I morse satt jag på pendeltåget, på väg till det som brukar gå vid namn ”arbetet”. Satt väl och lyssnade på någon Amy Diamond-låt eller så. Efter en stund fastnade blicken på en sån där reklamskylt som hänger ned framför halva fönstret i tåget. Det var läxhjälpsföretaget Studybuddy som gjorde reklam, i form av en ganska söt tös och ett mindre sött barn.
För någon sekund funderade jag lite. ”Hmm, man kanske borde anlita Studybuddy, om det kommer sådär fagra damer och hälsar på.”
Sen kom jag på mig själv. Och då menar jag alltså med betoning på ”på” och inte ”kom”, det hade varit märkligt annars. Jag kom på mig själv med vad jag precis hade tänkt. Att jag på fullaste allvar övervägde tanken att anlita ett företag som hjälper skolbarn med läxor, med någon slags baktanke om samlag.
Ibland blir jag så trött på dessa okristliga tankar. Ska man nöja sig med en så simpel förklaring som att jag är man och kokar över av testosteron? Nja, jag vet inte.
Förmodligen är jag bara sjuk i huvudet. *colgateleende och tummen upp*
Nu tänkte jag göra nånting så ovanligt som att blogga lite halvfeministiskt. För det är faktiskt så; trots att jag har väldigt svårt för den här extremfeministiska ”hej vi hånskrattar åt via kränkta män och beter oss som douches”-kulturen som blossat upp, så finns det en hel del saker även jag reagerar på. Just nu finns det tre reklamer som jag kräks i munnen av att se.
3. Vera och John
Det är alltid spännande med reklamer som är gjorda av amatörer. Sådär så man inte riktigt fattar om det är meningen att allt ska vara en parodi eller inte. Jag får i alla fall enorma fet-men-rik-medelålders-gubbe-och-ung-blåst-lyxhustru-vibbar.
2. Kellogs Special K
Kvinnor väger sig offentligt, nojar över sina kroppar, och inser att Kellogs Special K är vägen till lycka. Män existerar inte i reklamen, eftersom alla vet att vår självkänsla alltid är på topp.
(Det fanns tyvärr inget klipp i bra kvalitet. Kellogs har väl insett sitt misstag och försöker röja alla spår.)
1. Zalando
Jag vet knappt var jag ska börja. Hela reklamen spelar på stereotypa könsroller där kvinnan handlar upp mannens pengar. Kvinnan är nån sorts utomjording som totalt fångats av alla dessa skoinköp, och mannen är en toffel som bara låter det fortgå.
Nä hörni, nu får ni ta och följa mig på Twitter. Klicka på tweetet nedan för att göra det. Annars kommer djävulen och tar er i natt, och det blir inte kul för någon. Tack för visad förståelse.
Allas vår vän Nadia har mailat mig igen. Visste väl att hon inte glömt mig! Vår kärlek är för stark för det.
God morgon Daniel,
Tack för ditt svar. Dessvärre verkar du inte seriös för att inleda ett
samarbete med.
Dessutom så skulle jag vilja be dig att ta bort mitt mail ifrån din
blogg, samt ditt svar till mailet och alla andra kommentarer som kretsar
runt mailet. Du vet mycket väl att man inte kan lägga upp text/bild utan
ett samtycke av personen i fråga.
Ha en bra dag!
Hälsningar,
Nadia
Jag svarade så kärleksfullt hela mitt väsen kunde förmå.
Hej Nadia!
Det var tråkigt att höra. Hoppas fortfarande att du tycker lika mycket
om min blogg, och fortsätter att läsa den lika frenetiskt som
tidigare.
Jag tänker dock inte ta bort något från min blogg. Gör jag det så
visar jag ju svaghet, och då kommer Ryssen att invadera på en gång.
Det blir helt enkelt inte kul för någon.
För övrigt har jag bara nämnt dig vid förnamn, och jag vill tro att
det finns många Nadior här i världen. Jag har inte skrivit ut ditt
efternamn eller företaget du jobbar på, så när det inte är tydligt vem
det gäller finns det inga restriktioner för att publicera mail.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Mvh
Daniel
… följt av radiotystnad från Nadia-gullet igen. Hmm… Känns som att det finns en del kommunikationssvårigheter i det här förhållandet. Vi får köpa en bag-in-box och prata ut om det ikväll.
