Idag köpte jag Star Wars-leksaker på ebay för 800 kr, eftersom det var ett tillfälle jag inte kunde missa. Jag älskar när det händer. En stackars familjefar ska sälja sin sons alla leksaker och säljer en sisådär femton olika saker för en spottstyver. Sen har han ingen aning om att det finns ett enormt samlarvärde i just dessa leksaker, och att jag sedan kan sälja dem på Tradera för 300 spänn styck.
Och nej, jag kommer inte låta bli att sälja dem för att istället sitta hemma på vardagsrumsgolvet och leka med dem. Att ni ens tänker tanken. Jag är besviken.
Jag såg just Family Guy – Something something something dark side, och som det Star Wars-fan jag är var det den bästa icke-sexuella timmen jag upplevt på länge. Se den. Annars jävlar.
De senaste dagarna har Salahuddin (min katt för er oinvigda) betett sig väldigt illa. Han har klöst på soffor, stört mig när jag tittat på tv, och andra hemskheter. Måttet var rågat i förmiddags, när han plötsligt krävde PÅFYLLNING av torrisar trots att han redan fått mat. Det här fick inte fortsätta. Vår lilla rebellstyrka här hemma lyckades som tur är driva tillbaka besten, så nu får han sitta i kattlådan och skämmas.
ÄNTLIGEN Star Destroyern på 3100 bitar klar, efter längre tid och fler svordomar än jag vill erkänna. 90 cm lång, 60 cm bred, och väger 7 kg. Om jag nånsin måste flytta på denna igen så hänger jag mig.
Jag har genom Bothanska spioner fått veta att Darth Vader undkom förstörelsen av den senaste Dödsstjärnan, och nu lever i exil någonstans i småland. Det sägs att han lever på vetebullar och gainomax. Väldigt obehagligt. Jag har t.o.m fått tag på en bild som bekräftar det hela.
Och kom ihåg. Många Bothaner dog för att ge oss den här informationen.
Jag har nånting tråkigt att berätta. Innan jag börjar vill jag att ni sätter er ner. Sitter ni redan så ställ er upp, och sen sätter ni er. Sen bör ni nog ta ett djupt andetag och helst hålla en vän i handen, för jag tänker inte hålla tillbaka känslorna. Nej, inte den här gången.
De senaste dagarna har jag utvecklat något som läkarna än så länge ställer sig förbryllade till. Det kallas Star Wars-dille (Starwarsium delirium brutalis vulgaris), och det finns ännu inget botemedel. Det började med, som ni alla vet, att jag upptäckte Star Wars-legots underbara värld för några månader sedan. ”En AT-AT i lego vore roligt att ha” tänkte jag, och beställde en sån. Jag fick den, packade upp den, byggde ihop den, och beundrade den där den sen stod på hyllan. Det gick några dagar, och jag började surfa runt på skoj, för att se vad det fanns mer för lego med Star Wars-tema. Det fanns… ganska mycket. Vips så var en X-wing beställd. Och en TIE Fighter. Och en AAT. Why hello there, det fanns ju samlarutgåvor i lego också. På något magiskt sätt, efter att jag fått veta detta, så TELEPORTERADES det in flera lego-samlarmodeller i min lägenhet, och pengar TELEPORTERADES ut från mitt konto. Mycket underligt.
Detta blev som en drog; jag kunde inte sluta. I hyllan uppstod snart en Tantive IV, en B-Wing, en samlar-TIE Fighter, en samlar-Y wing, en samlar-AT-ST, och slutligen en samlar-Millennium Falcon (vars pris jag tidigare endast drömt om att förmå mig själv till att betala).
Jag började sälja gamla spel på Tradera. Ingen dum idé alls faktiskt; tusenlapparna strömmade in och försvann i samma takt. Snart hade jag köpt varenda lego-samlarutgåva som fanns. Det existerade inte mer! Shit. Vad skulle jag göra nu? Vad skulle jag göra med mitt liv? Jag var singel och arbetslös, nånting behövde jag hitta på att göra om dagarna. Så jag började köpa andra Star Wars-samlarprylar istället. Och här är vi nu.
Så, mina vänner… Jag är ledsen, men det blir nog inga julklappar i år. Jag hoppas ni förstår.
Med vördnadsfulla hälsningar,
Ägaren av er definitiva favoritblogg
Daniel Werner
Urk. Jag har köpt Star Wars-lego igen. Alldeles för dyrt, så jag har lite ångest. Nu ska jag inte köpa nåt mer på länge. Och då snackar vi inte lego utan överhuvudtaget. Jag ska leva på mitt eget ister.
För övrigt har jag en liten kula i ena ögonlocket. Jag vet inte om det är ett brustet blodkärl eller vad det är. I vilket fall så försökte jag nypa bort den där kulan med bara naglarna. Resultatet? Det blödde en del, och kulan är kvar. Men jäklar vilken viking jag var.
Kommenterat