Det märks när Salahuddin är hungrig. Han blir så fruktansvärt snäll. Visst, han är aldrig en katt som är elak och bits eller liknande, utan han är mer… apatisk. Han bara äter (10% av tiden), går på lådan (5% av tiden) och sover (resten av tiden). Jag får klappa på honom, men han bryr sig heller inte nämnvärt.
Men när matskålen är tom, då blir det ett annat ljud i skällan. Plötsligt är jag världens bästa människa, eftersom jag har makten att skänka honom föda. I morse kom han tillochmed och lade sig på min mage, varpå jag knäppte denna vackra bild.
(Det är omöjligt att fånga min katt på bild utan att han ser arg ut. Jag vet inte vad det är.)
Ja, eller nånting hemskt drömde han om i alla fall.
Precis när jag stängt av kameran klappade jag lite på honom, och då vaknade han och fräste. Salahuddin fräser ALDRIG (förutom åt dammsugaren). Men sekunden efter lade han sig på rygg och började kurra. Han var väl glad att det bara var en dröm. Vad vet jag, min arme dräng.
Skämt åsido. Ibland blir man något uppgiven. När jag kom hem idag låg en legosak i spillror på golvet. Det visade sig att Salahuddin hade försökt klättra upp i bokhyllan, och ta sig in bakom legot. Det hade inte gått så bra, och nu hittade jag det liggandes. Salahuddin själv hade gått och lagt sig nån annanstans, och bara gått från oredan som hunden från spyan.
Varför kan han åtminstone inte plocka upp efter sig?!
Okej… Natten och dess dröm måste ju slagit något slags officiellt rekord i skumhet. Jag minns allting väldigt detaljerat eftersom jag nyss gick upp, och vad talar då emot att jag berättar allt för er? Inget!
Jag drömde att jag var på något som måste ha varit en bordell. Det var i en källare, där man redan vid dörren fick betala hundra spänn för en gång eller 150 spänn för hur många gånger man vill. Jag minns inte vilket jag valde, men plötsligt låg jag ovanpå en porrskådis i ett stort badkar fullt av flytande tvål. Runt omkring stod affärsmän med lossade slipsar och hejade.
Det hann dock inte bli så mycket av det roliga innan jag kom till nästa ”scen” av drömmen. Det är märkligt det där, varje gång jag drömmer något sexuellt så vaknar jag innan inträdet, så att säga. Vad säger Freud om det?
I nästa drömstycke har inte jag någon aktiv part, utan det är som en film som spelas upp. En man sitter i sin bil, och ska precis parkera vid ett motell där det redan står ett gäng bilar uppradade. Han slinter dock till med ratten, och kör in i baken på en annan bil. De båda ägarna går ut, påköraren är en skäggig typ med bandana runt huvudet, och den påkörda är en gammal man med glasögon. Bandanamannen är dock den som blir arg, trots att det var hans fel. Han skriker att han ska ha ersättning för detta, och när han märker att han får medhåll från den äldre mannen börjar han lugna ner sig lite.
”Nu ska vi se… Det här kommer att gå på ganska mycket… Det borde bli 1500 kr i självrisk.” säger han medan den påkörda plockar upp ett kuvert med sedlar, och börjar bläddra i dem. Han räcker över 1300 kr, mumlar sedan fram ”… och här till dina 200 barn!” varpå han slänger ett par sedlar på marken. Farbrorn skrattar.
”Du är ju helt senil…” säger bandanamannen småchockat, men strax fortsätter han. ”Du har ju en najs BMW förstås. Jag kan ju ta den istället? Ska vi byta?!”
Han ler girigt, och går sedan runt BMWn för att liksom inspektera den. Han sparkar lite på ett däck, och hmm:ar på ett bekräftande sätt. Sen börjar han knacka på plåten vid bakluckan. Han knackar med knogarna, och det låter väldigt högt.
Det är då jag vaknar av att Salahuddin står och kräks vid fotändan av sängen. Det är hans hulkande jag har hört.
Jag har, som ni vet, börjat med Instagram. Instagramma, som ungdomarna kallar det. Jag är således en Instagrammer, och jättehäftig. Men! De goda nyheterna är att jag till följd av detta har börjat ta mängder med bilder, så det finns goda utsikter för att få se mer av mig och mitt liv i bildform.
Denna söndag har varit en typisk slappardag, och jag har varit en duktig pojke och dokumenterat allting.
Först vaknade jag klockan sisådär 10:30, av P3. Det var nån rysk techno på gång, och när det är det vet man ju alltid att dagen kommer att bli bra.
Det är för övrigt en helt autentisk gäspning ni ser på bilden. Så om någon skulle tro att jag gör mig till inför kameran så är det bara ont förtal. Jag fångar ögonblicket, men jag fabricerar ingenting!
Inom sekunder var Salahuddin där, och ville göra mig medveten om att han var hungrig. Detta gjorde han genom att stå på mitt bröst och jama. När han stod så nära att jag kände andedräkten varje gång han skrek så gick det inte längre att ignorera.
Efter att katten fått lite mat så intog han tvätt-position. Här kom jag på honom med att helt ogenerat slicka sig i skrevet, mitt på ljusa dagen. Han är lite rolig, den gossen. Om jag så bara ger honom en torrfodersbit stor som en lillfingernagel så måste han tvätta sig i typ en halvtimme. Jag anar att det är något kompulsivt beteende. Finns det rehab för sånt?
… Fast å andra sidan, man kanske inte ska laga något som inte är trasigt? Han kan ju sluta att tvätta sig överhuvudtaget, och bara sitta i soffan i nätbrynja och rapa. Fy fan.
Sen spelade jag tv-spel, närmare bestämt Xbox. Detta avnjöts med en kall cola.
Som en chef spelade jag, om någon undrade. AWW YEAH!
Tyvärr gick det åt en påse chips under spelandet, eftersom den låg för nära. Det är farligt, sånt där.
Men trots mättnaden av chips så fick jag laga mig lite middag, som en anständig karl. Pasta carbonara blev det, dels för att det var enklast och dels för att det var det enda som fanns i skafferiet.
Sen kom abstinensen. Colan var slut, och jag kände mig i princip som en man som befunnit sig i öknen i flera dagar. Jag var förlorad utan cola! ”Cola… Cola…” kravlade jag omkring och skrek, hest. Något i den stilen i alla fall. Därför bestämde jag mig helt enkelt att gå ut i natten och köpa lite sådan.
Som tur var så hade den lokala videobutiken öppet.
Håll i er nu… Jag hittade MER på burk! PÅ BURK! Herregud. Det kändes konstigt. Jag har aldrig i hela mitt liv druckit något på burk som inte haft kolsyra förut. Det kändes som jag gjorde något förbjudet. Lite snuskigt.
När MER-burken var slut så begav jag mig till duschen. Där duschade jag, förvånande nog!
Sen iklädde jag mig de ”nya” kalsongerna som jag fick av mormor i julklapp, men som råkat försvinna in bakom hallsoffan varpå jag hittade dem först häromdagen.
Extremt vackra! Ser ut som en lusekofta.
(Nu har jag för övrigt tagit steget att visa mig själv i underkläder på bloggen. Det finns ingen återvändo. Nästa steg är väl nakenbilder. Tragiskt.)
Och ja, här är jag nu. Bra va? Jag förstår bara inte varför jag får så extremt röda läppar på vissa bilder. Jag HAR INTE läppstift på mig, honestly!
Kommenterat