HAHAHA! Har ni sett ett så ledset par förut? Kvinnan är helt slut efter en natts konstant gråtande, och mannen är sådär macho-upprörd och tittar barskt in i kameran, redo att kavla upp ärmarna.
Det här är nämligen någonting jag älskar. Idioter som inte lägger ihop 1 + 1, och sedan gråter ut i media vid minsta motgång. Det händer allt för ofta. Tyvärr tar inte kvällspressen hänsyn till common sense.
Paret i fråga hade spelat på nätcasinot Mr Green, satt in 225 kr, och sedan spelat enarmad bandit hela natten tills att de var uppe i den hisnande summan 650 000 kr. Ingen tänkte på att de pengar som de satsade inte drogs från kontot. Istället ökade bara saldot. Så de vann pengar utan att förlora något. Allt utan en endaste kritisk tanke. ”Ska det verkligen vara såhär?” tänkte ingen. ”Ska verkligen inte saldot gå nedåt när man förlorar i spelet?” dök inte upp i någons huvud.
Det hela berodde såklart på ett tekniskt fel med spelet, och pengarna folk vunnit har inte räknats. Således springer alla raka vägen till media och darrar på underläpparna.
Jag tycker att såna människor borde bötfällas 650 000 kr pga ren idioti.
Haha! Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en bild på det här spelet, som tidigare bara fanns i några vaga minnesbilder från en reklam på barntrean när man var sju-åtta år. Men här är den. ”Ring around the nosy” heter den tydligen på engelska, och går ut på att barn iförda elefantmasker ska plocka upp ringar med hjälp av masken.
Idiot nummer tre: Ungefär som idiot nummer två. Idioten vinner ett spel av mig, och mailar inom kort att han vill komma och hämta det. Jag meddelar då att jag tyvärr inte accepterar avhämtning, precis som det står i annonsen. Idioten svarar att han måste ha spelet innan fredag, då det är en födelsedagspresent åt hans bror. Jag svarar igen, vänligt men bestämt, att jag tyvärr inte accepterar avhämtning. Då blir idioten arg och börjar oförskämt tjafsa om att han ska komma och hämta det, annars vägrar han betala och dessutom ge mig dåligt omdöme. Ge mig dåligt omdöme trots att det är idioten som vägrar läsa annonsens riktlinjer!
Jag svarar att han har accepterat annonsens regler genom att bjuda på spelet, och att jag vill ha mina pengar för att inte tvingas gå vidare med det hela. Idioten önskar mig lycka till med att gå vidare. Jag svarar igen, och hotar med polisanmälan, då jag precis fått lära mig att Tradera själva skiter blankt i tvister på deras sida. Idioten svarar att HAN borde polisanmäla MIG eftersom jag tar ut en orimlig fraktavgift (50 kr). Jag svarar med att klistra in Traderas regler för fraktavgift där det tydligt står att den avgift jag satt är helt normal.
Idiot nummer fyra: Vinner ett spel av mig på söndagen. Idioten skickar pengarna på måndagen. Pengarna når mitt konto på tisdagen, varpå jag skickar spelet på onsdagen. Jag mailar då idioten och meddelar att jag skickat spelet, och får som svar att det är jättedåligt att det tagit sån tid. Okeeeej? Sen när blev 24 timmar mellan att betalningen når mitt konto och jag skickar spelet en helt orimlig behandlingstid?
Idiot nummer fem: Vinner ett spel av mig för EN KRONA. Frakten ligger på 30 kr. Idioten mailar då mig och säger att det inte kostar 30 kr att skicka det spelet, utan 12 kr. Jag svarar att det är 30 kr som gäller. Idioten säger då att detta är ett orimligt fraktpris, 17 kr vore rimligare. Jag svarar att det är 30 kr som gäller. Inget svar.
För några veckor sedan fick jag hem ett efterlängtat spel i brevlådan. Final Fantasy Dissidia, till PlayStation Portable. Jag hade längtat i flera månader. Ivrigt packade jag upp spelet, stoppade in det i PSPns lucka, och startade det… trodde jag. Nej! Icke! Spelet ville inte starta. För gammal mjukvara. Jag försökte uppdatera denna, men det gick inte då jag för några år sedan laddat hem en hackad mjukvara. Efter lite googlande insåg jag att denna var omöjlig att få bort, och jag skulle inte få spela.
