|
Jag råkade se detta för en stund sen:
Det är alltså det här folk söker på när de hittar min blogg. Stora tuttar och dipp. Generellt en trevlig kombination, men här får jag en olustig känsla. Idag (eller igår för alla irriterande människor som alltid ska anmärka på att det är ”igår” om klockan är över tolv) hade jag på mig en t-shirt med sömmar i form av ett oidentifierat mönster mitt på bröstet. Sedan gick jag med den t-shirten i tio minusgrader när jag skulle hämta ett paket Lego (det sista!). Resultatet: Kylan gjorde att mina bröstvårtor blev styva, och sömmarna skar då in i dem. Nu svider mina bröstvårtor. Jag tänkte att ni borde veta.
Random flicka på helgon.net. Det är när man ser såna här saker som man börjar fundera över sitt liv på allvar. Över vad som är viktigt. Och framför allt… Det är då man ställer sig själv följande stora etiska fråga: För liten bikini eller för stora bröst? Urk. Ingen bra Lindy hop-dag. För det första hade jag ingen lust. Och för det andra gick det inte så jättebra idag. Jag var ju inte där förra gången, och eftersom jag i vetenskapliga kretsar är känd som Daniel ”Alzheimers” Werner så hade jag givetvis glömt det mesta. Vad gör man? Jag dansade grundstegen. ”Du kanske ska dansa mer än grundstegen”, tyckte en tjej, och jag fick instinktivt lust att kräkas över henne. Men det gjorde jag inte. På hemvägen märkte jag att min vänstra bröstvårta ömmade. Och det gör den fortfarande. Den liksom svider. Och så har den en något rödare färg än den högra. Jag anar att det är ett förstadie till Lupus. Eller möjligtvis Rabies. |
Daniel Werner är 23 år och har bloggat många av dessa. Han jobbar som tekniker, tycker om katter, och äter mer än gärna tacos.
På den här bloggen skriver han om sina dagliga reflektioner, stora som små. 
|
|
Copyright © 2010 Daniel Werner (och hans tankar) - All Rights Reserved |
|
Kommenterat