Fem frågor om Farmen-Gutta!

Fråga nummer ett: Vad heter egentligen Farmen-Gutta i efternamn? Andersson eller Johansson? Aftonbladet verkar inte veta.

farmengutta Fem frågor om Farmen Gutta!

Fråga nummer två: Varför bryr jag mig om vad Farmen-Gutta heter i efternamn?

Fråga nummer tre: Varför kollar jag upp det hela och tar en skärmdump från en Aftonbladet-artikel från 2002?

Fråga nummer fyra: Varför i HELA FRIDEN bloggar jag ens om detta?

Fan.

Nyckelord: , , ,

Jag var en småstjärna när jag var liten

Kom att tänka på en episod från förr. Kalla det en flashback vettja.

När jag gick i andra klass, och således var 8-9 år, hade vi veckoenliga uppträdanden på skolan. En klass fick varje fredag anordna en show, och så turades klasserna om att hålla i det hela. Showerna bestod inte av särskilt dekadenta saker, utan mest små sketcher och sånguppträdanden.

När det var vår tur ställde jag och fyra kompisar upp med en mim-version av Europe – The Final Countdown. Min kompis Tomas var Joey Tempest, och jag var keyboardisten. Det passade mig bra. Vi spelade inför de andra klasserna, och jag tyckte nog att det var ganska så skoj. Det här utspelade sig nämligen på den tiden då jag inte visste innebörden av orden ”scenskräck” och ”kaskadkräkas inför hela skolan”.

Sen gick det några veckor, innan Tomas berättade att Småstjärnorna sökte efter nya medverkande. För er lite yngre personer så var Småstjärnorna ett underhållningsprogram som gick på 90-talet. Det var barn-versionen av Sikta mot Stjärnorna. Och nej, minns ni inte Småstjärnorna så lär ni inte minnas det heller. Men Sikta mot Stjärnorna var en föregångare till Idol, fast poängen var att alla tävlande var utklädda till den de skulle framföra en låt av, och skulle då försöka likna originalartisten som möjligt. Lasse Holm var programledare, och hade skrivit titelmelodin själv. Han sjöng alltid med i de sista orden, precis i början av programmet.

Hur som helst. Vi ansökte och kom med! Så… ja. Jag vill absolut inte sitta här och SKRYYYYTA eller nånting, men… Ni läser en text skriven av en person som i princip varit med i Småstjärnorna.

”I princip” betyder i det här fallet att vi kom till första audition. Jag skäms fortfarande när jag tänker tillbaka på hur vi övade inför den där auditionen. Jag stod hemma i vardagsrummet och spelade låtsas-keyboard på soffans armstöd. Ibland känns det som att man totalt saknade omdöme när man var liten. Och ändå framstod jag säkert som coolare då, jämfört med nu.

När auditiondagen kom åkte vi in till TV4-huset, fyllde i lite blanketter, och fick sen sätta oss i ett stort rum tillsammans med alla andra artister. När audition-ledaren kom upp på scenen lade jag ribban på en gång, genom att uppspelt skrika ”Hola! Hola!” (detta på grund av att jag sett någon reklam för ostbågar, där de gjorde så – jag visste inte vad det betydde). Jag har ingen aning om varför. Han började då prata spanska med mig, och sade väl förmodligen ”como estas” eller nåt sånt. Jag fattade ingenting, och blev röd som en liten tomat. Och det var där och då jag blev tystlåten för resten av livet.

Sen gick vi fram och framförde vårt nummer, och åkte hem. Efter några veckor fick vi ett standardiserat brev-svar, där det stod att vi vi hade varit världens bästa låtsasartister och bara varit såååååååå nära att komma med, men tyvärr inte gått vidare den här gången. Jag tror att jag gick in på mitt rum och grät lite, men jag minns inte helt säkert.

Nyckelord: , , , , , ,

Är det detta man kallar tjock-TV?

Undrar om Sveriges alla TV-kanaler har gått samman för att försöka förhindra att befolkningen äter för mycket. Det här är det som visas runt 18.30 varje kväll, då de flesta äter middag.

TV3: Supersize VS Superskinny
TV4: Matmissbrukarna
Kanal 5: Biggest Loser

Jag anar en konspiration.

Nyckelord: , , , , ,

Shrek på TV ikväll

På TV4-nyheterna till råga på allt. Fina tänder! Går de att få i vitt också?

EC317A06 3DCF 4082 BA5C 13C782375A3E1 Shrek på TV ikväll

Nyckelord: , , ,

Jag måste bekänna en sak

Det har hänt en grej.

Jag… jag vet inte vad jag ska säga. Det känns jättejobbigt, det här, men jag känner att jag inte kan ljuga. Ni måste få veta; ni är ändå mina läsare. Jag älskar er, det vet ni. Ni förtjänar att få veta.

Det är nog bäst att ni sätter er. Sitter ni? Nähä. Nu då? Okej, bra. Okej, här kommer det… Jag satte mig i soffan och åt lite chips. Ni vet hur det är; man kommer hem efter en lång dag på jobbet och behöver bekräftelse. Man känner sig sårbar. Jag slog på TVn. Idol var på. Well, det ena ledde till det andra… Jag började… gilla det hela lite. Förlåt. Jag tänkte på er hela tiden. Jag lovar!

Jag kan inte hjälpa det. Jag tyckte Idol var lite fredags-mysigt att titta på. Förlåt. Okej?

Nyckelord: , , ,

Vad är dealen med…

… brittiska dokumentärer? Just nu är det ”barn som inte äter” på fyran och ”extrema bantningskurer” på femman, båda brittiska.

Är det något speciellt med Storbritannien, eftersom 95% av världens alla dokumentärer kommer just därifrån? Det är aldrig något djupt och svårsmält heller, utan bara saker i stil med ”män som tänder på blöjor” och ”hjälp, jag har för långa polisonger”.

Jag blir på riktigt irriterad på dessa tjocka brittiska hemmafruar som får tv-tid. Kan ingen komma och göra en dokumentär om mig? ”Hjälp, jag blir irriterad på tjocka brittiska hemmafruar”. Det kan bli en följetong!

Nyckelord: , , , ,

Jamen ligg bara. Gör det.

Det är någon slags skum film på TV4. Med Nicole Kidman och en man av okänt ursprung. Jag har bara haft filmen på i bakgrunden, men de har haft sex åtminstone åtta gånger nu.

Gud hånar mig.

Nyckelord: , , ,