Tips från coachen: Skaffa aldrig katt.

Jaha. Så var det dags för kvällens underhållning.

Jag hade precis duschat, rakat mig, omsorgsfullt oljat in mina blänkande muskler, och allt det där andra som ung man behöver göra för att bibehålla kroppslig hygien. Tänkte gå och lägga mig när jag plötsligt satte foten i… Nej, inte en potta. Utan i en rejäl kattspya. Naturligtvis, tänkte jag, eftersom jag hade gett honom mjukmat tidigare på dagen. Tre av fyra dagar får han torrfoder, och så fort han får mjukmat så kastar han i sig maten och spyr sen upp det på ett så omständigt ställe som möjligt. Sist var det under sängen, över en elsladd. Sen stod han där och försökte krafsa över imaginär sand halva natten, så att jag tvingades upp.

Ikväll var det inte bara på golvet vid sängen. Nej, det hade varit alldeles för enkelt. Det var såklart i sängen också. Som av en händelse tänkte jag ”bara han inte spytt i sängen åtminstone” bara sekunder innan jag såg det hela. ”Bara inte”; famous last words. Jag borde ha vetat bättre.

Så nu var både täcket och lakanet blött och luktande av hårboll blandat med kattmat. Omöjligt att sova i. Och jag har ett rejält duntäcke, så efter lite googlande (ja, jag kan ingenting om hushållssysslor) så har jag lärt mig att man måste tvätta sånt med tennisbollar och grejer. Och sen torktumla djävulskapet! Herregud. Då måste jag både lyckas boka tvättstugan och sen faktiskt lyckas ta mig dit. Det kommer ju inte att hända. Så jag köper nytt istället, det är tusen spänn raka vägen åt helvete.

Ibland överväger jag att sluta ge Salahuddin mat överhuvudtaget. Vad är det för mening? Han spyr ju ändå bara upp det.

salahuddinspydde Tips från coachen: Skaffa aldrig katt.

… Men man ska väl inte vara för hård mot kattstackarn. Han är ändå fjorton år, man vet aldrig hur länge han är kvar. Och jag älskar honom ju, den jäveln.

Nyckelord: , , , ,

Varför man inte ska ha katt

salahuddinkatten Varför man inte ska ha katt

Den skyldige.

Jag var precis nere och handlade (för den som är intresserad så inköptes två avocados och lite gräddfil, då det ska göras guacamole i den Werneriska residensen ikväll). När jag kom hem, öppnade jag en energidryck jag tänkte bjuda mig själv på, och skulle precis sätta mig i soffan. Men det fick jag inte. Salahuddin (min katt, för oinvigda) stod vid matskålen och tittade på mig samtidigt som han pep på det karaktäristiska ge-mig-mat-eller-dö-viset som han är expert på.

Så jag gick upp, öppnade hans favoritmat, tärnade maten med hjälp av den ganska styva plastförpackningen (eftersom jag inte orkade hämta – än mindre diska – en kniv), och satte ner fatet åt honom. ”Dagens arbete utfört” tänkte jag, när jag fick se anledningen till Salahuddins hunger. Två gigantiska spyor. En på sin favoritpläd och en precis bredvid min laptop. Med min vanliga tur så kändes det helt otroligt att han inte hade spytt datorn. Jag måste ha haft änglavakt. Eller snarare; Macbooken måste ha haft änglavakt.

Hur som helst. Först svor jag lite. Sen tittade jag på katten, som nu var i full gång att lassa in mer mat till det där maskineriet. Sedan hämtade jag toalettpapper och försökte omfamna uppkastningarna med mina pappersbeklädda händer. Fortfarande varmt. Fick en halv kväljning.

Efter att ha forslat bort spyorna var det dags att skölja av pläden. Detta gjorde jag i badkaret, och det visade sig bli svårare än jag trott eftersom pläden var fullproppad av katthår. Och katthår och vatten förvandlas till en otäck svart sörja som DRAS mot hud, fick jag lära mig. Mina händer såg ut som Storfots! Det slutade med att jag fick skölja dem i toalettstolen, under spolning. Överväger nu att aldrig mer ge Salahuddin någon mat.

Bara en dag i ett kattägarliv.

Nyckelord: , , , , ,

Han skrek ut sitt maginnehåll

Det var den terapin, det!

Igår köpte jag den lördagsenliga skräpmiddagen, som i detta fall bestod av ett stycke hamburgertallrik. På väg tillbaka till hemmet inträffade en så hemsk sak att jag fortfarande mår lite dåligt när jag tänker på det.

Precis ovanför hamburgerstället ligger nämligen områdets enda krog, och där brukar det sitta smått alkoholiserade människor och bara blänga. Både dagar och nätter brukar de sitta där, och fiskögt titta på varandra. Även igår. Och när jag gick förbi såg jag hur någon hade spillt en drink på marken, en bit utanför krogen. En rosa sådan, så jag antog fördomsfullt att det var en överförfriskad 21-årig tjej som varit i farten.