Apropå det här med smygreklam på bloggar som gårdagens Plus i SVT handlade om, så kan jag meddela att jag ganska ofta får liknande saker. Senast häromdagen faktiskt.
God morgon Daniel,
Mitt namn är Nadia *efternamn* och jobbar som Marknadsföringsansvarig på *företag*. Jag skriver till dig för jag gillar din blogg och
skulle därför vilja inleda ett samarbete. Låter samarbete som någon
intressant för dig?
Tack på förhand och ha en bra dag!
Med vänliga hälsningar,
Nadia *efternamn*
Marknadsföringsansvarig *företag*
”Åh herregud!” skrek jag givetvis där hemma i soffan, alldeles uppspelt och med tankarna på de miljoner jag skulle kunna få tjäna… eller kanske inte. Jag svarade som jag brukar.
Goddag kära Nadia,
Tack för de vänliga orden! Kul att du gillar bloggen! Vilket är ditt
favoritinlägg? Och sedan, vilket slags samarbete talar vi om? Om det
är något sexuellt uppskattar jag om du bifogar bild på dig.
Med hopp,
Din Daniel
Av oklar anledning så fick jag aldrig något svar. Men Nadia, när du (som är en sån trogen läsare) läser detta – varför svarade du inte? Var det något jag sa? Vi behöver ju inte idka samlag på en gång, jag tänkte faktiskt att vi kunde lära känna varandra först. Ingen press.
Sen, när vi träffats ett par gånger, tänkte jag att du skulle kunna skriva ett inlägg på din blogg, där du nämner hur välutrustad och uthållig i sängen jag är. Låter det som något intressant för dig?
Jag är ganska blygsam av mig, men jag måste ändå ta upp en sak. Mitt twitterkonto. Jag är alldeles för rolig för att bara ha 38 followers. Eller hur?! Det är helt galet att det ska få vara på det viset.
Se på Lady Gaga, liksom. Allt hon twittrar om är vad hon lyssnar på för musik, vad det står på hennes dagliga t-shirt, och vilket land hon ska ha nästa turné i. Och hon har 23 miljoner followers. Jag må klä mycket sämre i paljettklänning, men jag vill ändå påstå att jag är ganska rolig. I mina bästa stunder.
Dessutom gjorde jag lite snabb överslagsräkning, med tanke på hur länge jag varit medlem på Twitter och hur många followers jag har. Om antalet followers stiger i samma takt som det gjort hittills så skulle det ta 2 119 044 ÅR för mig att uppnå 23 miljoner. Hur tragiskt är inte det? Det är nästan lika länge som halveringstiden för Cesium-135!
Så, eh… Um… Det jag ville säga var väl mest… Följ mig på Twitter. Tack.
Jag tycker att McDonalds är ett rätt bra företag. Visst, maten är inte direkt nyttig, men den smakar bra och jag vet att de anställda är väldigt måna om hygien osv.
… men vad i all världen har fyra erigerade penisar med det hela att göra?
Det är skamlöst mycket reklam för olika fonder man ska skänka pengar till, såhär i juletid. Detta vet de ju om, och spenderar hela reklambudgeten på just precis denna period. Det är Childhood, det är WWF, det är Rädda Barnen, det är BRIS, det är SOS Barnbyar, det är Unicef, det är Stadsmissionen, det är Röda Korset. Jag kan fortsätta ett tag.
Alltid samma sak. Nån självgod människa står och ser mig i ögonen, och berättar för mig att jag har ett val. Antingen kan jag skänka pengar till vad han nu företräder. Eller så kan jag vara ett vidrigt svin som bara sitter i soffan och göder mig själv, utan tanke på mina medmänniskor. Jag ser hur jag äcklar honom. Kunde han så skulle han spotta mig i ansiktet.
Jag tycker inte om när reklam anspelar på att jag ska ha dåligt samvete om jag inte gör som de säger. Då blir jag bara anti istället. Således tänker jag ICKE ge några pengar till vare sig fattiga barn eller nånting annat, just nu. Istället tänker jag köpa ett Lego-tåg för mina pengar. Dels för att jag är anti, men också för att jag är en genomond människa.
Kommenterat