Twilight för vad den egentligen är

Ikväll såg jag Twilight för första gången, efter att länge ha avskytt hela hysterin kring filmen (och filmerna, när det nu börjar pumpas ut mer och mer). Och… ja, okej, den är faktiskt lite småsöt. Men inte mer. En sjua i betyg kanske. Inget att skrika sig hes om, som alla småtjejer gör. Och för sista gången – Robert Pattinson är INTE snygg. Han har en ful käklinje, hög panna, unibrow och… Nä. Inte het. Hade han spelat något annat än en vampyr så skulle ingen märkt honom.

Men det roliga är – och detta lär säkert låta extremt bittert från min sida – det extrema hyckleri som tjejer, och killar för den delen, som gillar filmen ägnar sig åt. Liksom, Edward smyger in genom Bellas fönster om nätterna för att titta på henne när hon sover? Bella skriker ”We can’t be apart! You can’t leave me!” i ren desperation? Edward tar med Bella för att träffa hans föräldrar efter bara några dagar (eller så är det mer, filmen förmedlar tidsaspekt ganska dåligt)? Och framför allt… Bella är villig att bli en vampyr och leva i evig plåga bara för att få vara med Edward, efter att ha spenderat högst några månader ihop med honom?

Är det ingen som märker hur creepy det är? Tänk om jag skulle göra något av detta mot en tjej jag skulle dejta eller vara tillsammans med? Jag skulle ju skrämma iväg henne fortare än ögat! Det är just detta som roar mig. Är det i verkligheten så är det creepy. Är det i Twilight så är det romantiskt.

Hyckleri är vad det är.

Nyckelord: , , , ,