Sexuella tankar

I morse satt jag på pendeltåget, på väg till det som brukar gå vid namn ”arbetet”. Satt väl och lyssnade på någon Amy Diamond-låt eller så. Efter en stund fastnade blicken på en sån där reklamskylt som hänger ned framför halva fönstret i tåget. Det var läxhjälpsföretaget Studybuddy som gjorde reklam, i form av en ganska söt tös och ett mindre sött barn.

För någon sekund funderade jag lite. ”Hmm, man kanske borde anlita Studybuddy, om det kommer sådär fagra damer och hälsar på.”

Sen kom jag på mig själv. Och då menar jag alltså med betoning på ”på” och inte ”kom”, det hade varit märkligt annars. Jag kom på mig själv med vad jag precis hade tänkt. Att jag på fullaste allvar övervägde tanken att anlita ett företag som hjälper skolbarn med läxor, med någon slags baktanke om samlag.

Ibland blir jag så trött på dessa okristliga tankar. Ska man nöja sig med en så simpel förklaring som att jag är man och kokar över av testosteron? Nja, jag vet inte.

Förmodligen är jag bara sjuk i huvudet. *colgateleende och tummen upp*

Nyckelord: , , , , , ,

Långt kvar till den sexuella botten

En gammal bekant berättade att hennes ex hade viftat med sin penis och gjort gråtljud varje gång han ville ligga med henne men hon inte hade lust. Så. Jävla. Sexigt.

Där är man åtminstone inte än.

Nyckelord: , , , ,

Porrblaskor och utanförskap

Ikväll hade jag en ganska spännande diskussion med två tjejer. Fråga mig inte hur det började, men plötsligt var det tal om att jag skulle få vara med om någon form av trekant. Det började pratas om tid och plats, varav jag – med en sund skepsis – tillbakadraget meddelade att jag var öppen för förslag. Det hela slutade dock med att de skickade privata meddelanden till varann, och lät hälsa att jag inte längre fick vara med i planerna.

Alltså, jag trodde ju verkligen inte att det på riktigt skulle sluta i varken dubbelmacka eller nån annan smörgås; jag må vara en naiv ung man – men det är inte fullt så illa. Men det hela fick mig att tänka på en episod som utspelade sig i högstadiet, denna tid i livet då ens självbild fullständigt slogs i spillror. Jag påstår inte att det var så himla farligt, men jag fick ändå några flashbacks från det utanförskap som jag kände så många gånger under de här åren. Bland annat det här minnet.

Jag gick i åttan eller nian, och vi hade precis haft sista lektionen för dagen och skulle gå hem. Minns jag rätt kom vi från gymnastiken, och hämtade ryggsäckarna ur skåpen som praktiskt nog var belägna så långt från skolans medelpunkt som möjligt.

I klassen hade vi en kille som vi kan kalla Carl-Anton i Vita Bergen. Han var i grund och botten en rätt snäll kille, men i grupper ville han alltid visa sig på styva linan, och göra narr av folk för att plocka billiga poäng. Och den här dagen var det jag som blev offret. Carl-Anton hade nämligen tagit med sig en tidning av pornografisk natur; och märk väl att det här utspelade sig i början av 2000-talet, man var ganska svältfödd vad gällde naket. Alla testosteronstinna grabbar flockades kring Carl-Anton och tidningen, så även jag. Jag vet inte om det var porren så mycket som känslan av att få vara med. Att också få ta del av den där skatten som han hade i sin ägo.

… Men det fick jag inte. Innan jag hunnit bläddra hade Carl-Anton dragit tidningen ur mina händer, och hånskrattade: ”Men Werner, sånt här är väl inte du intresserad av?”

Det kändes bara så tungt. Jag hade blivit vägd och mätt och var inte värdig att titta på snusk med de stora pojkarna. Jag fick sitta vid barnbordet och äta. Jag var för liten.

Den där sketna porrtidningen satte nog djupare spår än varken jag eller Carl-Anton hade trott.

Nyckelord: , , ,

Porrdatorn

Det här inlägget kommer förmodligen bli något av ett socialt självmord, men jag har ett dilemma.

Jag har ju som ni vet köpt en mac. Nu har jag använt datorn i ett par veckor, och jag fullständigt älskar den. Allt är så simpelt! Bara att klicka på det man vill göra. Ladda ner ett program? Inga problem, dra programikonen till programmappen. Redigera en bild? Öppna bilden, ändra storlek, stäng.

Macen är fin också må ni tro. Den har kommit till att bli som en son för mig; en son jag ömt vill hålla i famnen och känna doften av. Fast av metall. Jag vårdar den ömt; ser alltid till att det inte kommer smuts över skärmen, och blåser alltid rent tangentbordet innan jag fäller ihop datorn för kvällen. Det får helt enkelt inte hända den nånting.

