världens absolut sämsta skit som någonsin producerats. Men ja, jag hoppas ni får en liten bild av hur det var iaf. Bra kväll!

Nyckelord: konsert, rammstein