Detta accepterade jag inte, så efter några sekunders inre kris gick jag ner till Huddinge centrum, och till spelbutiken GAME. Med bestämda steg gick jag mot kassan, varpå en söt tjej hälsade mig välkommen. ”En PSP tack” sa jag. ”Ska se om vi har någon på lager”, svarade hon, och försvann en stund. Sen kom hon ut med en gammal, begagnad och inte minst rosa PSP. Det var vad som fanns kvar i lager. ”Daniel Werner och ROSA?” tänkte jag för mig själv och rynkade säkert indiskret på näsan. Nja, det gick inte för sig. Jag fick GAMEs kort och lovade att ringa tillbaka efter några dagar, då tjejen trodde att de skulle fått in nya då. Vi småpratade lite och jag tyckte det var lite flirtande som hängde i luften.
Sen gick jag ut, och styrde kosan mot Teknikmagasinet. Inga PSPs där. Inte heller i leksaksaffären bredvid. Jahapp… Rosa PSP eller ingen PSP alls? … Rosa PSP.
”Hej igen” sa jag till tjejen, som log tillbaka. ”Jag tar nog den där PSPn ändå, trots att den är rosa”. Sen pratade vi lite om vad jag skulle spela med den, vad hon gillar att spela, hur länge hon jobbat, vad hon gör på fritiden, och annan matnyttig information. När jag betalt min kära PSP så hände det som brukar hända när jag IRL-raggar. Jag IRL-raggar inte ofta, men det är alltid samma sak. Jag stod kvar och kom inte på vad jag skulle säga. Istället för att bara avsluta det hela och behålla min coolhet stod jag kvar som ett fån. ”Jaa… Joråsåatteh…” kom ur min mun. Efter en stund sa hon ”Ja, jag ska nog ta och sortera lite spel nu”, och pekade mot spelhyllan. ”Ja, jag ska också hem… och spela” svarade jag, och kände mig som någon med ungefär samma konversationsfärdigheter som Evan i Superbad. Sen gick hon, och på vägen ut stannade jag upp vid henne.
-Så, vad heter du på Facebook?
-Eh, mitt namn.
-Och vad är ditt namn?
-*hennes namn*
-Najs! Då kanske jag hör av mig där.
-Okej.
När jag kommit hem sökte jag upp henne, och möttes av en bild där hon går hand i hand med sin pojkvän. ”Har ett förhållande med…” stod det. Fail, tänkte jag, och insåg att just det där är en raggningsmässig återvändsgränd för mänskligheten. Jag kan inte fråga om hon är singel det första jag gör, för då verkar jag konstig. Och hon kan inte säga att hon är upptagen det första hon gör, för då verkar hon konstig.
Nu blev bilden åt fel håll, men det är jag alldeles för trött för att bry mig om.
Nåväl. Till er som har en iPhone kan jag rekommendera att ladda ner spelet Star Defense. Mycket roligt. Åtminstone om man gillar Tower Defense från början.
Singelmannen av idags Lördagförmiddag. Fullspäckat schema! Oerhört maskulint med pekfingret rakt utståendes dessutom; jag visste inte ens att jag spelade på det sättet.
Som många vet och andra inte vet är jag ett stort fan av Final Fantasy, så när jag fick höra om detta spel kändes det som Julafton2. Vilket det iofs alltid gör när det kommer ett nytt FF-spel.
SquareEnix verkar ha beslutat sig för att göra remakes på alla deras gamla NES- och SNES-spel. Originalet släpptes 1991 och blev en stor succé. Inte minst av mig, många år senare, som satt hemma vid min 450mhz:are och spelade allt på emulator. Hur som helst, nu har alltså SquareEnix släppt det senaste i serien. Final Fantasy IV. Och här kan jag bara säga att Matrix Software, som tog hand om det inte lika kända Final Fantasy III, har gjort det igen.
3D-grafiken är utmärkt för att vara på Nintendo DS, man får trots allt inte ha för höga förväntningar. Men allt fyller sin funktion. Ljudet är omgjort och låter väldigt bra. Det känns kul att höra de gamla dängorna i annat än midi-kvalitet. Storyn är i princip samma som i originalet (därav namnet ”remake”), bortsett från några nya sidospår man kan lalla runt i.