Men som sagt, det finns en liten nackdel. En nackdel som heter porr. Jamen ursäkta mig då! Jag är en man, jag har behov! Ibland behöver man, så att säga, vara sin egen lyckas smed en liten stund. Och då brukar jag, sjuk som jag är, ta till pornografiskt material. Men problemet är att jag inte vill besudla macen med sånt. Macen ska inte behöva få veta att det finns såna hemskheter där ute. Den ska bara användas till bloggande, videoredigering och andra intellektuella saker.

Så till följd av detta behöver jag, varje gång lusten pockar på, byta till den gamla datorn. Dvs, flytta på macen och gå och hämta PCn. Sedan koppla om musen, sätta i ethernetkabeln, och dubbelkolla att jag inte satte ner macen i brödsmulor. Ständigt samma förfarande! Det går snart inte längre.

Jag menar, det här är ju löjligt. Ska jag behöva ha kvar min gamla dator, istället för att sälja den, enkom för att ha den som porrdator? ”Daniel Werner har en porrdator” kommer ryktena att gå. Folk kommer tro att jag är den störste porrmissbrukare som någonsin har existerat, eftersom jag behöver ha en dedikerad dator bara för snusk.

Vad ska jag göra? Förutom att växa upp.

Nyckelord: , , , , , ,

För övrigt…

… så tittar jag i afton på Fråga Olle, och har nu blivit deprimerad. Suktas bara, era jävlar!

Nyckelord: , , , ,

That’s what she said

X säger:
Vad gör du?

Jag säger:
Tittar på Sex and the City 2.

X säger:
Men har inte du sett den förr?

Jag säger:
Nej, inte tvåan.
… Som flickan sa.

Ja, jag skrattade högt för mig själv. Ja, jag har möjligen usel humor.

Nyckelord: , , , ,

Tragikomisk ordväxling på jobbet

Idag hade vi en stunds lugn på jobbet, och spelade ett flashspel (det här, om nån är intresserad).  Jag råkade av en händelse ta en titt på poängligan.

Jag: Herregud, 3300 poäng! Nån italienare, tydligen. Han kan inte ha mycket till liv… Haha, titta! ”Age: 21, Sex:” och så är det tomt! Han får inte ha sex alls, eftersom han bara spelar.
Några kollegor: Hehe.
Jag: … Varför skrattar jag? Det är ju samma här, jag får inte heller ligga.
En annan kollega:  Och italienaren har åtminstone spelet.
Jag: Ja… Jag har ingenting att leva för! Härligt.

Nyckelord: , , , , ,

Jag är en ”Why me?” *tummen upp*

Hittade en lite smårolig bild på olika sorters manliga oskulder. Nu är visserligen inte jag oskuld (mamma, om du läser detta så hoppas jag att det inte kommer som en alltför stor chock; dessutom skulle jag behöva låna några tusen att betala Svetlana), men ändå.

Hur som helst är det nästan obehagligt likt mig.

Förutom Perverted-stapeln, givetvis. I mitt fall är den röd. Och troligen blinkande.

Nyckelord: , , , , , ,

Jag har blivit en TV-knullsfluktare

Jag zappade runt lite bland mitt femtiotal kanaler (varav jag brukar se på typ tre av dem), och hamnade slutligen vid ”Hannah med H”. Det är väl nån slags ungdomsfilm vad jag förstår (där lät jag för övrigt som ”Daniel, 83 år”).

Efter en stunds tittande så kom det som alltid kommer. De knullar i filmen. De knullar, och det ser så jävla mysigt ut.

Sen fick jag ångest, precis som vanligt. Jag kan se skildringar av i stort sett vad som helst och ändå fatta att det bara är på film och inte behöver överensstämma med verkligheten. Mord, djurplågeri, män som borrar hål i asteroider. Men så fort det vankas lite filmsex så blir jag extremt avundsjuk och gråter i duschen.

Nyckelord: , , , , ,

Mitt ex, the gimp

Idag råkade jag se en f.d flickvän på ett community för folk som gillar BDSM. Och ja, jag är medlem på en dylik sida. Dock väldigt lite för att jag uppskattar BDSMandets ädla konst – jag är själv väldigt vanilj av mig – utan snarare på grund av det faktum att jag känner att jag måste finnas på varenda mötesplats på hela internet. Det är som en sjukdom. Men skit nu i det.

Jag såg mitt ex där. Det var en halvskuggad bild med refens till hennes namn. Jag blev fundersam. Läste en text om henne, och efter det fanns det inga tvivel längre. Det var garanterat hon! Dessutom hade hon markerat undergivenhet som en livsstil. EN LIVSSTIL! Det var då fan ingen livsstil som jag kände till!

Den här tjejen hatade vårt sexliv så mycket att hon till slut knappt ville överhuvudtaget. Jag trodde inte hon var så sexuell av sig bara. Och så får jag läsa om hur hon gillar att bli nedtryckt och påsatt med ett äpple i käften! Det var en mindfuck av sällan skådat slag.

Nyckelord: , , , , ,