Det var bara det att… det var inte så. När jag gått några meter till började Sherlock Werner fundera. Den utspillda drinken fanns inte där när jag gick dit, men på tillbakavägen gjorde den det. Det fanns inte heller några glasbitar i närheten av brottsplatsen, så det kunde inte vara någon som tappat sin drink. I så fall hade denna någon hällt ut den. Och konturerna av pölen i fråga tydde helt klart på att det hela hade skett med kraft.

Mer behövde jag inte fundera, för snart hördes ett enormt läte. ”HUUUUUUUUUUURRRRGGGHHHH” lät det bakom husknuten. Där stod en man och höll sig mot väggen, medan han forcerade ut kvällens inköp. Han verkligen skrek, som om det hela gjorde ont. Precis vad jag, i egenskap av kräkfobiker, behövde. Och nu av alla jävla stunder. Hjärtat började dunka allt snabbare, och jag hoppades innerligt att allt som kunde kastas upp redan hade kastats upp. Själva hulkandet (skrikandet i det här fallet) är nämligen okej, men får jag höra plaskandet av spya mot mark så kommer jag att bli sinnessjuk på kuppen.

Det senare slapp jag som tur var, men hamburgaren var man lagom sugen på sen. Jag var skakis halva kvällen.

Nyckelord: , , , , ,

License and babyvomit, please

7622300420888 License and babyvomit, please Jag kom på en till sak jag måste dela med mig av till cyberspace. Philadelphia. Inte staden eller kyrkan alltså, utan den bredbara färskosten. Nu har den släppts med Grillad paprika-smak!

”Cool story, bro” tänker ni säkert, men den är faktiskt jättegod! Den ser visserligen ut som bebisspya, men skenet kan bedra. Den härligt gyllenorangea sörjan smakar faktiskt grillad paprika på riktigt!

Daniel approves.

För övrigt, innan någon frågar, så stödjer jag mustaschkampen fram till sista Maj. Det är bara därför jag ser ut som en 70-talspolis. Inget annat.

5C09A030 B930 4991 89E0 2B28C5277A451 License and babyvomit, please

”License and registration, please!”

Nyckelord: , ,

Gyllene morgon

Igår morse var det lite stressigt när jag skulle till jobbet. Tåget går alltid kvart över, och när jag sömndrucket tittade på klockan var hon två över. Då blev det fart. Jag klädde på mig i ilfart, knäppte skjortan fel, blev arg, struntade i skjortan och tog en sliten t-shirt istället. Det blev en tvärnit utanför toaletten då jag såg att Salahuddin varit god nog att lämna en vacker liten spya precis utanför.

Fort in i köket, hämta två snuttar papper (en för spyan och en för eftertork – man är väl ambitiös) och torka upp presenten. Spola ner. Sen drog jag på mig rocken och halsduken, och upptäckte till min stora glädje – och med några minuter kvar innan tåget skulle gå – att jag lagt handen i kattspya eftersom Salahuddin även kräkts ner hallsoffan där halsduken legat. Härligt. Arg som ett bi lade jag ifrån mig iPhonen, slängde min före detta halsduk i badkaret, och plockade upp iPhonen igen. Även den kräkig eftersom jag lagt den ifrån mig på hallsoffan. Telefonen gick inte att vara utan så det fick bli en snabb avtorkning där.

Ibland hatar jag mitt liv lite. Men jag hann till jobbet iaf. Ha! Success!

Nyckelord: , ,

En rejäl sprutspya på parketten

De är listiga de där katterna. I morse, när jag gick upp, så hoppade Salahuddin direkt upp i sängen och ville gosa. Det gör han alltid när han är hungrig. Om det inte fungerar så börjar han bitas eller skrämmas (dvs tok-springer upp i sängen och tittar på mig, sen springer han ner och ut i hallen, sedan repeat). Idag fick jag och Dorthe erfara steg tre i krigsföringen.

Salahuddin började hosta en massa, precis vid matskålen. ”Är det dags nu?” sa Dorthe, och menade på att Salahuddin inte kräkts på flera veckor nu. ”Nejdå, han bara hostar lite för att få uppmärksamhet” fnissade jag och klappade lite på honom. Sen gick jag och satte på mig min rock och skulle springa till jobbet. När jag tog i dörrhantaget passade Salahuddin på att lägga två välplacerade spyor på vardagsrumsgolvet. Således tvingades Dorthe förlora sin spyupptorkaroskuld alldeles för tidigt, och jag kan bara be för att hennes psyke är hyfsat intakt.

Nyckelord: , ,