Finns det något att klaga på? Ja, möjligtvis att vissa bossar är inhumant svåra. Bland annat en viss Doktor Lugae där DSen faktiskt åkte i väggen vid ett tillfälle, och stängdes av och slogs ihop onödigt hårt vid ett annat (till ”svär-brorsönernas” fnissande). Men trots detta är det ett underbart spel.
Nu ser vi bara fram emot Final Fantasy V och VI i DS-format… Även trots en liten del av mig önskar att de skulle göra alla dessa remakes till Playstation 3 istället. Jag gillar absolut det portabla formatet, men det hade känts ännu bättre om de gick all-in helt enkelt.
Det blir hela fyra Bobbypoliser i betyg denna gång. Imponerande!
Bioshock utspelar sig på 60-talet där en arkitekt har skapat en gigantisk undervattensstad – Rapture. Men något har gått fel. Så i heroismens anda beger man sig dit för att undersöka saken. Och det visar sig att alla människor är muterade till svamlande zombies, efter för mycket användande av en genmodifierande drog.
Svamlande ja. En mutantzombiemansak mötte jag i en korridor. ”Get the hell out of my office! Can’t you see I’m paid by the minute, you…” Sen sa han inget mer. Han är död nu.
Inte nog med att man jagas av ovanstående varelser så finns det så kallade Big Daddies (jättelika mutanter i dykardräkter) och Little Sisters (små besatta flickor) i staden. De håller alltid ihop. Big Daddies dödar folk och Little Sisters springer fram och dränerar något från liken, gissningsvis något de injicerar i Big Daddyn för att hålla honom vid liv. När lillsyrran inte håller på med sånt gömmer hon sig i stora håligheter i väggarna, och när hon behövs är Big Daddyn där och bankar på väggen. När hon kommit fram passar man på att spöa skiten ur dykarnissen. När det är gjort står lillsyrran och grinar en stund, och det är då man kan välja att antingen döda henne också, eller bedriva exorcism och rädda henne. Vilket ger olika bonusar beroende på hur man gör.
Buggigt som tusan är det dock, på forumen klagas det massvis på att spelet hänger sig i tid och otid. Och jag kan bara hålla med. Först var det problem med att få igång spelet. Då installerade jag Direct X, och sen kom det igång. Jag spelade i några minuter tills en känd bugg dök upp, och spelet hängde sig så fort jag plockade upp något (typ pengar eller vapen). Sen fixade jag det efter en stunds svordomar och googlande. Nu hänger det sig någon gång varannan timme, helt plötsligt. Så man får se till att spara ofta.
Anyways, kul spel. Det blir hela tretton Michael Caines i betyg!
Den här veckan har det varit ganska tätt med bra spelreleaser, så undertecknad har varit nere till posten åtskilliga gånger och hämtat ut saker. Jag behöver inte ens visa leg längre.
Metal Gear Solid 4 – Guns of the Patriots
9/10 – Jag är mucho nöjd. Lite besviken över att de tagit bort en hel del smygarmoment, men liksom… Grafiken, kontrollen, känslan, vapnen, bovarna.
Guitar Hero – Aerosmith
3/10 – Aerosmith är inte ens bra. Och utöver deras låtar är det mestadels skitcovers på låtar ingen känner igen. Sen imponerar det ju inte att det är exakt samma gränssnitt som i Guitar hero 3, bara med andra färger. Inte heller att det är laddningstider på 20 sekunder på sina ställen. Skulle fått en tvåa om jag inte fått med en ny gitarr… Som jag kan använda till Guitar Hero 3.
Super Smash Bros Brawl
8/10 – Najs. Kontrollen känns fortfarande lite oprecis och leksaksaktig (vilket gjorde att jag nyss bröt itu en plastkniv i ren frustration), men grafiken är fin och det finns hur mycket som helst att låsa upp och upptäcka. Two thumbs up!
Nu blev bilden åt fel håll, men det är jag alldeles för trött för att bry mig om.
Oerhört maskulint med pekfingret rakt utståendes dessutom; jag visste inte ens att jag spelade på det sättet.
Kommenterat